Långtestet av Yamaha Ténéré 700 Rally rullar vidare och efter ännu fler mil börjar vi lära känna hojen på riktigt. Den busiga sidan som vi upptäckte redan från början finns definitivt kvar, men nu har en annan personlighet börjat visa sig. För bakom rallystuket och viljan att attackera grusvägar finns också en riktigt trevlig äventyrshoj som gärna tuggar mil i ett betydligt lugnare tempo. Frågan är om det inte är just kombinationen som gör Ténéré 700 Rally så förbaskat rolig att äga?
Buset sitter fortfarande i
Redan under våra första turer med Ténéré 700 Rally stod det klart att Yamaha byggt en hoj som gärna lockar fram den lite mer barnsliga sidan hos föraren. När asfalten tar slut, gruset blir lösare och kurvorna börjar komma tätare är det svårt att hålla igen. Man kommer på sig själv med att stå upp mer, bromsa lite senare och låta gasen hjälpa till att styra hojen genom kurvorna. Det behövs egentligen inte särskilt höga hastigheter för att ha riktigt kul, och just där tycker vi att CP2-motorn passar hojen väldigt bra. Effekten är lätt att kontrollera samtidigt som det finns tillräckligt med kraft för att få bakhjulet att börja leva och framhjulet att kännas betydligt lättare när man vill. Ju mer vi kör desto mer naturligt känns det att låta hojen röra sig under en och använda chassit i stället för att försöka hålla allt perfekt och prydligt.
När tempot sjunker händer något annat
Det som blivit tydligare under den senaste delen av långtestet är att Ténéré 700 Rally har en betydligt lugnare sida än vad första intrycket kanske avslöjade. För ibland handlar adventurekörning inte om att attackera nästa gruskurva eller leta efter den stenigaste vägen upp på fjället. Ibland vill man bara mata mil, njuta av omgivningarna och se vart vägen tar en. Då ändrar hojen karaktär på ett väldigt trevligt sätt. Det är då man börjar fundera på hur långt man egentligen skulle kunna dra iväg med lite packning på hojen och några lediga dagar i kalendern…
Rallyfjädring som fungerar till mer än action
Rally-versionens fjädring var en av sakerna vi uppskattade mest när vi körde hojen hårdare, och efter fler mil har vi börjat uppskatta den minst lika mycket när tempot sjunker. Den långa KYB-fjädringen sväljer ojämnheter, potthål och tvättbrädor på ett sätt som gör att man kan hålla ett bra flyt utan att hela tiden behöva leta efter den perfekta linjen. När man väl skruvar upp tempot finns stödet där, men samtidigt bidrar fjädringen till komfort när en lång grusväg mest handlar om transport till nästa äventyr. Hojen är fortfarande hög och man blir påmind om både sadelhöjd och vikt när det går riktigt sakta eller när man ska vända på ett trångt ställe, men så fort hjulen börjar rulla försvinner mycket av den känslan. Det är en ”hög” adventurehoj på pappret, men ute på vägen lyckas den ofta kännas betydligt smidigare än siffrorna antyder.
Två personligheter som passar oväntat bra ihop
Efter 100 mil med Yamaha Ténéré 700 Rally börjar vi därför se en hoj med två ganska tydliga personligheter. Den ena vill stå på fotpinnarna, kasta grus och leta efter nästa ställe där fjädringen får jobba ordentligt. Den andra vill fylla tanken, spänna fast packningen och försvinna bort över horisonten utan någon större plan. Det fina är att man inte behöver välja mellan dem. Båda finns där hela tiden och det är snarare humöret för dagen som avgör vilken sida som kommer fram. Det är också det som gör vårt långtest mer intressant ju fler mil vi kör. Vi visste redan att Ténéré 700 Rally kunde leverera stenhård action, men nu börjar vi inse att den kanske är som allra bäst när den får blanda buset med det riktiga äventyret.