Sledtrax testar
YAMAHA TRACER 9 GT – 150 MIL AV NORSK MC-MAGI!
Fem dagar, över 150 mil och fler kurvor än vi förmodligen kommer ihåg. När vi lämnade Östersund och styrde västerut mot Norge väntade det största motorcykeläventyret vi gjort hittills på Sledtrax. Med på resan fanns Yamaha Tracer 9 GT – sporttourern som under sommaren redan hunnit visa oss att den både är bekväm och förbaskat rolig. Men hur skulle den fungera fullpackad under långa dagar genom Röros, Geiranger, Trollstigen och hela vägen ut till Atlantkusten? Svaret skulle visa sig ganska snabbt. Det här är nämligen precis den typ av vägar Tracer 9 GT verkar vara byggd för.
Norge – landet där raka vägar verkar vara förbjudna
Kurviga vägar är intre de roligaste att köra bil på, om man inte kör en sportbil såklart! Men med motorcykel är det precis tvärtom. Det är nästan som att någon byggt ett gigantiskt nöjesfält för vuxna, tagit bort entréavgiften och istället placerat ut fjordar, vattenfall och snöklädda berg som dekoration. Från Östersund styrde vi mot Röros och vidare mot Pollfoss, Stryn, Geiranger, Trollstigen och den världsberömda Atlantic Road innan resan så småningom avslutades i Trondheim. Framför oss väntade fem dagar där transportsträckorna ganska snabbt slutade kännas som ”transportsträckor”
Tracer 9 GT hittade hem
Redan tidigare under sommaren hade Yamaha Tracer 9 GT överraskat oss med hur lekfull den är. På pappret är det en bekväm och välutrustad sporttourer, men bakom styret finns betydligt mer bus än vad ordet ”touring” kanske antyder. I Norge fick vi verkligen kvittot på det. Den 890 kubik stora trecylindriga CP3-motorn levererar 119 hästkrafter och 93 Nm, men siffrorna berättar egentligen bara halva historien. Det är sättet motorn levererar kraften på som gör den så förbaskat rolig. Ut ur en långsam hårnål, på med gasen och den trecylindriga motorn svarar direkt. Nästa växel, nästa kurva, bromsa ner och gör om samma sak igen. Och igen. Och igen. Det blir nästan löjligt beroendeframkallande.
Det fina är samtidigt att Tracern aldrig kräver att man kör fort för att ha roligt. Motorn har karaktär genom hela registret och hojen känns lätt och villig att kasta från sida till sida. När vägen börjar slingra sig längs en fjord är det nästan svårt att förstå att man sitter på samma motorcykel som några timmar tidigare bekvämt slukade mil efter mil med packning.
Geiranger – när man nästan glömmer bort vägen
Norge har faktiskt ett problem: det är alldeles för vackert. Flera gånger under resan fick vi påminna oss själva om att hålla blicken på vägen istället för på allt som hände runt omkring oss. På väg mot Geiranger, Trollstigen osv förändrades landskapet nästan för varje kilometer. Djupblå fjordar låg långt nedanför oss, bergen reste sig nästan lodrätt på båda sidor och vattenfallen kastade sig ner längs bergväggarna. På de högsta topparna låg snön fortfarande kvar, trots att vi befann oss mitt i sommaren.
Och mitt i allt detta slingrade sig asfalten vidare. Breda och svepande kurvor avlöstes av tajta hårnålar där man fick bromsa ner Tracern ordentligt, lägga hojen på sidan och sedan låta CP3-motorn skjuta oss vidare upp mot nästa sväng. Det är svårt att tänka sig en miljö som passar Tracer 9 GT bättre. Efter ett tag började vi nästan undra om Yamahas ingenjörer haft Norge öppet på Google Maps när de utvecklade den här motorcykeln?
Teknik man faktiskt uppskattar efter tio timmar
Det är lätt att stå i en butik och prata om elektronik, körlägen, stora displayer och olika tekniska funktioner. Det är först efter några riktigt långa dagar på motorcykeln som man börjar förstå vilka funktioner som faktiskt gör skillnad i verkligheten. Tracer 9 GT är fullproppad med teknik, men det fina är att mycket av den arbetar i bakgrunden utan att man behöver fundera särskilt mycket över den.
Den semiaktiva fjädringen sköter sitt, quickshiftern gör växlingarna snabba och smidiga när körningen blir mer aktiv och den stora TFT-displayen ger en modern och tydlig förarmiljö. Sedan finns det saker som värmehandtag. Hemma en varm sommardag låter det ungefär lika spännande som att läsa instruktionsboken, men på ett kallt norskt bergspass efter många timmar i sadeln känns de plötsligt som mänsklighetens viktigaste uppfinning efter kaffet. Det är summan av alla de här små detaljerna som gör skillnad när en motorcykel går från att vara trevlig på söndagsturen till att faktiskt fungera på en riktig långresa.
När motorcykeln blir en del av resan
Efter några dagar hände något som kanske är bland de finaste betygen vi kan ge Tracer 9 GT – vi slutade tänka särskilt mycket på själva motorcykeln. På morgonen packade vi väskorna, startade CP3:an och gav oss iväg. Tracern gjorde helt enkelt sitt jobb medan vårt fokus istället hamnade på vägen, naturen, människorna och allt vi fick uppleva längs vägen.
Att uppleva Norge på motorcykel är dessutom något helt annat än att göra samma resa bakom en bilruta. Temperaturen sjunker när man börjar klättra upp mot fjället, man känner fukten i luften när man passerar ett vattenfall och doften från skogen förändras ju närmare kusten man kommer. Den kyliga fjälluften byts så småningom mot salt Atlantluft och istället för att sitta och betrakta landskapet genom en ruta befinner man sig mitt i det. Det är svårt att förklara den känslan för någon som aldrig gjort en längre motorcykelresa. Men har man någon gång gjort det vet man precis vad vi menar. Det är också någonstans där som själva motorcykeln slutar vara huvudpersonen och istället blir verktyget som gör hela upplevelsen möjlig.
Över 150 mil senare – vi hade gärna vänt om
När vi till slut rullade in mot Trondheim hade fem intensiva dagar och över 150 mil passerat. Tracer 9 GT hade då fått visa vad den gick för på snabba landsvägar, smala fjordvägar, hårnålar, bergspass och långa transportsträckor med packning. Kanske var det först då vi verkligen började förstå vad Yamaha faktiskt byggt.
Det här är inte den mest extrema motorcykeln på marknaden. Den har inte 170 hästkrafter, ett enormt 21-tums framhjul eller ambitionen att fortsätta uppför berget när asfalten tagit slut. Men den behöver heller inte det. Tracer 9 GT gör istället något som för väldigt många motorcyklister förmodligen är betydligt viktigare, den kombinerar riktig långfärdskomfort med tillräckligt mycket sporthojskänsla för att man fortfarande ska längta efter nästa kurva efter en hel dag bakom styret.
Norge gav oss fjordar, fjäll, vattenfall, tunnlar, Atlantluft och fler hårnålar än vi kunde räkna. Yamaha gav oss verktyget för att njuta av varenda kilometer. Och när resan väl var över kom den där känslan som kanske säger mer än alla tekniska specifikationer i världen: vi hade egentligen helst bara vänt om och kört samma väg tillbaka. För vissa motorcyklar tar dig till destinationen. Yamaha Tracer 9 GT fick oss att önska att vägen dit aldrig skulle ta slut.
Läs några Sledtrax Testar
Läs mer om Yamaha Tracer 9 GT
Försäkra din MC via Svedea
Gillar ni kläderna? Kika in KLIM
Kontakta din lokala Yamaha handlare:
