Vår passion! Vårt Ansvar!
INGEN LINJE ÄR VÄRD ATT DÖ FÖR!
Många snöskoteråkare, jag själv inkluderad, är mer eller mindre beroende av adrenalinkickar. Samtidigt vill jag inte göra illa mig, jag vill ju köra skoter även imorgon, nästa vecka och i många år till. Som svensk kommer förhållningssättet ”lagom” väl till pass gällande mängd risk jag är villig att ta. Men, hur kan jag bedöma och anpassa riskerna så de blir just ”lagom”?
Riskhantering är generellt sett ett väldigt komplext ämne. Kombinera det med att vi faktiskt vill ta (lagom) risk, ofta i grupp och i en extrem, oförlåtande, miljö – då blir det oändligt mer komplext. Som snöskoteråkare utsätter vi oss för en mängd risker när vi är ute och kör. Exempelvis saker dolda under snön, isar, kyla, träd, tekniska haverier, laviner eller bara terrängen i sig kombinerad med din körkunskap. I grunden kan det verka enkelt; Steg 1: Identifiera och bedöm risken. Steg 2: Bedöm om jag är villig att ta risken eller inte; ”är det värt det?”. Steg 3: En plan för om nåt går fel. Det verkar ju inte alls komplicerat, varför påstår jag att det är det? Jag ska lite övergripande försöka bryta ner dessa, grovt förenklade, steg.
Steg 1 – Identifiera
Vet du vilka risker du potentiellt utsätter dig för just idag? Har du koll på isläget? Har du läst väder- och lavinprognosen och har nog med kunskap för att utifrån dessa göra någon form av bedömning? Har du koll på de du åker med, vad de kan? Hur de normalt kör skoter? Om de sov dåligt i natt eller drack några öl för mycket igår kväll? Förhållanden på berget och på våra sjöar är i konstant förändring och vi människor är än mer föränderliga och svårbedömda.
Steg 2 – Bedöm
Förutsatt att du har kunskap nog att identifiera riskerna (att du ens vet om dem) så ska du nu bedöma dem. Här kan utbildningar, kunskap och erfarenhet hjälpa dig långt på vägen att löpande bli duktigare på detta. Men sen blandar vi in oss människor, då blir det genast mycket svårare. Inte minst gentemot dig själv. Vi har alla olika nivåer av tolerans inför hur mycket risk vi är villiga att ta. Det kan bero på saker som hur duktig man är, om man har familj, ålder, trötthet från gårdagen eller bara ens personlighet och vad man är ute efter med dagen.
Hur pass väl linjerar ni inom gruppen? Finns det något ”wildcard” som i sig utgör en typ av risk för gruppen? Blandar man därefter in saker som exempelvis grupptryck, dagsform, kameror, lång resa till fjällen, solsken och en felplacerad auktoritetstro till ”experten i gruppen” så kan det lätt ställa till det ytterligare i din bedömning.
Berget struntar fullständigt i hur du mår, hur långt du kört eller om det är sol ute. Fjället är en extrem högriskmiljö och det diskriminerar inte och gör inga undantag för oss människor. ”Eget ansvar” är ett begrepp som mer och mer börjar försvinna från vårt moderna samhälle, i bergsmiljö är dock det begreppet i allra högsta grad fortfarande relevant!
Steg 3 – Plan B
Jaha, nu gjorde vi fel bedömning (eller bara ”shit happens”) och något har hänt. Hur hanterar du och din grupp det? Självklart beror det ju på vad som hänt, men till exempel;
- Om en skoter gått sönder har du med dig saker som verktyg, buntband, snöre, gorillatejp och med hjälp av några pinnar bondmeckar ni ihop något så ni tar er hem.
- Ett blödande sår? Inga konstigheter för alla har väl självklart med sig något så grundläggande och banalt som första-hjälpen när man utövar en actionsport och högriskaktivitet?
- Kompisen har brutit benet och SOS Alarm meddelar att det kommer ta 4 timmar innan helikoptern kan komma. Inga konstigheter, ni gör upp eld och använder förstärkningsplagg och värmefilter för att hålla kompisen varm när chocken sätter in. För du har självklart med dig saker att göra eld med samt extra vatten och energi för om du skulle bli kvar på fjället längre än tänkt.
- Du misslyckades med en turn-down och drog skotern över dig och nu ligger du fast under snön. Inga problem att behålla lugnet för du inväntade ju kompisarna för att säkerställa att de såg dig, inom någon minut kommer du få hjälp. Bröstplattan gjorde även sitt jobb när styret slog i bröstet. Idag är inte dagen du kommer dö.
- Du ligger begravd under snön, typ det värsta du varit med om i hela ditt liv! Men du vet att du har din transceiver påslagen (för det kollade ni innan ni åkte ut) och framför allt vet du att dina kompisar har sina och vet hur man använder dem och resten av lavinutrustningen. Det är bara en tidsfråga innan de kommer gräva fram dig! Idag är inte dagen du kommer dö.
Känns det fortfarande simpelt?
Om svaret är “ja” så är det helt fantastiskt! Du har redan börjat tänka på dessa saker (eller så lever du bara i total villfarelse). Är svaret “nej” är det kanske dags att vakna upp och göra något åt det? Innan du är med om en situation där kunskapen och utrustningen, du ännu inte skaffat, hade behövts.
Meningen är inte att skrämmas. Eller jo, kanske lite, men främst vill jag att du ska få upp ögonen för vad konsekvenserna väldigt lätt kan bli när vi är ute och kör. Vi skoteråkare som kollektiv behöver bli duktigare på att ta större ansvar för vårt eget högriskbeteende och ställa krav på de vi åker med. För vi vill ta risker men jag tror de flesta håller med mig om att ingen linje är värd att dö för, eller ens skada sig för. Det är en svår balansgång som även jag kämpar med i princip varje gång jag kör skoter.
Tips för att bli duktigare på att bedöma risker och hantera felbedömningar
Hela syftet med denna artikel är som sagt att vi ska bli bättre, så här kommer några snabba tips på sätt du kan bli duktigare på alla tre stegen ovan. Om du inte redan har en aktuell HLR-utbildning via skolan eller arbetet så kan det vara läge att skaffa sig den potentiellt livräddande kunskapen. Vill du leva resten av livet i ovetskapen om du potentiellt hade kunnat rädda ett liv om du bara hade vetat hur?
Gå lavinutbildningen Svelav Friåkning 1 Snöskoter. Inte nog med att du kommer bli duktigare på att identifiera risker samt kunna rädda din kompis (eller kompisen dig) när ni gjort fel bedömning. Du kommer även bli duktigare på att hitta bra snö de där dagarna när det inte är episka förhållanden överallt. Majoriteten av utbildningen kör man även snöskoter, så passa på att gå kursen någonstans där du tidigare inte kört skoter. Du kör skoter i 2 dagar i ett nytt område med en guide ”på köpet”. Gör du kursen tillsammans med kompisarna så är det så nära en vanlig dag på fjället ni någonsin kommer komma under en utbildning (samt att ni alla vet att ni har samma nivå av kunskap).
Var kritisk. Både mot dig själv och resten av gruppen. Har jag verkligen bedömt situationen rätt idag när det är puder, strålande sol och ”hornen växt ut”? Känns något inte rätt? Säg det! ”Experten” i gruppen kan ha fallit för en klassisk mental och känslomässig fallgrop och behöver att någon säger till för att den ska ”vakna till”. Det finns en mängd sådana fallgropar vi människor lätt kan falla ned i, något som ofta beskrivs som ”mänskliga faktorer”.
Ställ krav på de du åker med. Varför ska kompisens ovilja att exempelvis utbilda sig eller skaffa rätt utrustning drabba dig? För det kommer drabba dig! Antingen är det du som behöver hjälp och inte kan få den, eller så är det du som får ringa hem till kompisens familj och berätta att den aldrig mer kommer hem (och du får bära det med dig resten av ditt liv).
Även om det inte behöver vara så extremt så kanske en kompis beteende alltid leder till olika incidenter som innebär att du får köra mindre snöskoter den helgen. Personligen har jag max 4–5 personer där jag kan ”slappna av och bara köra”. För jag vet att de har rätt attityd, kunskap och utrustning. Är jag ute med någon annan så är min riskbenägenhet minimal och jag åker (inte ”kör”) långt inom mina ramar för vad jag normalt klarar av.
Ta med lite extra utrustning. Lite extra utrustning i ryggsäcken och tunnelväskan har räddat många dagar (och hela helger) genom åren. Inte bara nödvändigtvis skador.
Ha koll på varandra när ni är ute och kör! Vi som arbetar med lavinsäkerhet pratar ofta om ”åkregler”, att man ska stanna upp och diskutera samt att man ska åka 1 och 1 på en sluttning. På snöskoter är det dock inte alltid möjligt i alla lägen. Mikroterräng i skogen kombinerat med att vi transporterar oss väldigt fort ställer till det lite för oss.
Ett bra sätt att förhålla sig till detta är ”buddy-system”, att man alltid är minst 2 som håller koll på varandra även om gruppen som helhet är större. I terrängen kör man sedan lite efter principen ”bunny-hop” (eller ”växelvis framryckning” för er militärer där ute). Vad det innebär är att även om vi tar varsin linje så viker man alltid tillbaka för att se till att den ”andre är med” innan man tar nästa linje. På så vis förtar man inte från sin egen åkning och är aldrig längre än någon minut från varandra i alla lägen.
Ta hjälp av teknik men förlita dig inte på den. Många moderna skotrar har idag inbyggda system för att spåra dig och dina kompisar på en karta, det finns även enheter och appar till telefonen som löser samma sak. Detta är fantastiska verktyg och komplement. Kortvågsradio är likaså ett riktigt bra komplement för smidigare dagar ute på fjället.
Notera dock att jag skriver ”komplement”, dessa saker ersätter inte det grundläggande i föregående punkt; att ha koll på varandra. När kompisen ligger under skotern och du är 15 minuter bort spelar det kanske ingen roll att du kan se vart den är på en karta, du är sannolikt för långt bort för att göra någon skillnad. Samma sak om du sitter klämd under en gran och inte kan nå radion för att ropa på de andra, hur lång tid innan de saknar dig och börjar leta?
Avslutningsvis
Det är kanske dags att börja tänka lite? Kunskap är lätt att bära och i många fall förhöjer den hela skoterupplevelsen. Om inte för andras skull så för din egen. För du vill väl också ha bra åkning idag samt kunna köra skoter även imorgon? Ingen linje är värd att dö för.
Vi ses på fjället!
Rickard Lövgren
Ambassadör för Friåkare – på riktigt!
Läs mer på Friåkare – på riktigt!
Följ på INSTAGRAM
Läs mer om utrustning och utbildningar nedan:
