LYNX BOONDOCKER RE 3900 850 – EFTERLÄNGTAD SÄSONGSPREMIÄR ÄR AVKLARAD

Magi, filosofi, terapi.. Kalla det vad ni vill. Säsongen är officiellt igång, och det är svårt att hålla glädjeruset inom sig. Snön ligger inte djupare än 40-50 centimeter men vad gör det, nu ska här ut och gasas, punkt! Visst vet man att det inte kommer att bli “The ride of the year”, men en första sväng är alltid en första sväng. Plus att man får känna lite på vinterns vrålåk, inte helt fel. Häng med då maskinen startas upp för första gången för lite action!

Solen skiner och mer minusgrader än en handfull är det inte. Solen följer bergsryggen på andra sidan sjön, knappt så den orkar upp. För att hitta lite sol kommer vi få söka oss mot lite höjder på södersidan. André och Henke från Sledtrax och ett gäng polare ansluter för att även de bomba i snön som finns. Vi kör bil ett par mil från tätorten för att söka det vita guldet i sin ädlaste form.

Väl framme lastas maskinerna av och motorn rycks igång. Utan bludder och med endast ett ryck i startsnöret vaknar rovan till liv, den går väldigt rent för att vara purfärsk.

När motorn når arbetstemperatur och variatorremmen är varmkörd börjar äventyret. Det blir svårt att hålla sig från att hålla full gas allt för länge, vilket inte är det bästa när allt är sprillans nytt. Så undertecknad gör allt för att inte leka för länge med högertummen i bottenläge.

Ganska omgående börjar ett smällande ljud från motorutrymmet. Vad nu?

Maskinen har inte ens gått en mil. Efter lite funderingar kring problemet och check av variatorerna provar jag spänna kedjan. Den visar sig vara enormt slak. Åker du på en ny BRP 850, börja med att kolla sträckningen av kedjan. Det tio första milen är de mest kritiska. Undertecknad körde Ski-doo Freeride 850 ifjol men upplevde aldrig att den slakade lika fort som denna. Ett kedjeras vill man gärna undvika.

När det var ur världen fortsatte äventyret. Visst stack det upp sten och en stubbe här och var, men överlag så var det bra botten. Dock för lite snö för att sväva ut i full action.

Vi gav oss givetvis i kast med några pudersvängar och lite klättring. Boondockern känns väldigt medgiven och lättkörd. Visst känns det att framvagnen har ett par extra tum på bredden. Men den känns ändå väldigt smidig. När det värsta körsuget gått ur en, så tog vi vårt förnuft till fånga och vände om hemöver. Risken för sönderkörning i någon sten var trots allt överhängande, och en del i gänget fick känna lite olyckligt på den fattiga snömängdens förödelser. En bidragande orsak till den korta turen är även ljuset. Solen är knappt uppe fyra timmar vilket gör körtiden ganska begränsad om man inte har en rejäl pannlampa.

Sammanfattningsvis för premiärturen känns årets arbetshäst mycket lovande. Det är en kompromiss i sin ädlaste form. Den kommer att trimmas in en aning för att klara vinterns äventyr i kommande mängder lössnö. Sen kommer den att utrustas med lite förvaringsmöjligheter och få en mer personlig touch, allt detta i kommande artiklar.

Härmed är skotern invigd och säsongen påbörjad, håll utkik efter nästa uppdatering!