MÅNADENS PROFIL – ANDERS ”ANKAN” OLSSON

Månadens profil är ingen mindre än Anders ”Ankan” Olsson! Flerbarnpappan som har många bollar i luften och under sin tid i Ruffriders fått minnen för livet. Nu har freestyle sadeln ersatts av mer vadderade alternativ och det skoterrelaterade som syns mest nu är grymma bilder under kontot ankanphoto. Vem är Ankan och har Ruffriders lagt på hyllan för evigt? De är några av frågorna som vi får svar på nu!

Anders, berätta lite om dig själv, familj, arbete och intressen?

Jag är född och uppvuxen i Umeå, har fyllt 45 år så börjar närma sig gubbstatus. Bor i en villa i byn Hissjö strax utanför Umeå med sambon Linn och tre barn, så det är full rulle hela dagarna. Äger och driver byggfirman Umeå Bygg som min far startade 1987, började jobba där när jag gick ut skolan och tog över allt när han gick i pension för ca 8 år sen. Vi är 5 st anställda och vi utför allt inom bygg, mestadels jobbar vi åt fastighetsägare, offentliga sektorn men även privatpersoner.

Intressen är sen många år tillbaka skateboard och snowboard, fast på senare tid har det blivit mindre och mindre i mån av tid. Vi ska förresten bygga en skatepark i betong i byn till sommaren så då blir det lättare att smita iväg för en gubb-skate. Cyklade lite downhill förra sommaren och andra intressen är familj och barnen som börjat med sport så det lär man nörda ner sig i.

Många känner nog igen dig från Ruffriders, kan du berätta om hur den resan var för dig? Hur startade det och vad den tiden inneburit för dig?

Minns inte exakta åren pga. nu var det så längesen allt började, men var bekant med Grimborg sen tidigare och han ville göra en skoterfilm någon gång kring 2004. Spenderade en hel del helger uppe i Gällivare när vi filmade RR1 eftersom alla bodde i Gälka. På den tiden var det inga jättehopp precis, skotrarna var gamla crosskörda REV 440 med kassa dämpare, kamerautrustningen var små DV band och allt var på feeling, inget var riktigt planerat utan vi körde bara på och hade kul. På den tiden började Freestyle bli hett och uppvisningar/tävlingar poppade upp lite överallt och vi hakade på tåget och Grimborg filmade det mesta och plötsligt hade han material till att göra en RR2. Sen fortsatte det bara automatiskt.

Hela den resan från första filmen till sista är så mycket minnen och roligheter genom åren. Kan skriva en roman om allt, kanske ska skriva en bok, haha. Man har lärt känna mycket folk från norr till söder som delar samma intresse och tack vare filmerna blev man någon slags profil och fick chansen att samarbeta med olika sponsorer. Som förövrigt på den tiden var rätt ointresserade av friåkning/freestyle utan satsade bara på crossåkning. Det jag lärde mig mest från dessa år är att jobbar du hårt, är fokuserad på vad du vill uppnå och åstadkomma kommer du förhoppningsvis lyckas. Kan tyvärr ibland kosta lite pengar också.

För de allra flesta är du känd som Ankan, vad är historien bakom detta smeknamn?

Om jag minns rätt var det från när jag spelade fotboll, en till kille i laget hette Anders och jag fick heta Ankan för att inte blanda ihop oss. Exakt hur det kom fram vet jag inte, kanske såg ut eller sprang som en anka haha.

Nu för tiden ser vi dig mest bakom kameran, men när du väl fångas på bild är det inom friåkningen. Men vi vet att det bara är en av alla former av skoteråkning du sysslat med. Hur började egentligen ditt intresse för snöskoteråkning samt hur har det utvecklats och bytt form genom åren?

Farsan hade en gammal Ski-Doo Safari som jag körde runt med när jag var kanske 13-14 år. Låtsades göra leder runt huset och nere på åkrarna och när jag fyllde 16 fick man köra lagligt överallt så då gick det några tankar. Snowboard intresset tog över och skoterkörning försvann tills jag var ca 22-23 år då jag såg Slednecks 1 och tänkte att det vill jag också göra. Köpte en XCR-440-96 och slängde på tidsenliga Slednecks, Fox, mm klibbor och samtidigt byggde någon slags ramp som jag hade en landning till hos farsan. Kände ingen som körde skoter överhuvudtaget utan jag körde och små hoppade själv.

Lärde känna en kille via bekanta som bodde utanför Sorsele som också hade ramp och hoppade själv. Spenderade nästan varje helg där och bara hoppade och nötte trick. Lärde senare känna Jerry J och Emil O hemma i Umeå som också hade börjat hoppa så vi hade en ramp på ett industriområde i Umeå. Körde freestyle rätt seriöst några år men övergick mer och mer åt friåkning och hoppa naturliga kickar. När vi filmade RR 9 hade intresset nästan svalnat helt för hoppningen och övergått till teknisk friåkning som började vara på tapeten. Sen började man bli äldre och tänkte mer på konsekvenser och det kändes som det naturliga valet.

Idag är jag inte det minsta sugen på att fläska på en 30-40 meters flygtur, tror säkert känslan för rätt fart, kontroll i luften osv finns kvar men kroppen är inte en 27 årings längre. Sen att man spenderar noll minuter på gym gör inte saken bättre. Dagens åkning består enbart av teknisk åkning i någon skog, hitta sköna linjer och försöka ta sig från a till b utan att köra fast hundra gånger på vägen. En gammal hederlig myr surf slår aldrig fel heller!

När man kollar din instagram med över 7000 följare ser man bilder av extremt hög kvalité som visar skoteråkningens många sidor, det är tydligt att fotografering är mer än bara ett intresse för er.  Från extrem skoterförare till proffsfotograf, hur gick detta till?

Proffsfotograf är väl att ta i, är inte mitt jobb och bara en hobby men tack så mycket. Fotointresset började när vi åkte skateboard som mest, då blev jag fotad en del med olika fotografer till sponsorer och blev intresserad av kameror, fisheye, blixtar osv. Frågade runt vad man ska ha för utrustning och köpte en egen kamera med blixtar och fotade kompisar på bräda och sen när skoter blev huvudintresset blev det naturligt att fota det. Nu för tiden är kameran alltid med när jag kör, på gott och ont.

Händer säkert tre gånger av tio att kameran är med, men jag inte plockat upp den på hela dagen för att det var för roligt att köra. Nackdelen är bara att kameraväskan väger bly så slutet av dagen är ryggen och kroppen sopslut.

I nuläget kör du Polaris, hur kom du att fastna för just det märket och vilka är de viktigaste egenskaperna för dig på en snöskoter?

Körde BRP från -04 till -15 men kände att jag ville prova något annat och samtidigt köpte Linn en RMK som var sjukt lättkörd och hade fin karaktär. När Axys:en släptes -16 köpte jag en och har kört Polaris sedan dess. Sen har UTMAB hjälpt mig en hel del genom åren så det har passat mig som handsken. Viktigaste egenskaperna är att den ska vara rapp och svara direkt på gasen för att behålla kontrollen vid tex skråkörning, skråkör du med en trött maskin blir allt tungt och jobbigt. Sen att den är lätt är väl ingen nackdel heller.

Vad händer kommande vinter, inplanerade fotograferingar eller annat intressant?

Enda som är spikat är PolarisRidersClub och kanske nått Klim event annars är kalendern tom. Försöka hinna köra så mycket jag kan mellan familj, jobb och allt annat i vardagen. Sen som en liten plusmeny har vi pratat om att göra en till Ruffriders film. Grimborg är peppad men inget är spikat. Vi har några planer och tar det som det kommer. Försöka filma när tid finns nu när alla familj, jobb osv. Göra det enkelt och inte så komplicerat och får vi ihop material till en film ville PG klippa ihop en rulle. Nu har dom flesta fyllt gubbe så 40 meters hopp från oss lär ju inte hända.

Avslutningsvis, tre snabba frågor:

1. Mäktigaste skoterminnet?

Finns många av dom, Alaska, Svalbard, Italien men konstigaste var nog jag och Jerry J körde en freestyle show i St Petersburg Ryssland.

Bodde på ett jätteflådiga hotell någonstans utanför St Petersburg med höga murar runtom och beväpnade vakter, samtidigt som det var halv ghetto utanför. Fick inte ens fara in till stan och turista, det var ”to dangerous” sa dom. Vi skulle köra show i pausen på en crosstävling och kom till området någon dag före showen där vi fått låna två st REV 440. Vi började skruva lös styren och byta dynor till fsx dynor när det körde in klassiska svarta maffia Mercedes bilar på rad och ut kom svartklädda killar som inte vart jätteglada att vi skruvade sönder deras skotrar. Arrangören lyckades lugna ner dom som tur var.

Fick lunch i ett tipi-tält där det serverades Gulasch soppa och ren sprit. Satt en del crossåkare därinne som både åt och drack innan tävlingen. Vet inte hur det gick för dom på tävlingen men antar att dom inte placerade sig runt toppen av fältet. Min skoter jag lånade hade inte en enda kam kvar på mattan längst hela vänstersidan så varje hopp whippade skotern åt höger, men jag lyckades iallafall köra showen utan att dö.

På kvällen var det party på vårt hotell med arrangörer, sponsorer och diverse maffia folk som man tydligen ska göra som dom säger. Hövdingen satt vid vårt bord och hällde upp ett stort glas med öl, fyllde ett glas med sprit och släppte sedan glaset i ölen. Drink! Russian submarine! och skrattade. Det vara bara att göra som han sa haha.

2. Hur bevarar vi hållbar skoteråkning i Sverige?

Först och främst respektera och kolla upp vart du får köra. Ingen gillar att se spår där man inte får köra. Plocka upp skräp efter dig när ni är ute, släng inte skit i naturen. Möter du t.ex. skidåkare behöver du inte swisha förbi i 80 km/h utan sänk farten. Ser du renar försök ta en annan väg. Sen kalhyggen eller plantage, alla borde förstått vid det här laget att det är ett big no no. Allmänt sunt förnuft kommer man långt med. Sen är slutburkar rätt omoderna nu, så den punkten förstår alla.

3. Vad ser du mest fram emot i vinter?

Att det såklart kommer mycket snö och få sladda lederna runt byn. Har helt snöat in på sladda leder, är sjukt tillfredställande att få se släta leder med manchester mönster. Försöka köra så mycket i mån av tid och ta bilder samt att försöka filma ihop en part till nya filmen.

Läs fler Reportage

Följ Ankan på Instagram