MÅNADENS PROFIL EMIL AHRLING

Han har varit med i Northern light films, Exploring the snow och Ruffriders. Han är den enda svenska åkaren i KLIM backcountry teamet. En grymt stabil och säker skoterförare som med tiden blivit ett allt mer känt namn inom skoterindustrin. Idag kör han större än någonsin och akrobatik på hög nivå bakom styret på snöskotern hör till vardagen. Häng med när Sledtrax träffar en av Sveriges absolut vassaste skoteråkare, Emil Ahrling!

Lite kort om Emil
Född och uppvuxen i Umeå men flyttade för ca 5 år sedan till Lycksele där han nu bor ihop med sin sambo och deras snart ett år gamla son. Under sommaren körs det en hel del trial-hoj för att hålla igång inför det största intresset, snöskoteråkningen. På vintern cirklar hela livet kring skoterkörningen, det är allt under vintermånaderna och det har gett resultat. Inom skoterbranschen har han skapat sig ett stort namn och är alltid med i fighten om topplaceringarna när det vankas hillclimbtävlingar.

Uppväxten en bit utanför Umeå innehöll genomgående aktiviteter med inslag av balansövningar, motorik och finess. Emil och hans lillebror cyklade väldigt mycket, hoppade och lekte på. Var det inte cykeln så var det enhjulingen. Sedermera tog motocrosskörningen vid och där var det fullt ös med körning 3-4 dagar i veckan ända till 15 års ålder.

Hur kom du i kontakt med skoteråkningen?
-Skoterkörningen har såklart hängt med hela vägen och första skotern redan som liten var en Yamaha snowsport 80cc. Sedan stegade det upp och första större skotern var en Polaris XCR 440 -99. Man började köra mer och mer skoter. Det var jag och två-tre killar i samma ålder som utvecklade ett stort intresse för att hoppa. Så vi for omkring och skrapade ihop hopp här och var. Sedan lessnade man lite på att behöva bygga hoppen hela tiden, samt att man hade fått upp ögonen för rampkörningen från USA. Därför började vi som 16-17 åringar att knopa ihop den första rampen.

Rampkörningen var något som Emil körde hårt på under en period och ett samarbete med Arctic Cat rullade på. Det blev äventyr med Ruffriders och karriären var på väg framåt. Tyvärr kom strulande axlar in i bilden och ett uppehåll från skoteråkningen var ett faktum. Vid slutet av 2013 hade kroppen fått återhämta sig och ivern efter att få köra skoter igen var stor. Efter lite övertalning blev det frikörning som vart vägen vidare.

Hur fick du igång ditt samarbete med Polaris?
-Det var efter mitt uppehåll som ramp-kompisen Joakim Rönnqvist tipsade mig om att ringa Edvard på Vilhelmina Motorcenter. Sagt och gjort, jag ringde Edvard och frågade om ett bra pris på en lång maskin. Förslaget från mig var en switchback, då vart det tyst i luren. Lång maskin sa du… du skall ha en Pro Rmk. Redan där började han styra in mig på längre maskiner och det var ju helt rätt.

-Lite senare var jag uppe med dem ovanför Hemavan och körde. Till en början satt man bara och kollade hur alla andra for fram. Man var asrädd för alla träd och såg bara hur alla andra flög förbi. Men i slutet av dagen var det jag som for och lekte där och det var dem som stod och titta. Då blev Edvard såld. Edvard började då att pushat åt Polaris att ”den här grabben skall ni satsa på”. Till slut nappade Polaris på det och sedan dess har vi haft ett riktigt bra samarbete.

Vilka sponsorer har du nu?
Polaris Scandinavia, Klim, Sledstore, Vilhelmina Motorcenter, Gold Graphics, Composite tracks, Öhlins och Släpvagnsspecialisten i Lycksele.

Vilka länder har du varit och kört i?
-USA, Kanada, Ryssland, Island, Norge och Finland. Många av dessa resor har blivit av med hjälp av mina samarbetspartners, utan dem skulle det ha varit tufft att ha råd med resorna. Sedan är det jäkligt nice att komma iväg ett trevligt gäng och bara ha roligt.

Vi förstår att du har mycket på gång i vinter men vad tänker du själv om kommande vinter?
-Jag försöker att få till 3 kördagar i veckan, mycket körning helt enkelt för att fortsätta utvecklas. Jag har även tänkt vara och hjälpa till på lite olika event och träffa folk. Sen får jag förhoppningsvis fara iväg en sväng till till USA i vinter, få bränna lös lite där.

Berätta om din projektmaskin som du skall göra i vinter?

-Min dödsmaskin, eller snarare min drömmaskin. Den baseras på en Polaris Pro Rmk 850 och skall preppas med en turbo från Boondocker, det skall bli äckligt mycket att åka med. Sen blir det massa godis från Skins, framvagn, fotsteg, huv etc. Utöver det blir det dämpare från Öhlins och lite förstärkningar. Den kommer att bli riktigt grym.

Vi avslutar intervjun med tre snabba frågor:

Häftigaste skoterminnet?
-Island. När vi körde från en fjord upp till 1000meters höjd i en klättring, i en lutning. Det var 14 grader varmt och små slush-laviner bara rann överallt. Bara full gas och jävlar vad peppad man var! Sen när man var uppe på toppen hade man magisk utsikt ut över havet. Helheten av upplevelsen var svårslagen helt enkelt, vyerna sitter kvar i skallen som ett underbart minne av en oförglömlig resa.

Hur ser vi till att skoteråkningen i Sverige förblir hållbar även i framtiden?
-Man måste tänka på miljön, man vill ju att det skall vara fin natur själv. Man får köra med förstånd och köra på de områden där det är tillåtet samt tänka på de i ens närhet. Använda sunt förnuft och inte reta någon i onödan.

Vad är din målsättning med skoteråkningen?
-Köra en RMSHA deltävling, helst Jackson Hole, det är jag sjukt peppad på.