MÅNADENS PROFIL – EMIL AHRLING

Egentligen krävs ingen vidare presentation då månadens profil är en självklarhet för oss alla i skoterbranschen. Däremot finns desto mer intressanta frågor och funderingar kring denna framgångsrika kille som upplevt, presterat och uppnått det många andra drömmer om. Men vad krävs för att komma dit? Vilka hinder har han mött på vägen och vad har framtiden att erbjuda? Välkommen till Emil Ahrling!

Vi har svårt att tro att du är okänd för våra läsare men vi börjar med en liten presentation, vem är Emil Ahrling? 

Trebarnspappa på 34 år som bor i Lycksele tillsammans med fru och barn. Förutom att skoter/sociala medier har blivit som ett deltidsjobb så arbetar jag som cnc-operatör på Texor i Lycksele också.

Friåkning är det vi ser mest av från dig i nuläget men vi vet att det bara är en av alla former av skoteråkning du sysslat med. Hur började egentligen ditt intresse för skoter? Och hur har det utvecklats och bytt form genom åren?

Skoter Intresset började kring 10-12 årsåldern, är uppväxt ett par mil utanför Umeå där de enda grannarna var sommarstuga gäster. Det fanns alltså extremt mycket tid att ha tråkigt, haha. Nämen, man var tvungen att hitta på saker att göra och det gjorde att man blev kreativ.

Min lillebror är bara 2 år yngre än mig så vi hade alltid varandra som lekkamrater. Storebror som är 5 år äldre var alltid väldigt mycket större än sina småbröder. Jag kommer från en riktig hockeyfamilj där alla tre sönerna spelade hockey (jag slutade i årskurs 6). Mina bröder fortsatte spela. Det har spenderats många timmar i ishallar trots att jag inte fortsatte spela. Minns hur jag och lillebror Isak sprang runt och lekte och köpte hockeypulver när storebror spelade matcher.

Varje vecka hade man något nytt man ville testa. Det kunde vara allt ifrån åka bob i dikeskanten bakom fyrhjulingen till att hoppa med cykel ner i vattnet för att testa nya trick (bakåtvolter såklart). Det var alltid jag som drev på att testa de lite mer extrema sakerna, mina 2 bröder var perfekta hjälpredor och ”bollplank”. Med bollplank menar jag att när det inte alltid gick som jag tänkt, istället för att erkänna mina grova felbedömningar så skrek jag av mig på mina bröder, ofta äldre brodern haha. Vet inte varför egentligen, kanske innerst inne kände jag mig lite vilsen av att det bara var jag som höll på och ”dumma mig” med alla extrema hopp, bakåtvolter och knasiga idéer. Men samtidigt var det då jag var som mest kreativ och verkade ha hur mycket ork som helst. Man kunde skotta snö i timtal för att till exempel hoppa från hustaket med pulka. När det blev skridskoåkning på tjärn bakom huset så hade jag däremot ingen ork eller motivation haha.

Motorintresset satte mera fart kring 12-14 års ålder då det sågs en del klassiska skoterfilmer som Slednecks och 2 Stroke cold smoke. Tillsammans med en kompis så kretsade allt kring skoter, vintertid och cykel (dirtjump) på sommaren och vi filmade allt vi gjorde.

Att dokumentera har alltid varit något jag gillat. Kameran skulle alltid fram, mamma och pappa tyckte nog det var roligt, de köpte i alla fall nya mini-DV band allt eftersom jag fyllde dem i den gamla Panasonic kameran. Minns när jag var liten så brukade vi titta på videos som pappa filmat, oftast på vanliga grejer, typ julafton och när huset byggdes. Kanske är det att se sig själv på film, kanske är det att skapa filmer eller både och som gör att jag än idag håller på med kameran och delar mina verk med andra.

Det är nog en stor del till att jag tagit mig dit jag är idag. Hopp och lek har alltid legat nära, var inte lika tävlingsinriktat som ung. Körde några klubbtävlingar i motocross kring 12-14 års ålder men inget mer.

Då lockade hoppandet mer. Jag och kompisen började köra FSX kring 2006, då hade man lokala förebilder som Jerry Jonsson och Anders ”ankan” Olsson från Ruffriders att se upp till och som senare började träna och ”hänga med oss”. 2008 blev det mer seriöst med ramp körningen, vi byggde en kicker ramp exakt samma mått som proffsen körde på i Xgames. Sen nötte vi på nästan dagligen. Vi var i regel 3 stycken, jag, Simon Fröling och Tobias Hellström. Sjukt mycket jobb, vi la ner på det där och det blev som en livsstil.

Pga flertalet axelskador så var jag tvungen att pausa freestyle-karriären vilket kändes som ett fruktansvärt svårt beslut då 2013. Jag sålde freestyle maskinen och var utan skoter i ca 3 månader… VÄRSTA MÅNADERNA I MITT LIV haha.

I årsskiftet 13/14 kom jag i kontakt med Edvard Lundberg (VMC) i Vilhelmina via min kompis Joakim Rönnqvist. Jag fick en deal på en lössnömaskin och att jag skulle hänga med Edvard och hans lössnö kompisar en helg.  Kändes kul att få testa något nytt och lite lugnare mot axlarna än freestylen, skulle ju ändå få åka skoter! Väl ute i skogen känner jag direkt att teknisk skogsåkning verkar vara min grej. Hade en del bakgrund i Trial där balans och timing är huvudingrediens. Att jag kunde ta det över till skogsåkningen klickade väldigt bra och jag var snabbt uppe bland branterna och gjorde vändningar.

JAG HADE HITTAT MIN GREJ!

Det var så jag kom in på backcountry/lössnö/teknisk skogsåkning. Sedan har det tagit mig runt om i världen. Allt ifrån att testa skotermattor i Sibirien till att bada i värmekällor på Island.

Du råkade tidigare ut för en knäskada och har nyligen varit iväg ännu en gång för operation, hur ser prognosen ut? Känner du att din syn på ”risk vs reward” förändrats, är det värt det? 

Mitt knä fick ta rejält med stryk när jag i slutet av maj 2023 kraschade på en 270 bakåtvolt. Det gjordes en omfattande operation där de lagade knäskålssenan, främre korsbandet och inre menisken. Yttre menisken sprängdes så den togs bort. Ledbanden var nära att gå av också men som tur var så var det bara delvis av och ledband läker ihop av sig själva igen. Sen startade den tuffaste rehaben jag någonsin varit med om. Fick ett program som visade 12 månader till ”normal” funktion om jag kan hålla rehabplanen.

Redan från start var det enormt tufft, operationen var så pass ovanlig i sig att första tiden var på test mer eller mindre. Vi fick testa oss fram vad som fungerade och vad som inte fungerade att göra.I december hade jag fortfarande väldigt dålig rörlighet, ca 85 grader kunde jag böja benet. Då opererades jag igen för att kunna få tillbaka mer rörlighet i knäleden.Direkt efter operationen kände jag en stor skillnad och rehabträningen kunde fortsätta, låg efter några månader på grund av dålig rörlighet dock.

Vintersäsongen var i full gång och jag var i mitt livs sämsta form… höll mig till mitt träningsprogram och på helgerna tillbringades tid med familjen, oftast i fjällen så man kunde ta sig ut i naturen och på fjället. Vilken härlig känsla det var ändå. Fick även många timmar tillsammans med fru och barnen vilket jag är väldigt glad och tacksam över. Fjälluften och familjen motiverade mig att fortsätta kämpa på med träningen.

Våren och sommaren kom, kroppen började kännas bättre, benet fungerade ok. Köpte mig en hoj i juni och satte upp ett kortsiktigt mål att ställa upp i endurotävlingen Stångebroslaget som skulle vara i början av juli. Lyckades få till några träningar på hojen och många timmar på MTB cykeln innan tävlingen. Körde hem en 2a plats i min klass vilket jag var nöjd med, knät var slitet efter tävlingen men jag hade nått mitt mål.

I augusti får jag operationstid på knät, man behöver gå in och skrapa och eventuellt laga inre menisken igen. De ska även fräsa i knäleden så mitt konstgjorda korsband kan gå helt fritt. Drar dock på mig förkylningsvirus och ligger sjuk hela augusti månad… Operationen skjuts på. 30 sept får jag äntligen operation och nu är jag återigen på ett rehabprogram som inom någon vecka övergår till ett träningsprogram för sikte på återgång till skoteråkning på riktigt.

Det finns risker i allt man gör, såklart så ökar riskerna när man är 8 meter upp i luften och snurrar med en maskin som väger 250 kg. För mig är skoter en del av mig, dagen efter senaste skadan så låg fokus redan på hur jag på snabbaste sätt skulle kunna åka skoter igen. Så länge jag tycker det är kul och givande kommer jag hålla på med det här. Har som mål nu att ha en starkare kropp fysiskt nu än innan kraschen, sen får man se på vilken nivå på åkningen som känns bra.

Att du varit med och tävlat i Jackson Hole hillclimb i USA är riktigt häftigt! Hur kom det sig att du var med där? Vad krävs för att få tävla och hur ser upplägget för tävlingen ut?

Jackson Hole klassas som World Championship så tävlingen är öppen för åkare som kommer från andra länder. Jag tävlade i PRO klasserna, där måste man ha kvalat in eller ha wildcard. Tack vare en av mina största sponsorer KLIM (som är en av huvudsponsorerna av den tävlingen) så kunde de hjälpa mig med ett wildcard till de klasserna som alla tunga namn körde i. Man behövdes även visa dom vilka meriter man hade, vi har ju inte så många såna typer av tävlingar i Skandinavien men skrev ner de resultat jag fått på en del av tävlingarna här.

Både Polaris race departement och Klim hjälpte mig med allt kring maskinen och träningen inför tävlingen. Första året körde jag 900 mod och mod open, alltså trimmade maskiner. Jag hade en stock 155 boost i grunden som Race Department hjälpte mig att vässa upp en del. Vi åkte på 850cc men öppnade upp för mer luft till motorn samt race slutburk, det som gjorde största skillnaden var deras race mapp och variatorerna preppas såklart. Mattan var en kapad serie 8 med 550 st skruvdubb. Centerdämparen ihoptryckt för flackast möjliga attackvinkel (det reste ändå kan jag säga).  Massa andra grejer monterades också för att få maskinen godkänd för Jackson.

En av dem var skibrakes, jag fattade inte vad dom menade med skibrakes?? det var alltså kortade variator remmar som man var tvungen ha monterat bak på tunneln för att när man ska utför så MÅSTE man använda dom annars bär det iväg för fort utför, så brant är det där… men första delen utför körs ändå runt backen i serpentin sen brantaste delen är gjort så åker vi rakt utför med skibrakes och låst matta haha. Jackson Hole var en enormt häftig grej att göra och känslan när man tagit sig upp är obeskrivlig! Väldigt tacksam över att få ha möjligheten att göra den resan. Stort tack till Polaris och Klim för eran support!

För många lever du drömmen, men givetvis har det inte kommit gratis. Vad har varit de största utmaningarna? Vad krävs för att komma dit du är idag?

Största utmaningen är väl att vara unik. Jag har alltid gjort min egna grej, trodde aldrig det skulle leda så här långt trots att jag ändå förstod som ung att det är ju skoter jag kommer hålla på med då jag blir äldre då allt för mig kretsade kring skoter. Man har ju lagt ner ursinnigt med pengar på det här intresset. Att man nu kan tjäna någon krona emellanåt på skoter känns coolt. Det trodde man inte för 10 år sedan!

Det som krävs är väl girighet, sätta mål (mål är till för att uppfyllas), tro på sig själv och aldrig ge upp. Tråkigt svar kanske men som skoteråkare har jag alltid haft bra självförtroende. Det har inte alltid varit lika bra på sidan av skoteråkningen men när det gäller skoter så har jag alltid känt mig som hemma.

Jag tror det är flera faktorer som gör att jag har tagit mig dit jag är idag. Sponsorerna är en stor del av detta såklart men innan jag hade någon sponsor så gjorde jag samma sak jag gjorde när jag var 12 år som jag gör nu 22 år senare, alltså att vara kreativ, dokumentera, skapa med de verktyg jag har. Snöskotern är för mig ett verktyg till att skapa, vara kreativ och ha kul. Mina sponsorer ser nog den delen i mig som en stor fördel för dom när dom har mig som representant för deras produkter. Jag kanske inte är den bästa åkaren men jag syns lite överallt på sociala medier och skapar ett intresse hos tittarna vilket i sin tur sponsorerna kan dra fördel av. Jag är tittarna/följarnas kontaktperson mot produkterna som sponsorerna tillhandahåller.

Exempel:

Jag gör en video där man ser mig köra tekniskt svårt. Som tittare ser man såklart att jag åker med de bästa stötdämparna Öhlins.Jag får mängder med respons och frågor som jag kan svara på eller bolla vidare till Öhlins.Win Win för alla parter!

Vill tacka dessa sponsorer speciellt:

Polaris – deras RMK tog mig till en ny nivå 2014 och nu 2024 är det bara sig själv man har att klaga på haha

Klim – Marknadens bästa kläder enligt mig, no doubt!

Öhlins Racing Powersports – Det första du ska lägga pengarna på är fjädring! Kul att få vara med och testa för lössnö segmentet. Utan dom här hade jag inte varit där jag är idag!

Även stort tack av följande för många år av bra samarbeten:

Gold Graphics – Bästa wrapen på marknaden med grym design!

Sledstore – har hjälpt mig sedan 2015! 

Rp Glasfiber – grymma eftermarknadsprodukter

Friåkningen ligger många varmt om hjärtat men det finns även dem som vill förbjuda det. Har du några bra tips på hur vi som skoteråkare ska tänka och agera för att undvika förbud och avstängningar?

Kolla upp lokala regler och föreskrifter. Det skiljer mycket mellan olika länsgränser. Och även om man får köra på ett ställe så se till att inte lämna skräp eller skada naturen (såga träd etc om inte det är nöd). Ser ni renar så vänd bara om och kör försiktigt åt andra hållet.  Naturen är nog stor till oss alla så om vi kan bidra med att störa andra så lite som möjligt så vore det toppen. Man vill ju kunna ta en tur upp på fjällen när man är pensionär också.

Vi rundar av med tre korta frågor!

För många är du en stor förebild, men har du själv någon förebild inom sporten?

Stor förebild är Dan Adam! 

Har du något du inte checkat av än på din ”bucket list” som du vill åstadkomma/uppleva?

Har en speciell ”volt” som inget gjort förut som man varit sugen på testa senaste åren men har aldrig blivit av. Nå mer får ni inte veta haha. Kan va så att tiden är förbi för nya tricks för mig men vintern får utvisa om man fortfarande kan pusha gränserna

Vad ser du mest fram emot i vinter?

Jag ser mest fram emot att kunna köra utan större smärta eller begränsningar, ser mycket fram emot tävlingsdagar också med grabben då han börjat köra i den minsta klassen 200cc!

Vi tackar ödmjukast för att du tog dig tiden Emil, vi hoppas på snabb läkning av knäet så vi får se dig göra det du gör bäst bakom styret i vinter! Om ni vill se mer av Emil Ahrling är han givmild med content på sina sociala medier, där får vi följa med på allt från skoterkörning i utlandet till tips och trix samt hur en dag i livet kan se ut!

Följ Emil Ahrling på Facebook Instagram TikTok

Läs fler MÅNADENS PROFIL