SÄSONGSPREMIÄR MED ALPHA ONE

Säsongspremiär!! Ett ord som är laddat med förväntan, glädje och iver.
Säkerligen något som väderstationernas appar känt av under de senaste veckorna när varenda skoteråkare intensivt uppdaterat väderprognoserna, i hopp om att landet ska bäddas in i ett rejält täcke med snö.

Ivern efter att få känna på säsongens första lössnökörning bubblar inom de flesta av oss och det har varit svårt att ha is i magen och invänta rätt snömängd – men nu var stunden äntligen kommen när vi för första gången skulle få se vad den nya Arctic Cat Alpha One går för.

Med skotrarna lastade lämnar vi bebyggelsen med siktet inställt på ett av våra smultronställen. Äntligen närmar sig den första riktiga svängen med min nya följeslagare. Plogkanterna börjar bygga mer på höjden än hemmavid, fortfarande avsevärt mindre snö jämfört med förra säsongen men tack och lov körbart.

Vi drar vi åt handbromsen på ett ställe vi finner lämpligt, drar igång skotrarna och möts av tvåtaktsdoften som får vilken motorfantast som helst att rysa till av ren och skär njutning. 

Vi lättar på spännbanden och under tiden får motortemperaturen gosa till sig innan vi backar av skotrarna och beger oss ut på jakt efter det bortsprungna snödjupet. Nu är det dags att lära sig tygla dessa hästkrafter och lära känna katten grundligt.

Första turen bjöd uppskattningsvis på ett snödjup på 50-60cm och till vår häpnad bjöds det även på bättre bärighet än väntat, men snön är fortfarande en bristvara för att kunna mata fullt ut. Det är fort att det kostar mer än vad det smakar, här gäller det att tygla sig och hålla tillbaka gastummen från max.

Med en ny maskin och ny konstruktion är det minst sagt nya egenskaper och egenheter att bekanta sig med och det kommer ta några svängar innan man känner sig riktigt bekväm med maskinen. Hur upplevs egentligen Alphan?

Köregenskaperna stämmer överens med förväntningarna.
Den är väldigt enkel att handskas med. Något som utmärker sig extra mycket är när det är dags att lägga kåporna mot snön och göra tvära svängar, där är den outstanding. Pressar man katten på rätt sätt levererar den en sladdliknande rörelse vilket möjliggör att göra tighta svängar, en kvickhet som tar ett tag att vänja sig vid.

Till en början kändes maskinen aningen tuff att lägga på skrå. Den kändes lite styv, tills det slog mig. Stötdämparna! Efter förra helgens ledtur hade jag ställt in dämparna på läge 3 som är det hårdaste av den tre klicken. Enbart för att den skulle svälja ledens ojämnheter på ett trivsammare sätt med lite styvare fjädring.

Jag stannade upp maskineriet och klickade kvickt om dämparna i framvagnen samt den bakre boggiedämparen på läge 1 och centerdämparen på läge 2, enkelt och smärtfritt och maskinen fick helt plötsligt ett annat beteende i lössnön när det var dags att manövrera skutan. 

Efter lite surfande längs några myrsystem var det dags att känna sig för hur den uppträder vid skråkörning. Den är väldigt behaglig att lägga ner på sidokåporna och när den väl är på skrå är det enkelt att hålla den kvar. Den upplevs inte lika ”tillbaka-tippande” och den håller en förvånansvärt rak och fin linje.  Allt detta har vi den 36” smala framvagnen, enkelskenan i boggien samt den följsamma mattan att tacka för. 

Om du istället önskar att byta körriktning och bege dig mot toppen ger du katten en touch på gasen och en enkel brytning och vips är du på rätt köl och mattan med 3 tums delning gör att den paddlar på fint i snön, det är minst sagt en underhållande maskin och första turen blev trots snömängden över förväntan.

Solen börjar sakta smyga sig ner bakom bergen och mörkret kryper sig allt närmare. Det är ett tydligt tecken på att första dagen med katten i dess rätta element börjar lida mot sitt slut och det är mot undertecknandes vilja dags att söka sig tillbaka till bilen för att lasta och börja rulla hemåt. Det har varit en väldigt lyckad dag och med oss hem har vi en maskinpark som är hel trots en hel dag brytandes i skogen, bara det är en vinst i sig.