STOPPA INTRESSEDISKRIMINERINGEN!

Vem är det som bestämmer värdet på olika typer av fritidsaktiviteter? I vilken offentlig handling kan vi medborgare se rankingen? Frågan är relevant för i debatten står det tydligt att vissa aktiviteter är ”finare” än andra, vilket leder till att aktiviteters faktiska påverkan i sakfrågor ofta helt förbises med syfte att stötta åsikter, känslor och bakomliggande agendor.

För många år sedan när jag för första gången var i British Columbia, fick höra ett nytt uttryck; ”discrimination of interest”. I det fallet handlade det om konflikter mellan motoriserade och icke-motoriserade intressegrupper och deras Caribou (typ; vildren), och hur debatten (med efterföljande förbud) ofta var baserad i känslor, åsikter och egenintressen snarare än fakta.

Jag tog det uttrycket, ”intressediskriminering”, till mig. För vi har tyvärr exakt samma problem i debatten här i Skandinavien. Med denna artikel tänkte jag, väldigt kortfattat, försöka lyfta lite problematik och exempel. Syftet är att hjälpa dig med lite faktabaserade tankar och motargument att använda när du hamnar i känslo- och åsiktsbaserade diskussioner gällande snöskoter.

Snöskoter ger utsläpp, snöskoter stör djurlivet, snöskoter stör andra intressegrupper, snöskoteråkare följer inte redan gällande lagar och regler. Allt detta är sant, jag kommer aldrig hävda något annat. Det som dock ofta förbises är att detsamma är sant även för andra typer av aktiviteter. Inte heller sällan aktiviteter som har ännu större negativ påverkan på omvärlden, och naturen, än vad snöskoter faktiskt har.

Det låter ofta som att snöskoter, då speciellt friåkningen, är roten till precis allt ont. Men är det verkligen så? Eller är det helt enkelt vi människor som är problemet? Oavsett typ av intresse eller aktivitet? Nedan utgår jag från lite påstående jag ofta behöver bemöta och ger mina tankar kring dem som kanske kan ge er tips och idéer för framtida diskussioner.

”Ni förstör i naturen!”

Denna är nog den absolut enklaste att bemöta, för svaret är: nej det gör vi inte. Följer man gällande terrängkörningslag och regler så har flertalet undersökningar och studier, från flera olika organisationer, alla kommit fram till att snöskoter inte på något vis påverkar underlaget negativt.

”Men folk kör ju på åkrar och hyggen”. Ja, det händer tyvärr. Men det är redan förbjudet! De bryter mot redan gällande lag! Det finns de som tjuvfiskar, med den logiken bör lösningen då vara att totalförbjuda fiske?

Däremot, har ni sett hur en vandringsled ser ut på sommaren? Både gällande markslitage och nedskräpning? Har ni sett hur det ser ut efter att man avverkat skog? Har ni sett hur det ser ut när man anlagt en vindkraftspark? Innan och efter man byggde dammen för vattenkraften? Både ovanför och nedanför dammen. Jag tycker vi absolut ska diskutera negativ exploatering av vår vackra natur, den är viktig att skydda! Men då ska diskussionen baseras på sakfrågan, inte riktat mot en aktivitet som i princip inte ens är relevant i frågan.

”Onödigt med en massa utsläpp bara för skojs skull!”

Miljöfrågor är extremt komplexa och populistiska, som politiker kan man idag skaffa sig enkla röster genom att förespråka insatser som till den glättiga ytan ser ut att ge en positiv effekt för det globala klimatet. För att sen ta flyget till nästa möte. Det finns idag även väldigt mycket pengar att tjäna inom den sektorn, vilket många passar på att utnyttja. Jag ska inte gå in på detta djupare i just denna artikel, men komplexiteten och signalpolitik är relevant för just detta argument i debatten mot snöskoter. 

Just den motorn jag använder i min snöskoter möter några av världens striktaste utsläppskrav för fordon. Det är sällan jag kör upp mer än 20 liter bensin på en hel dag (för jag har inte orken till det, trots att jag har en motor som ”gör allt jobb”). Jag har historiskt kört cirka 40 dagar skoter per år, det blir inte ens 1 kubik bensin per år.

Hur mycket diesel gör en finlandsfärja av med per år? Hur mycket släpper de dieseldrivna pistmaskinerna ut när de drar skidspåren och pistar skidbackarna? Varje natt, hela vintern! Hur mycket släpper charterplanet till Kanarieöarna ut? Hur mycket kostar det miljön att hålla igång alla ishallar, ofta även på somrarna? För att inte tala om SHL och liknande idrottsligor med alla resor både för lagen och all publik till och från matcherna? Hur mycket drivmedel går det åt per år att klippa alla fotbollsplaner, alla golfbanor, runt om i Sverige?

Den idrott som totalt sett står för mest utsläpp i Sverige är hästsporten. Och ska vi applicera retoriken som används mot snöskoter så kan ju det inte ens vara jobbigt och knappt en sport, för det är hästen som gör allt jobb. Eller?

För några år sedan läste jag en sammanställning kring vårt kanske mest folkkära idrottsevenemang, Vasaloppet. Där fann man att det, utan konkurrens, var det enskilda idrottsevenemang i Sverige som står för absolut mest utsläpp.

Jag har inte de exakta siffrorna på dessa saker, inte heller på min snöskoter. Det är inte heller direkt relevant, vad jag syftar på är att om vi börjar tänka i större perspektiv så väcker det större frågor gällande ”utsläpp bara för att ha roligt”. Där snöskoter kanske inte är ”den största boven”, men en lågt hängande frukt att angripa som ger ett högt signalvärde.

”Skotern gör ju allt jobb, det är ingen riktig sport!”

Den som säger detta har aldrig någonsin kört friåkning på snöskoter. Det är, som ni läsare vet, extremt fysiskt påfrestande.  Men detta är ett klassiskt påstående som egentligen all motorsport tampas med. Och med den retoriken bör ju även, som jag nämnde, hästsport kategoriseras på samma vis?

Det ironiska är att det på senare år kommit fram en del forskning där många motorsporter visar sig vara bland det mest extrema man kan utsätta kroppen för, både mentalt och fysiskt. Supercross har till exempel visat sig vara bland det mest extrema man kan utsätta kroppen för då atleterna har i princip maxbelastning under hela loppen, vilket är mycket längre tid jämfört med andra sporter.

Jag kan tvärtom se många argument för att snöskoter är viktig för den svenska folkhälsan. Absolut för den fysiska ansträngningen, men kanske främst för mentalt välmående. Jag tror att ni är många, liksom jag, som använder snöskoteråkningen som terapi och för att ladda batterierna mentalt. Något jag tror, för min del, kommer utav kombinationen av naturupplevelser och att vara tvungen att befinna mig 100% i nuet när jag kör.

”Ni gör så fula spår i den fina orörda snön!”

Detta har jag nog aldrig hört någon från norr om Dalälven säga. Det kommer ofta från personer som kanske besöker fjällen 1 – 2 veckor om året och då vill de ha den där romantiserade bilden de har av den orörda vildmarken. Sen att man faktiskt kört skoter i norra Sverige sedan slutet av 50-talet, det har ingen som helst bäring på deras mentala bild. Sen att det blir spår även av deras snöskor eller skidor, det har inte någon bäring i debatten (för det är ju deras spår).

”Ni för sådant oväsen!”

Ja, en snöskoter låter. Men hur mycket egentligen? Alla som försökt lokalisera kompisen bland raviner i granskogen vet att man inte behöver komma allt för långt bort från varandra innan det är svårt att höra. Allra helst idag när de flesta av oss haft vett nog att inte montera en slutburk som lever om extra mycket.

Problemet här är nog snarare en kombination av flera olika saker. På många platser samlas det många människor med olika intressen på en och samma plats, då blir det konflikter. Likt påståendet om spår i snön finns det även många besökare som har en romantiserad bild av fjällen som inte stämmer med verkligheten, men de vill ändå ha det på sin semester. Men vems intresse har förtur?

Ett annat problem är snöskoteråkare som helt enkelt bara är osmarta, inte väljer att visa hänsyn, och direkt sabbar för sig själva genom att få andra att tänka ”jäkla snöskoteråkare”. Det krävs ju inte jättemycket insats för mig att inte köra sönder dragna skidspår eller att välja en annan sluttning 10 minuter bort om jag stöter på en grupp på väg uppför på stighudar. Jag kan ju välja att inte köra sönder deras planerade åk nedför.

Detta sagt, om man tittar på kartan i våra fjäll så är det mer yta som är förbjudet att köra snöskoter på än tillåtet. Vill man inte behöva konkurrera med snöskotrar på samma yta så är det ju fullt möjligt att välja att resa till ett område med terrängkörningsförbud. Det finns nog med yta i Sverige för att rymma alla våra olika intressen.

”Ni stör djurlivet”

Detta råder det inget som helst tvivel om! Vi människor stör djurlivet hela tiden med vår ständigt växande infrastruktur, jakt, fiske, skidåkning, skogsnäring, rennäring, energi- och mineralutvinning samt allmän rekreation i skog och fjäll.

Vad det däremot råder stora tvivel kring är hur mycket just snöskoter stör djurlivet jämfört med andra aktiviteter och intressen. En stor fördel med vinteraktiviteter i fjällen är att det finns färre djur att störa än under barmarkssäsongen, när djuren även ska fortplanta sig och är allmänt känsligare. 

Tyvärr finns det inte speciellt mycket forskning på detta ämne här i Skandinavien, den mesta som finns är kopplat till infrastrukturfrågor. Det skulle behövas mer, uppdaterad, djupgående och icke-partisk forskning på ämnet.

I Sverige finns det dock en del litteraturstudier och projekt som i sin tur analyserat resultat från andra studier. Det som ofta är oroväckande med dessa är att de inte sällan är skrivna med en uppenbar bias där slutsatserna visar på en tydlig baktanke och bakomliggande agenda. I den lilla forskning som finns är det väldigt ovanligt med definitiva slutsatser, ofta används formuleringar som ”bör”, ”rimligtvis” eller andra former av friskrivningar och garderingar när man utifrån resultat formulerar olika slutsatser och lösa teorier. Denna typ av garderingar kan ofta utelämnas i andrahandsanalyser för att istället formuleras som om de vore konkreta sanningar för att passa det egna narrativet och önskat utfall. Jag hävdar att det är snudd på bedrägligt, speciellt när avsändaren är organisationer som exempelvis vårt statliga, och därmed skattemedelsfinansierade, Naturvårdsverk.

Så, vad säger faktiskt forskningen då? Massor men sällan något definitivt. Jag ska inte gå in på djupet gällande detta (då det skulle kräva en eller flera egna artiklar) men tänkte lyfta fram några saker som exempel.

Det finns en studie från Kanada¹ som ofta refereras till från ”anti-skoter-lobbyn”, kortfattat gick den ut på att försöka mäta stresshormoner hos Caribou från kontakt med motoriserade aktiviteter. De fick en mängd intressanta resultat där man kunde se både akut- och kronisk stress från kontakt med människor. Men vad som ofta förbises när studien refereras till är att de inte kunde säga hur mycket av stressen som orsakades av snöskoter kontra bara att det var människor i ett område där vi normalt inte befinner oss.

Gällande skillnaderna mellan motoriserade och icke-motoriserade finns det en annan studie från Norge² där man försökte utröna hur mycket energi en vildren gör av med när den flyr från en skoteråkare kontra en skidåkare. Även den studien innehåller mycket oklara slutsatser och frågor. Men två intressanta saker sticker ut som de faktiskt kunde se:

• Renarna flydde längre sträckor och gjorde av med mer energi från en skidåkare än en skoteråkare.
• Renarna förhöll sig närmare skoterlederna än skidspåren.

Någonstans kan jag tycka det är höjden av ironi att denna studie gjordes i Norge med tanke på deras syn på skidor kontra snöskoter.

Teorierna kring detta, som jag även sett kopplat till vandrare och andra djur, är att en skidåkare ”smyger fram” likt ett rovdjur. Man tar sig närmare djuren innan man blir upptäckt. En skidåkare uppehåller sig även normalt längre i ett område eftersom man inte transporterar sig lika fort på skidor som snöskoter. Ett djur som låter så mycket som en snöskoter kan omöjligt vara en predator, det skulle vara världens sämsta jägare och det naturliga urvalet har redan löst det.

Min poäng med dessa två exempel är att dessa saker inte är något ni ser i argumenten mot snöskoter. Trots att det är studier som ibland refereras till som stöd för att förbjuda snöskoter. Man plockar så att säga russinen ur kakan och berättar inte hela historien.

Lägger man därefter till exempelvis att man inför stora orienteringstävlingar går drev med tutor och sirener för att skrämma bort djurlivet ur ”tävlingsområdet” (som är en skog eller ett fjäll, under barmarkssäsongen när det är mycket mer aktivitet där) då blir intressediskrimineringen extremt tydlig!

Ni får inte missförstå mig dock. Jag anser att det är av stor vikt att vi skyddar djur och natur, men det ska vara på rätt platser och på rätt grunder och inte avgränsat till enbart vissa intressegrupper. Bedöms ett område extra känsligt, då ska vi människor inte befinna oss där alls. Oavsett val av aktivitet, för det är snarare vi människor som är problemet än valet av fritidsaktivitet.

Slutligen

Detta blev en lång artikel, det är komplexa ämnen. I framtiden kanske jag kan fördjupa mig inom de olika ämnena, nu har jag försökt sålla och hålla saker så kortfattat det går men ändå ge dig lite ”kött på benen”. Detta för att hjälpa dig att bättre bemöta kritiken som riktas mot oss snöskoteråkare, jag hoppas att jag i alla fall gett dig lite tankar och idéer.

För jag vet inte hur du känner, men jag är trött på att ”stå med mössan i handen” och behöva be om ursäkt för att utöva min passion. Tillsammans kan vi hjälpas åt att minimera denna intressediskriminering, för det är vår passion och då även vårt ansvar.

Vi ses på fjället!

Rickard Lövgren
Ambassadör för Friåkare – på riktigt!

¹ Nicola L. Freeman (2008). Motorized backcountry recreation and stress response in mountain caribou (Rangifer tarandus caribou)² Reimers, E., Eftestøl, S., & Colman, J. (2003). Behavior Responses of Wild Reindeer to Direct Provocation by a Snowmobile or Skier. The Journal of Wildlife Management, 67(4), 747-754