Kontakta oss

Sledtrax

Sledtrax testar

SKI-DOO FREERIDE 154 – INKÖRNINGENS INLEDNING!

Första milen! Första turen för säsongen! Något som verkligen biter sig fast i minnet. Allt inom loppet av tjugofyra timmar efter hämtning på Nya Maskin och Fritid i Arvidsjaur i december. Kunde lika gärna varit igår!!! Snöförhållandena var rent ut sagt sagolika för att vara första körningen. Två snöstormar i temperaturer runt nollgradigt hade gjort så det till och med fanns en bärande botten i den första snön. Vanligtvis är första körningen bottenlöst malande nere på backen, men inte i år! Här kommer de första milen på maskinen så häng med!

Ögonen trillade upp lite tidigare än vanligt på morgonen. Sen man slutade vakna tidigt julaftonsmorgonen har premiärturen för året ersatt den morgonen i stället.
Andra december, ca 50 centimeter snö totalt hemma på gården och mer än så dit vi for för att köra. Kvicksilvret hade turligt nog inte krupit lägre än till tio minusgrader och solen var också med på vår sida.

Halv nio på morgonen rullade André och Emil in på uppfarten. Vi surrade en stund och kom överens om att försöka hitta något trevligt berg på högre höjder i kommunen och söka oss mot en västsida då det drevat rätt duktigt under de tidigare snöfallen.
Maskinerna lastades av, strul för Emil med ett släckt tändstift omgående tvingade honom att kvickt hoppa i bilen och gasa ner mot samhället.

Maskinen dras i gång och backas av från släpvagnen. 99% kvar av inkörning visas på displayen, motorn får bli varm. känns som det tar en evighet att nå arbetstemp. Till sist slutar Warming up blinka och vi sätter av mot några inbjudande myrar.
Freeriden känns rå i motorn, men redan vid uppstart nummer två går den renare.
I fjol hade maskinen undertecknad rattade vertikal styrstång, i år är det “liggande”.
Ovant första kilometrarna är bara förnamnet. Men med några Brp maskiner i bagaget sen tidigare så känns det än så länge hoppfullt inför säsongen.

Motorresponsen är imponerande trots att maskinen luftas för första gången sen den lämnade kartongen. Minsta smekning på gasen och maskinen svarar direkt!

Till sist kom Emil tillbaka och vi pekade skidspetsarna mot det tilltänkta berget för dagen. Gissa om man vart glatt överraskad när snödjupet var närmare 70 centimeter på vissa ställen och att det fanns en botten i det hela. Allt detta redan i början av december, kanon!

Första fastkörningen för säsongen kom ganska så omgående. Yes tillräckligt med snö för att det ska gå att fastna. Nae inte riktigt. Eller joo om man kör en kortare skoter. Vi hann ungefär bara börja klättra så klantade sig undertecknad.
Maskinen är lite av ett balansbräde med T-motion, och hipps vipps så slutade färden med en ofrivillig nerläggning uppförs. och där tog färden stop. Men med ett litet ryck i skidan så fortsatte färden. Premiären vart inte så långvarig då ljuset inte riktigt ville vara med så länge som man själv skulle vilja. Fast första turen för säsongen kommer helt klart gå till historieböckerna, för allt för sällan är vi bortskämda med så här bra botten och snömängd redan i slutet november, början av december.
Med 2 mil senare på mätaren och 96% procent av inkörningen lastades maskinen för hemfärd.

Fastställt vart även mina föraningar. Styrhöjaren på 16.5cm är i högsta laget för mina 174cm över marknivå. Så inför nästa körning inhandlades en 10cm hög Rsi för montering. Gämfört mot Xm-chassit så är ingreppet väldigt enkelt.

På G4 behöver man inte koppla lös någon kontakt som skall dras ur den gamla höjaren. Man Skruvar bara av den gamla och dit med den nya. byte av höjare ta inte mer än femton tjugo minuter. Ganska lagomt pyssel för en annars stressad själ.

Nu var det dax att testa Freeriden på nytt, lite mera snö och ett lägre styre, vad kan gå fel?
Snödjupet uppgick nu närmare metern. På vägen för att finna lyckan passerade vi ett område med fem meter hög contortatall. Innan vi lyckats rackla oss ur där rann svetten ner för pannan och ryggen.
Men all möda var inte förgäves den här gången. Vi hittade en otroligt fin backe med massor med klättring. Och gissa om det blev lajbans med ett lägre styre? O JA!!
Dom hiskeliga sikta mot stjärnona skidlyften minskade kraftigt i uppförsbacke.
Kanske lite trist, men en ruggig fördel vid färd uppför.

Maskinen blev även väldigt mycket enklare att få med sig vid skråkörning, med styret närmare kroppen blev det helt klart lättare att kontrolera tyngdpunkten, å så ledes betydligt trevligare att skråköra. Nu vill inte rumpan leta sig neråt lika lätt.

Sist men inte minst ett haveri. Ingen motor eller så, men Shot-knappen slutade fungera.
När vi stod och surrade och vi skulle i väg var den helt död. Någon gång har jag fått vänta upp mot tio sekunder innan den startat men nu var den livlös.
Tänkte först att den inte hunnit ladda upp, men vid nästa stopp så fanns det inte heller några tecken på liv.
När vi kom hem kikade jag om dett gått någon säkring, men icket.
Det slutade med ett besök till Nya Maskin och Fritid där det konstaterades att själva startkondensatorn var kaputt. Så en ny blev beställd. Nu startar den både snabbare och fungerar klanderfritt.
Freeriden har nu pinnat på 19mil och nu visar inkörningen på 69%
Mer rapporteringar om Freeriden kommer inom kort så håll span!

 

 

 

 

Fortsätt läs

Mer i Sledtrax testar

Facebook

Populär läsning

Instagram

Till toppen