ARCTIC CAT ALPHA ONE LÅNGTESTRAPPORT TVÅ

Kalendern visar slutet på Januari och vinterns klocka tickar på. Så gör gladeligen även milen på årets Alpha One Vi gör allt vad vi kan för att maximera tiden bakom styret och lära känna årets långtestmaskiner på djupet även fast snöbrist kanske är årets mest använda ord. Det stoppar inte oss! Dags för helg nummer två bakom styret, håll i er.

Större delen av Sledtrax-gänget och två polare till Henrik och Andre var dagens lössnö-flotta som slöt upp i ett närområde med förhoppningar om att kunna dansa ut ordentligt i nysnön. Gradantalet hemma i byn visade bistra -28, men vi hade fått dagsfärska rapporter om att temperaturen vid området vi skulle leka av oss i inte låg på mer än -13. Med ett körsug som heter duga fanns inga som helst tvivel, klart vi ska ut! Sagt och gjort, vi trotsade kylan och slöt upp. Ett gäng överpeppade skoterfanatiker med ryggsäckar laddade med allt vad som kan tänkas behövas gav vi oss ut på vad som visade sig vara en minst sagt givande dag. 

Snömängden är fortfarande inte vad vi önskar men definitivt körbart. Är det något som vi är i behov av så är det ett bärlager i snön för ordet bottenlöst är någon som några av oss dessvärre fick ordentliga känningar av då denna dag slog hårt på grejerna. Uttrycket – Det är lätt att det kostar mer än vad det smakar när ivern är för stor, är något som en icke skoterkörande individ skulle använt sig av. Men dumdristig som man är när det gäller ens största intresse är det smällar som man räknat med och ”gladeligen” tar för att få njuta av tid bakom styret och all dess innebörd.

Vi kör över några mindre berg och tar oss in i vad vi kallar trollskogen. Här möts vi av stora snötäckta granar och varierande terräng med en hel del branter. Perfekt terräng för att få känna ordentligt på kattens köregenskaper. Siktet inställt på en linje, bryter lätt i skotern, ger gasen en touch och vips är den på rätt köl för skråkörning, bromsar till och stannar upp. Slås direkt av tanken att den är lättsam att hålla kvar på skrå, den upplevs inte alls tillbakasträvande neråt. Lutar mig lite lätt, gasar till och färden fortsätter skråandes framåt längs bergssidan. Den känns stabil och den håller sin linje på ett tämligen fint sätt. Ytterligare en tanke som slog mig vid denna punkt, den upplevs tung i styrningen även fast den är lätt att hantera. Jag hade önskat ännu lägre styre även fast jag sänkt en del från original.

Vi ställer in siktet på toppen och börjar klättrandet. Alphan är lätt på skidorna och den är enkel att manövrera. Ibland upplevs det nästan som att den överarbetas, något som säkerligen ger sig med tiden. Något som däremot ställde till det några gånger och resulterade i några mindre planerade vändningar neråt och någon rullning var dess villighet till att resa, fantastiskt roligt med en resvillig maskin men just vid klättrandet är det egenskaper som man helst inte vill ska ta över. I övrigt är skidspetsarna mot skyn definitivt glädje framkallande, visst håller ni med? 

Vi kör vidare med förhoppningar om att finna ännu mer orörd yta. Skogen blir tätare och terrängen bjuder upp till mer teknisk körning. Härligt, här finns utvecklingsmöjligheter som förare! Här sätts sannerligen förarens kunskaper på prov då den tätare terrängen lämnar mindre utrymme för misstag. Här får vi verkligen känna på hur samspelet mellan maskin och förare är. Det går onekligen väldigt bra att ta sig framåt trots den trånga terrängen och mattan med 3,5” delning sköter definitivt sitt jobb i snön. Detta är minst sagt uppfriskande och potent lössnömaskin.

Med mig hem har jag en hel och hittills problemfri maskin som jamar glatt. Ännu en lyckad och minnesvärd dag i gott sällskap att sätta i samlingen ”days to remember” och kan inte annat än le för mig själva när tanken slår mig att Paradise is not always tropical, tack norrland för att vi får uppleva dessa platser – vi ser redan fram emot vad nästa sväng har att bjuda på.