FEM HALVLÅNGA MASKINER MED HÅRDROCKSGENER 2018 DEL 1 – POLARIS 800 SKS 146

Polaris kom med en rejält uppdaterad Switchback Assault i Axyskostym redan förra säsongen. Till 2018 har man tagit steget mot lössnö en bit till. Polaris 800 SKS 146 är en av de större nyheterna för året hos gänget i Roseau. Och här är målet tydligt att man valt att ta Switchbacken som delar chassi, en bit till från leden och längre ut i det fria.

Nu kör vi igång med en spännande artikelserie där vi ska avhandla halvlånga busiga lössnömaskiner, eller Deep Snow Sport som vi på Sledtrax valt att kalla kategorin. För sportigare lössnömaskiner går inte att uppbringa. Här är lineupen som vi testat:
– Polaris 800 SKS 146
– Ski-Doo Freeride 146 850 E-TEC
– Yamaha Sidewinder X-TX LE 141
– Lynx Boondocker RE 3700 850 E-TEC
– Arctic Cat High Country 8000 153 LTD ES
Maskinerna kommer att jämföras mot varandra och en vinnare koras!

Polaris har länge varit i det allra högsta toppskiktet när det gäller lössnömaskiner, inför 2018 är PRO-RMK modellerna i det närmaste oförändrade.
Varför ändra på ett vinnande koncept? Men på Switchback chassit som kom förra året såg man att det fanns utrymme för ytterligare förändringar för att bredda användningsområdet.

Till skillnad mot Switchback Assaulten har SKS modellen smalare framvagn för ytterligare smidighet vid skråkörning, det bär även lite bättre i den lösaste snön med tightare framvagn.

Mattan är 146 tum lång istället för 144 tum och det beror på att det är olika delning på mattorna och drivhjulen. Mattan som är 144 tum har 2,52 tums avstånd mellan drivklackarna och 146an har 2.86 tums avstånd. Den längre delningen gör att mattan blir lite längre för att allt ska stämma.

På Polaris 800 SKS 146 sitter det en Peak matta med 57 millimeter höga kammar som är rätt styva.
Den greppar bra även om det är lite hårdare snö samtidigt som den skottar på ordentligt i lössnö.
Det känns som ett väldigt bra val från Polaris på SKS modellen, samtidigt som serie 4 mattan som sitter på Switchback Assault skulle må bra av en uppdatering.

Motorn från Polaris är hur mysig som helst, den går rent med en behaglig ljudnivå och har ett gassvar som är i toppklass.
Den elektroniska oljepumpen gör att man slipper ha en vajer till denna från gashandtaget, och vips har man en betydligt mer lättgasad maskin. Kan tyckas löjligt, men man har betydligt mer kraft kvar i nyporna efter en dagsetapp än tidigare.
Karaktären är helt klart bland den bästa hittills. Sedan Polaris började med sin insprutade 800 2008 har utvecklingen gått otroligt mycket framåt, inte mycket att klaga på här inte.

Låt oss då bege oss ut i det lösa för att se vad nya SKS 146 går för!
 Men innan vi kommer dit har vi en bit ledåkning framför oss. Här bettar det på bra och man har ett litet lätt skidres så fort man trycker in gashandtaget.
Väldigt underhållande och lagom mycket, därför känns det aldrig okontrollerat med dessa små res.
Även över ojämnheterna vi kör på känns Polarisen lika trygg som vi vant oss med genom åren. Inga konstiga kast eller andra hyss. Fjädring är mjuk och bekväm och fungerar i rätt höga hastigheter, men pressas den för hårt bottnar stötdämparna i största groparna.
Och med all rätt bör den göra det för att inte bli för hård när man ska bege sig ut i pudret. Väldigt bra kalibrering från fabrik.

Största skillnaden med SKS-modellen om man jämför med Switchbacken är att den är betydligt mer lekfull utanför leden. Den smala framvagnen tillsammans med en matta som har betydligt mer grepp gör denna maskin till en maskin med nöjesfaktor utöver det vanliga.
Faktum är att det var en av de mest underhållande maskinerna från Polaris på årets Snowshoot i West Yellowstone.
 Lika lätt som en PRO-RMK lägger man ner maskinen på skrå samtidigt som den kortare mattan gör den otroligt smidig. Donuts som är snävare än en kurva i alperna gör man hur lätt som helst.
Bara att lägga den på sidan samtidigt som man öppnar spjällhuset allt som går, och vips bleknar Gröna lunds snurrigaste karuseller.

Den smala framvagnen har verkligen gjort denna maskin mer lättkörd utanför spåret. Den blir lite vingligare i kurvorna på led, men trots en bredare framvagn skulle inte SKS 146 vara bland dom snabbaste på en krokig led. Därför känns den smala framvagnen helt rätt på den här typen av maskin.
Där den nya Polaris SKS 146 går bet är i dom allra brantaste backarna när snön är som lösast.
Men det roliga i det är att helt enkelt bara kunna hålla gasen intryckt mot styret och sedan vrider man huvudet åt det håll man har tänkt att åka. I samma stund vänder man busenkelt på rullen och sedan är det bara att fortsätta leta sig en ny linje upp.

Till skillnad mot RMK-modellerna har Polaris valt att ha en lutande styrstång på SKS maskinerna istället för en vertikal. En vertikal styrstång fungerar bra vid stående körning och vid skråkörning.
Den blir dock mer tungstyrd, framförallt om man sitter och kör vilket man gör till och från. Man sitter förstås ännu mer på en SKS som fungerar bättre på led än en RMK, därför har Polaris valt att använda den mer liggande styrstången här.
Många tycker dock att det ska vara den vertikala styrstången men vi ser ingen anledning till det när den fungerar så bra som den gör med liggande styrstång.
Den blir dessutom lite mer lättstyrd vilket sparar på energi i kroppen, och mjölksyran kommer inte lika snabbt i armarna.
Polaris har här en riktigt vass maskin som bör locka till sig en hel del Skandinaviska köpare som kanske inte spenderar varje dag i metervis med puder. Hur den står sig mot konkurrenterna i klassen får ni veta i en avslutande artikel där vi jämför maskinerna.