FÖRSÄSONGSÅKNING I ARJEPLOGSFJÄLLEN GER PUDERABSTINENS.

På många platser i vårt avlånga land har det kommit bra med snö vilket gett oss skotertokiga en drömstart på årets säsong. Sisådär femtiotalet mil nordväst om mitt hem i Östersund ligger Arjeplogsfjällen som blivit bepudrat av massvis med försäsongssnö. Har man rest tusentals mil för att leva drömmen på andra sidan Atlanten i Revelstoke förra säsongen så ska väl inte 6 timmar i bil hindra en annan för att få smak av Sverigepudret. Detta var tanken som slog mig på torsdagskvällen innan jag slog på värmaren i bilen, lastade skotern på släpvagn och begav mig till Norrbottensfjällen. Häng med så ska jag ta med er på den bästa försäsongsåkning jag upplevt i Sverige.

Så var det äntligen dags för årets första helg med min vilda katt mellan benen, förväntningarna är skyhöga efter förra årets 100+ puderdagar. Efter ett antal timmar i bilen och någon pizza senare växer snövallarna nästintill upp mot vägskyltarna. Börjar närma mig destinationen, anländer sent på kvällen till stugan som min redaktionskamrat Ingemar har vid fjällets fot. En rödmålad stuga med vita knutar står för husrum och värme. Tempen ute står på -24 grader, inte optimalt men vad gör man inte för att få uppleva det vita guldet. Lastar in min utrusning och laddar upp batterierna i kameran och går till sängs i tid för imorgon då jädrans ska det pumpas puder!!

Alarmet väcker en tidigt på morgonen, kaffe kokas, matsäck fixas och kvickare än blixten sitter vi på varsin maskin på väg upp mot det första området. Myr efter myr av orörda pudersvängar omväxlas med rulleåkning. Är det inte 160+ kattmorr som maxas till fullo så ekar 180+ turbohästar på Yamaha Sidewindern. Glädetjut i hjälmen är bara förnamnet, vilken dag, vilken snö! Tom solen är med och ger oss en rosa himmel!

Evo’n upplevs som otroligt lättkörd med en kraft i motorn som gör att man vill trycka fullt mot styret mest hela tiden. Fox QS3 dämparna arbetar med bravur och sväljer mindre kompressioner i lössnön utan några problem. Avsmalnandet av kåporna gör att man inte behöver arbeta mot maskinen och balanspunkten sitter exakt där den ska. Maskinen känns genomarbetad med en riktig fun factor.

Ingmar går lös med sin turbomatade Sidewinder mest hela tiden och när jag passar på att hämta andan slänger man upp kameran och fotar för fulla muggar. Allt ska dokumenteras för detta är verkligen en dag jag sent kommer och vill glömma.

Genom några ytterligare myrstråk hittar vi en ravin vi går “nuts” i. Tretumsmattan på Evo’n skyfflar snö värre än marknadens bästa snöslunga och vi arbetar båda med samma mål. Till toppen av fjället ska vi!

Med en eller ett par mindre fastkörning anländer vi till fjällets topp. Matsäck intas samtidigt som vi njuter av utsikten och dagens puderåkning. Inser dock att vi bor i ett land där ljuset inte gör oss sällskap mer än ett par timmar per dygn. Det börjar nämligen redan skymma och vi bestämmer oss för att åka tillbaka mot stugan för att värma upp oss från den -26 grader härliga utomhustemperaturen.