GARMIN RINO 650N – GPSERNAS SCHWEIZISKA ARMEKNIV

En apparat som inte alls tillverkades för oss skotertokar, men Rinons funktioner kom att visa sig passa som handen i handsken för oss. Det är inte bara friåkningen som expanderat lavinartat, nästan i samma takt har utrustning kommit att få en allt större betydelse. Det är långt ifrån riskfritt att kasta sig ut i okänd terräng. Laviner och okända vattendrag är ett par faror av massor som kan göra färden till en riktig skräckupplevelse. Sledtrax har testat Garmin 650n, en gps med positionsangivelse och komradio.

Garmin släppte Rinon med marknadsföringen nästan helt och hållet riktad mot jägare. Med sin 155 mz radio och positionsangivelse skulle den minska risken för osäkra skottriktningar i och med att man kunde se var passgrannen satt. Sen att ha gps och komradio i samma enhet för att slippa kånka runt på flera apparater var ett av försäljningsargumenten. Rino kom dock aldrig till att bli någon storsäljare i dessa sammanhang då den ansågs inte riktigt hålla måttet. Räckvidden på apparaten nådde inte alls upp till jägarnas förväntningar. En gammal hederlig apparat sände och tog emot på betydligt längre avstånd. Nämnas bör dock att vi testat den från en bergstopp ner till myr, helt utan hinder upp till sju kilometer med klart ljud, och som sämst knappa kilometern. Sen var det batteriet, vilket höll en dag, kanske två i mild temp men inte mer. Det var helt plötsligt jobbigt att ladda, när den gamla radion stoppat minst ett par veckor eller mer. Vissa saker ska tydligen bara gå och gå och för vissa kan detvara svårt med nya vanor ibland. Faktum är att undertecknad inte heller lagt bort sin traditionella komradio när Rino 650n togs i bruk. Största anledningen till det är att det var mer än en gång det vart tyst i radion ute på pass eftersom den lilla enkla detaljen, stoppa i apparaten i väggen för laddning, sällan blev ihågkommen. Så egentligen ett ickeproblem, om man pluggar den i väggen varje gång man kommer hem.

Rinons format är i samma storlek som en telefon från slutet av nittiotalet, alltså inte extremt liten, men fullt möjlig att ploppa ner i en ficka om man låter antennen sticka ut. Den är utrustad med en 2.6 tums pekskärm i färg för att kunna visa färgkartor i detalj.
Friluftskartan tillsammans med ledkartan funkar fint i Rinon, även andra topografiska kartor lirar bra. När man som undertecknad gillar att köra runt och upptäcka nya ställen att försöka bemästra, är det otroligt smidigt att kunna reka lite på gpsen om hur berg i områden man tänkt klättra på ser ut. Man vill ju åt täta höjdkurvor med gles vegetation.

Hur var det med priset då?
När Rinon lanserades i Sverige så kostade den mellan 4000 och 5000 kronor, och det var när jägarna ”sagt” sitt som priserna sjönk som en sten. På vissa ställen gick Rinon att hitta under 1500 kronor. Det var då som undertecknad och några polare som brukar gasa tillsammans investerade i varsin Rino. Det var ungefär i samma veva som den blev ruskigt populär bland oss skoteråkare runt om i Sverige. Varför den i slutändan blev så ”billig” var just för att modellen skulle gå ur produktion.
I dag är det andra bullar, nu är den så pass populär att i vissa fall får man betala upp emot 3000 kronor för att få sig ett begagnat exemplar, de går åt som smör i solsken kan man lugnt säga.

Undertecknad kör med den monterad på vänster axelrem till ryggsäcken. Fästet som följer med har jag monterat på axelremmen med hjälp av två buntband. I radion har jag knutit ett snöre som går till ryggan i fall man råkar köra in i något och den flyger lös, så chans finns att man får behålla den.
Med Rinon monterad så pass nära örat går det med lite tur att höra anropande polare fast man kör. Även hjälmen går att behålla vid samtal, fast det underlättar såklart utan.
Det är först när man lyckats glömma den hemma man märker hur smidigt det är att köra med komradio, att bara ropa på komradion i stället för att plocka fram telefonen och ringa. Oftast får man inte heller svar direkt utan man får ringa runt bland kompisar man kör med och hoppas på att någon svarar. Vi har oftast varit tre till fem stycken som haft Rinon när vi varit ute och kört i gänget, så svar har man i regel alltid fått vid anrop. Alla som har kört i högland med gigantiska granar vet att snöfyllda träd som växer tätt gör att inte någon kan höra dig skrika femtio meter bort, det ljudisolerar otroligt mycket helt enkelt. Här kommer knappen som sitter högst upp till vänster till fantastisk hjälp. Det är nämligen positionsangivelse. När man trycker ner den sänder den ut din position i form av din profil på kartan. En gubbe som du valt i menyn och namngett dyker upp på skärmen så de andra kan se på skärmen exakt var du befinner dig. Då är det bara att navigera sig fram till den som tillkallat hjälp. Rinon har fungerat otroligt bra, väta och blött väder har inte knäckt den på de här två säsongerna, så hoppas på många fler tillsammans. Det finns förstås en uppsjö utav fästen och möjligheter att fästa Rinon på. Både på sidan av maskinen och fästen som möjliggör montering på styret. Men varför undertecknad valt att sätta den på axelremmen är för tillgängligheten till radion. Även om olyckan skulle vara framme, och skotern skulle åka i väg av någon anledning finns det en möjlighet att nå radion. Rinon har en hel del ytterligare finesser, en av dom är att man kan skicka textmeddelanden, men eftersom att det är gps:en, komradion och positionsangivelsen som främst kommit till användning är det de funktionerna vi fokuserat på.

Tyvärr har Rino 650n som nämnts gått utfasningens stig, men Sledtrax kan i skrivande stund ge ett ljus i tunneln. Garmin har nämligen släppt nya modeller av Rino på andra sidan Atlanten. Rino 750 och 755t. De finns fortfarande bara i USA, och vi vet i dagsläget inte om den kommer till oss med tanke på de svala intresset sen tidigare. Förhoppningsvis så har jakten på Rino 650n här på slutet bland skoterfolket fått Garmin Svergie att tänka om och plocka in den i det svenska sortimentet. Skulle det så bli så får vi hoppas den är kompatibel med Rino 650n.