Sledtrax testar
LÅNGTESTRAPPORT – SKI-DOO SUMMIT 600R
Vi har kommit en bit i mars, och precis som dagarna går rullar även milen på. Maskinen har inte mycket kvar av inkörningsprogrammet, för att vara mer precis så fattas 9 procent på vår Ski-doo Summit 600r e-tec. Den har nu rullat närmare 35 mil och borde egentligen ha skakat av sig inkörningen. Häng med då vi redogör för de här körda milen.
I år fick vi verkligen vänta ihjäl oss på snö, det var där ett tag man började misströsta och funderade på att lägga denna sport på hyllan för säsongen. Men lyckligtvis så började det snöa till sist. Inte nu några extrema mängder och i ärlighetens namn är det länge sedan vi här i Arvidsjaur har haft så sjukt lite snö. Nåja, det är bara att göra det bästa av situationen, ut och köra helt enkelt. Nu låg det i alla fall närmare metern av härlig ny djupsnö och helgen lurade runt hörnet. Vi möttes upp ett mindre kompisgäng och tänkte ge oss på lite klättring. Men innan vi kommer dit, till körintryck, hade jag tänkt rapportera om hur motorkaraktären ändrat sig en aning allt eftersom vi fått lite mer mil på Ski-doo summit 600r.
När skotern var helt ny så bluddrade motorn ganska mycket vid jämn körning. Nu efter fler mil och timmar, när vi inte har mycket kvar av inkörningen så går den betydligt renare. Men fortfarande går den inte 100% rent. Det blir dock inte samma stora ansamling av mörka avgaser i snön under avgasröret när man stannar upp en stund på tomgång. Så vi hoppas slippa bluddrandet efter att inkörningsprogrammet är passé. Innan vi kastar lite ros, så har jag lite ris till att ge. Den vill till att vandra när man försöker smygköra med maskinen. Detta är egentligen ett ickeproblem med tanke på vart skotern är tänkt att användas, i djupsnön! Men många likt mig använder maskinen som en kompromiss. Och när det kommer till pulkdragning eller finglidning så blir den en aning jobbig att köra sakta med. Variatorn kopplar in. När det går det minsta lilla lättare friväxlar variatorn, och när det vill gå lite tyngre kopplar den in igen. Inget konstigt tänker du, men den är riktigt jobbig att köra sakta med.
Tillbaka till puderkörning.
När undertecknad och polargänget kom sig ut under helgen så låg snön dryga metern djup. Fästet i snön varierade stort, på vissa ställen var det mycket bra driv i snön medan det på andra ställen var alldeles bottenlöst. Vi tog givetvis riktning mot det brantaste partierna med detsamma. Den lilla sexhundran gör inte bort sig i snön och visst finns det bra med kraft under huven. Men när det lutade så pass mycket uppför och snödjupet blev påtagligt så märks det att man inte riktigt får den där sista snurren på mattan för att flyta upp som man vill. Jag fick mer än en gång vända för att jag inte kunde bygga tillräckligt med fart in för stigningen. Motorn varvade ut och variatorn växlar riktigt bra, det var bara den där sista kraften som saknades för att kunna göra high marks vid första försöket.
Efter att vi bombat backen upp och ner letade vi oss vidare in i skogen mellan knölar och granar. En fördel med en mindre motor är att man ligger mer på fullgas än en med en fullblodsmotor. Det blir enklare att hålla ner högertummen längre, och jag upplever på så sätt att körningen flyter på jämnare. Skråkörning med Summiten är lite lurigt, men efter att man fått jobba med den ett tag så vänjer man sig. Baken vill i vissa situationer komma ner lite väl lätt.
Tanken var att tillbehör skulle varit monterade vid det här laget. Men några saker har fattats så vi har helt enkelt väntat ut det sista för att kunna bygga en komplett maskin i en gång. De sista prylarna har i skrivande stund just anlänt. Om förseningarna beror på komponentbrist eller att det helt enkelt varit högt tryck på det saker jag valt extra, det förtäljer inte historien. Håll utkik efter nästa uppdatering då har vi hunnit dra Nts-kälken med Nilatopp efter Ski-doo summit 600r med ex antal mil och kan berätta hur det har gått. Stay tuned!
Kontakta din lokala Ski-doo handlare:
Läs fler SLEDTRAX TESTAR
