MÅNADENS PROFIL – MARTIN BORG, SAFERIDE SWEDEN

Månadens profil är en kille som brinner för skoter och friåkningen på fler än ett sätt, när han inte är utomlands och jobbar försöker han hjälpa oss att se på fjällen och snön ur en annan synvinkel. Han är ofta på resande fot men det är Saxnäs han kallar ”hemma”, det är givetvis Martin ”Saferide Sweden” Borg vi pratar om!

Berätta lite mer om dig själv?

Jag är född och uppväxt på landet utanför Östersund på en liten bondgård med en massa hästar, mycket positivt med det, både att man lärde sig jobba och att jag hade möjligheten att köra runt med kross och skoter på lägdorna. Det är nu 36 vårar sedan jag började denna resa varav hälften av dom har varit med inriktning på sjöfart där jag har mitt ”sju till fyra” jobb. Arbetar i fyra veckor och sedan är jag ledig i cirka fyra veckor. Våren 2015 satt jag i Wesslans soffa och funderade på varför jag egentligen ska åka hem till Östersund, det resulterade i att jag flyttade till Saxnäs. De sista åren har jag haft turen och få dela tiden med min sär/sambo Amanda och 2 labradorer där den ena jobbar med Amanda i fjällräddningen som räddningshund för lavin och eftersök. 

När hade du första kontakten med en skoter?

Första gången jag minns att jag satt på en skoter var när jag var 3 eller 4 år och jag fick mata på med en kittycat, behöver jag förklara vad jag kör för skoter idag? 

Hur kommer det sig att du har fastnat för skoterkörningen, vad är det du brinner för?

Det är många positiva saker med skoter! Folket man har träffat, platser man sett, ställen man kommit till. Men viktigast för mig är att man aldrig blir fullärd, finns alltid massor att förbättras på, både när det kommer till laviner och förståelsen för det som är runt omkring oss på fjället samt själva framförandet av skotern. Är du inte med och fullt fokuserad på det du ska göra, den linjen framför dig just nu, ja då kommer karman och biter dig i rumpan. Så jag skulle vilja kalla det meditation. 

Till vardags jobbar du som sjöingenjör runt om i världen, hur kom det sig att du startade Saferide Sweden?

Det är många småsaker som ledde till det, men framför allt fanns det inte någon lavinutbildning att få som skoteråkare i Sverige. Det tyckte jag var märkligt då det enligt media var en dödslek vi höll på med. Sagt och gjort var det bara att försöka lösa det problemet, jobba för en förändring där vi faktiskt blir sedda som seriösa utövare av en fritidsaktivitet/sport på samma sätt som en toppturare eller heliskiåkare! Har vi nått dit idag!? Nja, går det åt rätt håll, absolut! 

Hur ser framtiden ut för Saferide Sweden om det går som du önskar?

Jag önskar att jag kunde ha flera instruktörer som jobbar antingen under min flagga eller som jag kan vara mentor åt för att nå ut till flera skoteråkare I Sverige. Det skulle göra att jag får lite mer tid för egen åkning vilket i sin tur svarar på frågan om hur det går just nu. Det går bra, mycket och göra, men det skapar ju ett problem där min egen åkning blir lidande (får ju fortfarande köra backcountryåkning så jag kanske inte ska klaga allt för högt). 

Vi vet att du varit över till USA och kört, har du någon skoterresa inplanerad inom närtid?

Ja Island i april sneglar jag på men först blir det en tur till gränsen redan i februari, jag vill ändå få till lite storfjällsåkning och se hur deras skoterkultur är. Jag har även planer på BC nästa vinter under försäsongen på samma sätt som ni brukar göra.

 Vi avrundar intervjun med tre snabba frågor:

Häftigaste skoterminnet?

Skulle kunna svara som Evelina förra månaden… då det är där uppe i toppen, men för att inte bli för tjatigt om hur bra vi hade det i fjol måste jag nog säga besöket hos Arctic Cat under 2017.  Thief River Falls, meckat för alla med Grönt blod. Sen att få åka till Island park och köra med Rob Kincaid och David Mclure gör ju inte den resan sämre.

Hur ser vi till att skoteråkningen i Sverige förblir hållbar även i framtiden?

Respekt, attityd och kunskap. Respekt för djur, natur och andra människor. Attityd i förhållande till hur vi beter oss inte skräpar ner, med ljud, remrester, tomburkar etc. som lämnas i naturen. Kunskap kring laviner, egen säkerhet, lagar och förordningar…  eller som den bonndräng jag är, sunt bondförnuft brukar man komma riktigt långt med. 

Vad är din kommande målsättning inom skoteråkning?

Jag har egentligen inget tydligt mål utan jag jobbar mer för att aldrig ta det för givet, det är en lyx att få kunna ge sig iväg på sin bakgård och kunna få hålla på med något så fantastiskt som skoteråkning. Ett litet mål är dock att få till ytterligare 3-4 lavininstruktörer för skoter som skulle kunna hjälpa mig att sprida det budskapet. 

Läs fler REPORTAGE

Följ Saferide Sweden