Kontakta oss

Sledtrax

Reportage

MÅNADENS PROFIL – EVELINA YTTERBOM

Denna gång i våran månadens profilserie pekar kompassen mot Sundsvallshållet. Mer exakt några mil i riktning väst, stället heter Stöde. Här hittar vi en äventyrslysten tjej med en hel del järn i elden. Profilen vi pratar om är ingen mindre än Evelina Ytterbom eller Sledheadchick, som är namnet hon går under på instagram. Följ med då vi tagit tempen på henne.

FOTO: JONAS SÖDERMARK

Berätta gärna om dig själv?

Jag är en 27 år gammal tjej som ofta ler med hela ansiktet och som på samma gång är som en öppen bok när det kommer till mitt övriga känsloregister. Jag viftar på tårna när jag äter något jag tycker är gott, väljer  allra helst resmål med vackra berg och dalar före sol- och bad destinationer och låtsas ibland att jag är med i en ABBA-musikal. Sedan några år tillbaka bor jag i Stöde tillsammans med min sambo Jonas och våra 3 jämthundar, men jag är född och uppvuxen i Indal. Just nu jobbar jag tillfälligt som kommunikatör på Näringslivsbolaget i Sundsvall, men kommer om någon månad återgå till mitt egna företag som fotograf där jag plåtar allt från bröllop till event och reportage. När jag började min yrkeskarriär så var jag anställd som fotograf på Sundsvalls tidning och därefter jobbade jag som lastbilschaufför några år innan jag bestämde mig för att vidareutbilda mig. Lagom till att pandemin kom hann jag färdigutbilda mig till projektledare inom event, vilket med facit i hand inte var optimalt i pandemitider. Nu när jag återgår till mitt egna företag så kommer jag nog troligtvis också hoppa in och köra lite extra som lastbilschaufför igen och förhoppningen är också att jag ska komma in och jobba lite mer med just event eftersom jag inte riktigt fått chansen att jobba med det ännu.

FOTO: JAN YTTERBOM

Hur fastnade du för skoterkörningen, och vad är det som gör det så speciellt att just köra skoter?

Från början var det nog mest frihetskänslan och pirret i magen i kombination med naturupplevelser och tid att umgås med familjen som gjorde att jag tyckte om skoteråkningen. I tonåren började jag dock utforska sporten lite mer och fick också börja köra mer med killkompisarna på byn. Av dem lärde jag mig grunderna i friåkning, något som jag är väldigt tacksam för, och så småningom följde jag även med till fjälls där jag verkligen fick upp ögonen för sporten. Jag har alltid varit en människa som velat utmana mig själv och testa upplevelser som kanske gör en rädd till en början men som ger ett fantastiskt adrenalinpåslag om man klarar av det. Jag insåg väl där och då jag hade lång väg att gå utvecklingsmässigt innan jag skulle kunna köra obehindrat i den terräng som jag ville köra i, men fascinerades också över det faktum att alla i gruppen inte alltid behöver ligga på samma nivå körmässigt utan att man kan välja olika svårighetsgrader i terrängen och ändå ta sig fram till samma mål.

De första åren som jag aktivt körde skoter så körde jag bara med grabbar och för att lära känna några likasinnade tjejer så sökte jag mig därför till EIR of Sweden och XX Freeriders. Där fick jag lära mig ännu mera teknik och utvecklades otroligt mycket körmässigt, men framförallt fick jag vänner för livet och har nu ett stort kontaktnät av både tjejer och killar som jag kör med. Jag tycker det är lite extra roligt att köra med flera olika sammansättningar av människor, för man kan alltid lära sig av någon annan. Det är bara en själv som kan styra över hur bra man kan bli men om man också kör med rätt folk så är det också en helt fantastisk sammanhållning i sporten, där alla oavsett nivå hjälper varandra att bli den bästa versionen av sig själva.

FOTO: RICKARD LÖVGREN

Första kontakten med snöskoter?

Jag har alltid åkt skoter med min familj och första gången jag fick följa med på en tur var nog påsken -95 då jag var drygt 10 månader gammal.

Din Instagram håller en riktigt hög standard, och trots att man inte läst i din profil förstår man av bilderna i flödet att foto är ett stort intresse och någonting du verkligen har talang för. Tjuvkikar man mer ser vi att du filmat med några riktigt vassa förare, och fotat lite event. Berätta gärna runt omkring detta?

Det som är lurigt med att fotografera snöskoter är ju att det krävs att man som fotograf kan ta sig fram relativt obehindrat själv också, vilket gör att det måste finnas en kombination av ett skoterintresse och kunskap av foto. Så i och med att jag började engagera mig mer i sporten, lärde mig mer körteknik och började lära känna arrangörer av event och aktiva åkare så blev det också så att jag började få fler förfrågningar om att fotografera. Jag har under flera år funnits med som en av de fotografer som dokumenterat XX Freeriders och det var också under ett av de eventen som jag lärde känna Rickard Lövgren som bland annat varit med och skapat Fresh Set of Tracks. Jag flaggade för honom att jag ville lära mig mer om rörlig bild och på den vägen fick jag vara med under inspelningarna av webbserien Friåkare – På riktigt! som vi spelade in under vintern 2021. Mitt uppdrag var att plåta stillbildsmaterialet och på samma gång fick jag lära mig mycket om processen att skapa rörligt material. Vi hade några riktigt roliga dagar tillsammans och under de första inspelningsdagarna så var det Kalle “KJ” Johansson som tillsammans med lavinteknikern Martin Borg som skulle filmas. Just de dagarna var det så fruktansvärt mycket snö att samtliga av oss körde fast på platten bara några meter från huset. Så bara av den anledningen kommer jag minnas det för resten av livet.

FOTO: RICKARD LÖVGREN

När du inte kör skoter eller någonting annat som har med skoterintresset att göra, vad gör du då?

När jag var yngre så höll jag på med tävlingsdans, framförallt hiphop, och efter några års uppehåll har jag nu börjat träna det igen vilket känns superkul. Jag dansar också bugg och foxtrot på socialdans, men har blivit lite mindre med det nu när det varit pandemi. I övrigt så gillar jag att resa och upptäcka nya platser samt jaga älg. Foto är såklart också ett intresse, men det blir lätt att det känns som jobb när jag tar fram kameran så därför blir det inte lika mycket fotat på fritiden som jag gjorde för några år sedan.

Du har en del samarbeten, bland annat med KLIM. Berätta om dina samarbeten, hur ser de ut?

Jag har samarbetat med KLIM sedan säsongen 17/18 och har sedan dess kört i deras kläder och utrustning från topp till tå. Jag representerar deras produkter dels på sociala medier men framförallt ute i verkligheten och på evenemang. Jag har också ett samarbete med den lokala Polarisbutiken i Sundsvall, Powersport Center, som hjälper mig med maskin och service. Butiken är relativt nystartad men jag ser stor potential och drivkraft i verksamheten så därför känns det kul att vara med på deras utvecklingsresa.

För mig är det viktigt att ha samarbeten med företag som jag kan stå för och som jag oavsett skulle tycka erbjuder bra produkter. Det är därför inte viktigt för mig att ha många samarbeten, hellre färre som jag har koll på. Jag ser det också som positivt om man eftersträvar att samarbetet kan vara något långvarigt, så att båda parter kan få möjlighet att utvecklas i det. Jag ser exempelvis nu efter flera år som KLIM Athlete att jag har en bredare kunskap om produkterna eftersom jag testat på en del genom åren och på så vis också kan hjälpa andra att hitta rätt produkter och hjälpa märket att synas ännu mer.

FOTO: JAN YTTERBOM

Vad händer kommande vinter, inplanerade fotograferingar, filmning eller annat intressant?

Just nu är jag inbokad som fotograf på XX Freeride Camp och i övrigt så har jag ett gäng helger inbokade med kompisar för lite nöjeskörning. Tre helger i rad är faktiskt inbokade på körning med bara tjejkompisar, inga killar, något som skulle varit rätt ovanligt för några år sedan. I det stora hela ser det dock rätt lugnt ut, men jag gillar också att ha några öppna helger så man kan dra iväg lite spontant när det är bra snö. 

FOTO: RICKARD LÖVGREN

Vad är ditt häftigaste skoterminne?

Det var under inspelningen av Friåkare – På riktigt!. Det hade dumpat sjukt mycket snö och vi skulle försöka ta oss ut för att filma lite. Martin Borg körde först och efter en stund vänder han sig om, tar bort all snö ur hjälmen och säger “Snälla, kan någon annan köra först så att jag får andas lite”. Vanligtvis brukar det vara en dröm att ligga först och köra ospårat, men just den här dagen var det raka motsatsen eftersom snön vällde över huven och fyllde hela hjälmen med snö medan man körde vilket gjorde det omöjligt att både andas och se något. Den dagen blev det inte så mycket filmat, vi fokuserade mest på att kunna ta oss fram på ett säkert sätt. Jag kommer nog aldrig få uppleva det snödjupet i Sverige igen.

Vad tror du är nyckeln till att hålla liv i skoteråkningen och göra den hållbar i framtiden?

Jag tror det handlar om att få skoteråkare att förstå att säkerhet inte behöver vara något tråkigt utan att det är rent av nödvändigt om man vill ha chans att utvecklas och ta körningen till högre nivåer. Det många inte tänker på är att bakom de där tricken eller linjerna som de stora åkarna gör så finns det timmar av träning men framförallt dussintals av bortvalda körningar som kanske inte var tillräckligt säkra ur diverse synvinklar. Det är också viktigt att respektera de friåkningsområden vi har och inte göra medvetet dumma beslut som gör att skog, mark eller djurliv tar skada. Vi alla har ett ansvar att förbättra vår kunskap, för kunskap är skillnaden som gör någon till en friåkare på riktigt.

Kika gärna in Evelinas Instagram för att se riktigt läckra bilder och filmer

Läs fler REPORTAGE

Fortsätt läs

Mer i Reportage

Facebook

Populär läsning

Instagram

[adrotate group="2"]
Till toppen