MOUNTAIN 150 2017 – HÅRDARE FIGHT OM PUDRET ÄN NÅGONSIN

Här är maskinerna som skall besegra de orörda branterna och utvecklingskurvan är om möjligt ännu brantare. Det är helt fantastiskt när man tittar tillbaka i backspegeln och inser vilka fantastiska maskiner som har utvecklats fram till säsongen 2017. Häng med!

Nu ska vi kika närmare på 2017-års mountainmaskiner som är runt 150 tum långa runt drivbandet. Här är gänget som vi har med i testet. Nu kommer vi att koncentrera oss på respektive märkes ”top of the line”-skotrar, även om vi också tar med lite från maskinerna med andra utrustningspaket.

800 Pro-rmk 155″
800 Pro-rmk 155″ TD –
800 SKS 155″
Boondocker 3700 800R E-tec
Boondocker 3900 800R E-tec
Boondocker DS 3900 800R E-tec
M 8000 Hardcore 153″ –
M 8000 LTD 153″
M 8000 LTD ES 153″
M 8000 LTD SP 153″
Summit X 850 E-TEC 154″
Summit Burton 800R E-TEC 154″

Nu kör vi!

Det har väl knappast undgått någon att Ski-doo släpper sin fjärde generations REV-chassi, G4, inför denna säsong.
Här är nästan allt nyutvecklat inklusive den nya motorn på hela 850 kubik vilket gör den till störst i klassen. Hela chassiet är nytt med högre markfrigång och maskinen har blivit smalare vid sidokåporna. På den nya motorn som gjorts kompaktare på bredden sitter det dessutom en helt ny primärvariator som heter P-drive.
Ski-doo har helt klart de största nyheterna i år men konkurrenterna har inte legat på latsidan heller.
Arctic Cat kom med sitt Pro climb-chassi redan 2012 och väckte mycket uppmärksamhet med sin häftiga design. Under åren som gått sedan dess har Arctic Cat förfinat sina maskiner, en av de större uppdateringarna kommer faktiskt i år.

Till i år sitter det en nerflyttad drivaxel med större drivhjul, lättade boggieskenor, smalare fotsteg och mindre diameter på styret för bättre grepp. Man har även sett över vad man kan göra för att spara vikt, och man har lyckats få ner vikten med ungefär två kilo.

Hos Polaris har man finslipat på detaljerna och tagit fram fler valmöjligheter med hjälp av olika utrustningspaket. I år har vi möjlighet att välja 76mm höga kammar även på 155″ längder, det fanns bara till 163″ modellerna ifjol.

Det är inte konstigt att det är lite mindre nyheter ifrån Polaris i lössnöklassen i år eftersom de släppte sitt helt nya Axys-chassi till förra året. Maskinen klev upp som kungen på tronen ifjol men är till i år kraftigt uppvaktad från sina konkurrenter.

I Finland på Lynxfabriken har man varit lite försiktiga med uppdateringar av årets maskiner, kan det ligga en 850cc motor och ruva till nästa säsong kanske? Högst troligt tror vi på Sledtrax. Till i år har Boondocker DS fått på sig en helsvart kostym och en ny bromscylinder på styret i aluminium istället för plast. Lite mer hållbart vid rullningar alltså.
Det roliga är att vissa detaljer på Lynxen kan man känna igen sig på hos den nya Summit G4an. För visst är den in bockade överdelen på tunneln samt de synliga pyramidstagen från Lynxen väldigt lik den nya Ski-doon?

Nu har vi skrapat lite på ytan av årets lössnömaskiner i 150 tums klassen därför är det hög tid att vi går in mer på djupet.

Ski-doo Summit X

Vi fortsätter med Ski-doos nya Summit som nästan behöver en egen artikel för att göras rättvisa. BRP har verkligen inte sparat på krutet med det nya chassiet. I stort sett allt har fått sig en översyn ifrån ingenjörerna och det känns som man har ställt in siktet på att hamna först i lössnötronen.

På G4-plattformen har man gjort en gjuten bulkhead i aluminium för att den ska bli starkare än tidigare. Polaris kom med en liknande lösning på sitt Pro Ride-chassi redan 2011 som visat sig vara riktigt stadigt. Tunneln har man bockat in som på Lynx för att den ska kännas smalare, samtidigt som man integrerat tunnelkylaren i chassit. Det ska göra kylningen effektivare samtidigt som man har gjort maskinen mer stryktålig.

Målet med nya maskinen är att göra den så smal som möjligt vid förarmiljön samtidigt som man även krympt in på buksidorna ordentligt. Skillnaden mot XM-modellerna är större än man kan tro. Likt en bergsget sitter man fast på sluttningarna nu utan att kåporna trycker ifrån skotern.

Ski-doo har varit duktiga på att göra allt smalt utom en sak och det är fotstegen som förmodligen är bredast i klassen. Åtminstone upplevs dom det rent subjektivt.

Här har man dock valt en lösning som liknar en äggskärare. På fotstegen har man gjort längsgående ribbor som är smala och ska skära igenom snön istället för att hänga upp sig på den.

Under testkörningarna i Yellowstone kändes det som att det fungerade bra då vi körde i kallsnö. Hur dom kommer att bete sig vid fastare snö återstår att se.
Efter bara en kort stund på Summiten känner man hur grym balans det är i chassiet, man står med benen på var sin sida av dynan och åker ändå på skrå utan att känna att man inte orkar hålla kvar den.
Viktminskningen samt centralisering av vikten på den kompaktare 850 motorn känns verkligen!

En del av viktminskningen kommer ifrån den nya P-drive variatorn som använts på skotercrossbanorna under förra säsongen. En variator som i princip skall vara underhållsfri enligt Ski-doo. Den har ställbara vinklar på viktarmarna vilket är en helt ny lösning jämfört med den tidigare TRA-variatorn.

Motorn, variatorerna och viktminskningen tillsammans har gett maskinen riktigt bra respons, den lyder minsta vink ifrån föraren. Framförallt imponerar motorn starkt på oss, svaret man får från maskinen när gashandtaget limmas mot styret är grymt.

Från 800 E-tec motorn till 850 E-tec har det hänt massor och den något sävliga karaktären som Rotax haft på föregångaren är som bortblåst. Både gassvaret och effekten är bland det bästa vi kört i en ”800”-kubiks standardmaskin.

Arctic cat Hardcore

Arctic Cat har inte heller legat på sofflocket inför denna säsong. Nu har dom dock inte släppt någon ny modell. Däremot har M8000 Hardcore fått sig rätt stora uppdateringar. Man har till i år sänkt drivaxelns läge för att få plats med åttakuggars-drivhjul. Ett större drivhjul ska enligt teorierna ge en mer lättroterande matta. Mattan får helt enkelt en större radie på mattan som därmed ska ”rulla” lättare. Samtidigt får man lägre attackvinkel med på köpet.

I pudret känner man att dessa förändringar verkligen har gjort skillnad. Skotern kliver upp direkt ur snön och dom tre tum höga kammarna skjuter på skotern riktigt bra. För att minska motståndet i snön har man Arctic Cat utrustat Hardcoren med smalare fotsteg och även flyttat fotholkarna lite längre fram.

Tyvärr är sidokåporna lika breda som tidigare och vill gärna ta emot vid djupa nerlägg eller brant skråkörning. Här har Arctic Cat nått att jobba på som konkurrenterna redan snappat upp. Lite bukplastik kan behövas helt enkelt.

Det har också jobbats på att få ner vikten. Chassiet har lättats, ljuddämparen är keramikbehandlad och slipper värmefodralet, boggieskenorna har gjorts om, torque link-plattan är lättad, nytt lättare luftintag och ett styre med mindre diameter för att nämna huvudpunkterna man fokuserat på. Allt detta har tillsammans gjort den nya Hardcoren cirka två kilo lättare. Lite? Nja, man vill inte tumma på hållbarheten och två kilo är ändå två kilo.

Vikten må vara viktig men en sak som kan tyckas vara en bagatell är styret som har mindre diameter nu.
Det häftiga är att det gör större skillnad än man kan tro. Man känner direkt på dom nya katterna att det är nått nytt med styret. Nu har man betydligt bättre grepp för händerna, inte minst om man har lite mindre händer. Någon C-tec2 motor fick vi inte se i år och även om Arctic Cats 800 HO-motor går bra, så är det lite renare och krispigare gång i konkurrenternas motorer.

Effekten är det inget fel på men karaktären i motorn går att finslipa med ett modernare insprutningssystem. Och vi får hoppas att det kommer nått som liknar deras egenproducerade C-tec2 600a motor, den går verkligen som kulor och krut.
Balansen i Arcticen är riktigt bra och gör den mycket lättkörd. Det tillsammans med fjädringen som är av högsta klass med sina Fox float 3-stötdämpare gör katten till en riktigt grym pudermaskin.

Polaris Pro-rmk 800

Polaris nya lössnömaskiner som släpptes förra säsongen har knappast någon skoterintresserad missat. Dom har verkligen satsat stenhårt på mountain-segmentet och knep en förstaplats hos oss förra året.

Till 2017 har man inte några större förändringar vilket inte är så konstigt på en så pass ny plattform.

För Sverige har valmöjligheterna ökat och man kan till i år få en pro-rmk 800 155″ med tre tums kammar på mattan. Den mattan fanns endast på 163 tummaren ifjol trots att konkurrenterna körde med den på maskiner med 150 tums längder.

Det som skiljer på årets Pro RMK-maskiner är utrustningen. Man kan få tre tums kammar, olika väskor samt den interaktiva hastighetsmätaren beroende på vilken modell man väljer. Riktigt bra valmöjligheter med andra ord.

Polarisens balans börjar snart bli legendarisk eftersom den varit väldigt lättkörd ända sen lanseringen av Pro Ride-chassiet 2011.
Den har dock förfinats genom åren. I och med det nya Axys-chassiet har man tagit det till en ny nivå. Vi på Sledtrax är alla överens om att man snabbt känner sig hemma på Pro RMK, trots att man kört på andra märken innan. Den är förutsägbar och hittar inte på några konstigheter oavsett hur man provocerar maskinen i åkningen.

Viktmässigt är Polarisen lättast i klassen även om Ski-doo tagit upp jakten rejält, många kanske tycker att vikthysterin gått för långt. Men faktum är att varje kilominskning även gör maskinerna lättare att hantera.
Med risk för att bli tjatig är Polaris fortfarande den maskin som dom andra inte riktigt rår på vid skråkörning. Den är busenkel att hålla linjer även när det bli riktigt brant.
Vid ”för” brant körning brukar annars vissa skotrar ha en tendens att vilja sträva upp mot toppen istället för att hålla linjen. Det här är verkligen Pro RMK 800:ans paradgren.
Den rappa motorn och grymma balansen i marknadens lättaste chassie ser till att Polarisen håller sig kvar i den absoluta toppen.

Lynx Boondocker 3900 DS

Lynx Boondocker 3900 DS började sin karriär i branschen som en lössnöanpassad ”crossover” 2011, inför 2017 har lodjuret från öst gått till fullblodig mountainmaskin. 76mm höga kammar, låg drevning och smal framvagn är inget som sitter på en ledskoter.
Lynxen har inte fått ta del av den nya Rotax 850-motorn men går trots det riktigt riktigt bra, mycket tack vare variatorerna som redan förra året var bra inställda från fabrik.
Powdermax mattan skickar sedan all effekt ut i pudret på bästa sätt. Lagom styva kammar för grepp i något tyngre snö samtidigt som det matar på väldigt bra i kallsnön.

I framvagnen sitter det ett par av klassens bredaste skidor som har en köl som liknar SLPs populär Powder Pro-skidor. Skidorna styr lätt samtidigt som man har bra styrning, en ekvation som inte alltid brukar gå ihop. Här har man lyckats bra med båda parametrarna och i och med att dom är så breda flyter dom väldigt bra i snön. Just det är faktiskt något som kan vara en nackdel vid skråkörning. Där kan dom ibland upplevas som att dom håller upp maskinen lite för bra ibland. Just vid skråkörning får man ett tryggare uppträdande om skotern får sätta sig lite i snön. Med smala skidor får man det däremot jobbigare vi slaskföre då de kan ge lite oväntade kast i maskinen när det skär igenom slasket.

Fjädringen på Boondockern tål mycket stryk och är bland det bättre i klassen på transportsträckorna. PPS2-boggien gör sitt jobb bra om än den inte riktigt kliver upp i pudret lika fint som övriga i klassen.

Körställningen har man gjort väldigt bra med de vinklade tunnelsidorna tillsammans med den smala tanken och dynan. Man kan ju fundera vart Ski-doo fått dom idéerna ifrån tills sin nya G4 plattform??? Vi gissar att finnarna inspirerat sina kollegor på andra sidan havet.

Vem Vinner?

För att sammanfatta detta gäng kan vi konstatera att två maskiner sticker ut lite extra med låg vikt, bra balans samt moderna motorer i toppklass. Det är Ski-doo Summit G4 och Polaris Pro RMK

En annan uppstickare i år är Arctic Cat Hardcore som fått en rejäl översyn för att göra det svettigt för konkurrenterna når kanske inte hela vägen när allt summeras, att det är en grym maskin behöver ingen tvivla på. Lynxen är fortfarande den i gänget som känns mest trygg i allmänhet, den är en beprövad robust maskin för mer varierande dagar i det vita.
Vi tänker tyvärr vara lite tråkiga här och inte göra någon rangordning i denna klass, vi känner helt enkelt att vi vill ha mer kött på benen för att kröna en vinnare här och kriterierna av vinnare är inte heller satt. Och oavsett vem av maskinerna man väljer så är faktiskt alla därför vinnare på sitt sätt.

Vi ses i pudret!