MOUNTAIN (120) – LÖSSNÖPRESTANDA SOM UTMANAR STORASYSKONEN PÅ ALLVAR!

Minstingarna i mountainsegmentet har genom åren vuxit på sig, både på längden och effektmässigt. Och 600-kubik motorernas utveckling har bidragit till att denna klass numera är högpotenta utmanare till sina motorstarkare klassyskon. Nu ska vi kika närmare på detta gäng med massor av lössnö mellan skidspetsarna.

I detta test kör vi samtliga tillverkares maskiner med sexhundrakubiks tvåtaktsmotorer. Här är motorerna, dom långa mattorna och smala framvagnar den gemensamma nämnaren.
Ett välkänt recept för en lyckad pudermaskin.I West Yellowstone samt i Hemavan vintern 2016 fick vi på Sledtrax möjligheten att testa dessa lyckopiller, och därför ska vi nu titta närmare på vad som skiljer dessa åt. Vi börjar med att presentera maskinerna som är med i testet.

Lynx BoonDocker 3700 600 E-TEC
Lynx BoonDocker 3900 600 E-TEC
Polaris 600 Pro-RMK 155″
Arctic Cat M 6000 SE ES 153″
Arctic Cat M 6000 SP 153
Ski-Doo Summit SP 600 E-TEC 146″
Ski-Doo Summit SP 600 E-TEC 154″

Som ni kanske märker har vi två “kortbandare” med i gänget, båda har en mattlängd som mäter cirka 146 tum eller 370cm. Det är dessutom koncernsyskon där den ena kommer från jultomtens och bastuns hemland Finland. Den har fått namnet Lynx Boondocker 3700 600 E-TEC och är trots något kortare matta i klassen, ändå är en maskin byggd för lössnö.
Den andra 146tum långa maskinen kommer ifrån Kanada och är även den byggd med stort fokus på pudersnö.

Vid en första anblick är maskinerna rätt lika, men det finns trots allt lite skillnader som kan vara avgörande i olika moment. Summiten är utrustad med elstart som standard, men är också cirka 3000kr dyrare i inköp än Lynxen.
Förutom elstart är det boggie, skidor och dyna som skiljer sig mest mellan maskinerna. När vi åker iväg känns det att dom här till synes små olikheterna ger ganska stora skillnader på egenskaperna hos respektive maskin. Ganska snart känner man att Summitens boggie har lite bättre lössnöegenskaper än PPS boggien på Lynxen. Summiten kliver upp lite bättre på snön och gör även maskinen oerhört lätt att lägga omkull tack vare T-motion funktionen.

Däremot är Lynxen betydligt bättre på knöliga transportsträckor, vilket inte är så konstigt när PPS systemet härstammar ifrån crossbanorna. Den har givetvis gjorts om i geometrin för att anpassas till lössnöåkning, och den fungerar riktigt bra om än konkurrenternas är aningen mer specialiserade för pudret.
Lynxens koncept är en betydligt stadigare maskin, det gör att man får ta i en aning mer än vad man behöver med Summiten för samma manöver. En del av detta beror också på att det sitter bredare skidor på Lynxen som flyter bättre i snön, medan Ski-doos skidor tillåter skotern att sätta sig lite mer i snön vilket underlättar lite vid skråkörning.

Om man ska sammanfatta dessa två spjuvrar kan vi snabbt konstatera att Summiten är klart mer specialiserad på teknisk puderåkning medan Lynxen är mer allsidig och stadigare att åka på. Här får man verkligen ta sig en funderare på vilken typ av körning man tänkt sig. Vid tekniskt lössnöbus är Ski-doo Summit den som drar längsta strået, och vid mer blandad körning myr, led och skogsåkning är Lynxen den vi föredrar.
Nu lämnar vi 146 tummarna och går in på klassens värstingar när det kommer till klättring i det vita guldet.

Nu är det istället hög tid för 150+ tummarna att göra upp om vem som sätter highmarken i 120hästars klassen. Här har vi ett betydligt bredare startfält där utgången också blir betydligt mer oviss.
Inför denna säsong är det inga jättenyheter men det finns ändå lite förändringar på maskinerna.
Om vi startar med Polaris Pro-rmk 600 ser man till det yttre att det är betydligt mer färg på maskinen i år. Och det är inte bara snyggt utan det hjälper även till med att hålla snö och is ifrån att fastna lika lätt, både boggieskenor, spindlar och tunnel är till i år lackade vilket också är dom mest utsatta punkterna för snön att fastna på.

Även på stötdämparsidan har det skett förändringar och nu har Walker evans dämparna fått sig en extra behållare med en justerskruv på, nu sitter det alltså samma piggyback stötdämpare på både 600 och 800 pro-rmk.
Det är dom största uppdateringarna, övrigt nytt godis är en förvaringsväska bakom dynan, handtagsskydd samt en ny digital hastighetsmätare med fler funktioner än tidigare.

På Arctic-cats modeller i klassen finns det två olika utrustningsnivåer en ES som har lite enklare uppsättning på stötdämparna samt lite lägre kammhöjd på mattan. M6000 SP har däremot fox float 3 stötdämpare runt om förutom den främre boggiedämparen och även lite högre kammar.
Viktmässigt skiljer det ca 6kilo till SP modellens fördel, den största viktskillnaden beror på att det sitter elstart på ES maskinen.

Hos Ski-doo och Lynx är det i det närmaste oförändrade maskiner i år, givetvis finslipas det alltid på detaljer från tillverkarna om än det kan tyckas se oförändrat ut. Summiten har gått ifrån att vara röd vit till att bli grå svart i år medan Lynxen ser likadan ut.
Nu lämnar vi allt som har med specifikationer att göra och koncentrerar oss på det viktiga istället, nämligen hur maskinerna fungerar i sitt rätta element pudersnö.

Den här unika chansen att testa alla maskiner under kort tid som vi på sledtrax får göra varje vår, är otroligt bra för att verkligen känna skillnaderna mellan märkena. Och faktum är att det är så pass bra skotrar i denna klass nu från samtliga tillverkare, att man måste kunna hoppa i mellan maskinerna för att hitta godbitarna hos varje individ.

Ute i pudret känner man att Summiten kräver minst kraft för att lägga omkull på skrå med sin mjuka stötdämpar setting, men här är det inte stor skillnad mellan skotrarna. Polarisen är betydligt fastare i inställningarna men är trots det väldigt lätt att lägga omkull.
De här två maskinerna är verkligen byggda efter olika skolor. Polarisen är högre samt har högre markfrigång och betydligt styvare fjädring, ändå är den riktigt lätt att lägga ner på skrå.
Arctic Cat M6000 är den som lutar mest åt Polarisens håll i stötdämpar inställningarna, medan Lynxen är mer som Summiten. M6000 är dock den som känns bredast över buken, och vid skråkörning vill den gärna tryckas ut ifrån slutningarna. Vid skråkörning har vi en maskin som sticker ut lite extra och det är Pro-rmk 600, den sitter fast som ett skridskoskär på fjällsidorna med sin slanka uppbyggnad.
Även Summiten och Boondockern är lite bredare över sidokåporna än Polarisen och får även de lite problem vid den brantaste skråkörningen.

Motormässigt har vi två maskiner som drar ifrån och den ena är Arctic Cat med sin c-tec 600 motor, som kom 2014. Karaktären i denna spis går inte av för hackor, bra gasrespons och brett register med massor av kraft. Den andra är Polaris 600a spis som varit med rätt länge men uppdaterats genom åren för att vara kvar i toppen. Båda dessa motorer är förvånansvärt starka och ibland får man ta en extra titt på huven för att sen om det står 800 istället för 600.
Ski-doo och Lynx 600 motor har dock fortfarande mest avancerad insprutningsteknik och knäpper förmodligen konkurrenterna på förbrukningssiffrorna istället. Men den saknar rappheten och effekten som dom andra spisarna har.

När det kommer till hopp och knöliga partier har vi även här två maskiner som sticker ut lite extra, och det är faktiskt inte så konstigt. Utan det är Polaris Pro-rmk samt Arctic cat M6000 SP som båda har premium stötdämpare som standard, däremot får man betala en slant extra för det också. Dessa maskiner har markant bättre fjädring och tål betydligt mer misshandel jämfört med BRPs utmanare.

För att kora en vinnare i denna klass bestämmer vi oss för att det är den maskin vi bedömer som bästa Mountain (120) 2017 som får vinna. Vi struntar helt enkelt i kostnaderna nu, trots att det skiljer en hel del pengar mellan maskinerna.

På tredje och fjärdeplats är det sann syskonkärlek där Summiten kniper tredjeplatsen med en liten marginal över Boondockern. Det som fäller avgörandet här är lössnöegenskaperna som är aningen bättre på Summiten med T-motion boggien som kliver upp på snön lite bättre. Dom smala Skidorna på Ski-doon hjälper också till att göra den mer lätthanterad i pudret. Lynxen är stadigare och har bättre led egenskaper istället.

På en andra plats hittar vi ett grönt lyckopiller som dock är lite för bred över buken för att nå upp till övrigas skrå egenskaper. Istället finns här otroligt bra fjädring och en motor som verkligen går som kulor och krut, det är också det som gör att Arctic caten tar sig förbi Lynxen och Ski-doon.
Hade BRP haft en vassare motor samt vassare stötdämpare hade vi haft en betydligt tuffare kamp.

Och på första plats i Mountain 120 2017 kommer ingen mindre än Polaris Pro-rmk 600 som kom redan förra året. Men Polaris har inte sparat på krutet för det utan här har maskinen fått ta del av storebrors rigorösa utrustning.
Motorn går stenhårt och i år har vi ett pulverlackat chassi, ställbara stötdämpare samt den nya serie 6 mattan. Stora och betydande uppdateringar som gör denna 600a rättvisa. Här har vi helt enkelt den grymmaste Mountain 120 maskinen 2017