MOUNTAIN 160 TUM, DET BLIR INTE MER LÖSSNÖ ÄN SÅ HÄR!

Lång, längre, längst! Här är klassen med det brutalaste marknaden har att erbjuda för den inbitna puderälskaren. Vi kommer nu att köra maskiner med mattlängder upp till 174 tum. På ett gäng skotrar som kommer till sin rätt i den djupaste snön, samt de brantaste backarna vi kan tänka oss.

Fyratusen fyrahundratjugo millimeter, känn lite på ordet… det är riktigt jäkla svinlångt! Klassen har numera två maskiner som är precis så långa i år.
Polaris PRO-RMK 174″ och Ski-doo Summit X T3 174″ är verkligen snöskotrarnas giganter med sina drivband som nästan tvingar fotograferna att ta panoramabilder av dom. Polarisen är den som är ny för året och är byggd för att försöka sätta Summiten på plats.

Men även Ski-doo har en ny längd på en maskin i mountainklassen i år, och det är den rykande färska Summit G4 med 165 tums matta.

Hos Arctic Cat har man gjort en rejäl översyn av sin Hardcore 162″ som både bantats och förändrats på en rad detaljer. Man har tyvärr inte gett sig in i leken med att tillverka en längre maskin på 174 tum, men vem vet om dom har nått i gömmorna inför nästa säsong?

Yamaha har bokstavligen laddat massor inför denna säsong, och det har dom gjort med hjälp av en turboladdad motor. Starkaste motorn i en serietillverkad skoter kan man stolt visa upp nu samtidigt som det yttre fått sig ett ansiktslyft.

Nä nu sotar vi ur dessa pudermonster och går in mer på djupet, maskinerna vi har testat listar vi här.
800 PRO-RMK 163
800 PRO-RMK 163 TD
800 PRO-RMK 174
BoonDocker DS 4100 800R E-TEC
M 8000 Hardcore 162
Sidewinder M-TX SE 162
Summit X 850 E-TEC 165
Summit X T3 800R E-TEC 174

Polaris och Ski-doo 174

På uppställningsplatsen I West Yellowstone står det drygt ett hundratal skotrar av blandade märken. Till i år finns det två som sticker ut (bokstavligen) lite extra bland alla skotrar.

Det är inga mindre än Summit X T3 800R E-TEC 174 och Polaris 800 PRO-RMK 174 med sina extra långa mattor och tunnlar som står där.
Ski-doo kom med sin 174 tummare redan 2015 och har ohotat kunnat stoltsera med att vara den värsta klättraren under två hela säsonger.

I år ger sig Polaris in i leken och har tänkt visa vart skåpet skall stå. Deras nya Axys-chassi har verkligen gått hem hos mountainåkarna. Med den extra långa mattan har man fått bygga om geometrin i boggien för att den ska kännas så smidig som möjligt. Polaris har inte bara förlängt boggieskenorna, utan här har bakre saxen och stötdämparen flyttas längre bakåt. Det har man gjort för att maskinen ska bete sig ungefär som sina kortare varianter.
Den grymma mattan ger nästan overkligt bra grepp samtidigt som skidorna hålls nere.

Lång betyder tung och klumpig, eller? Skråegenskaperna är faktiskt bättre på denna än de kortare PRO-RMK maskinerna. Det märks tydligt eftersom man kan åka på betydligt brantare ställen utan att bakdelen vill tappa greppet. Däremot tappar man självklart lite smidighet och lekfullhet när mattan är så pass lång. För att orka dra runt det långa gummibandet med tre tums kammar har man gett 174an en lägre utväxling.
Här har Polaris gjort ett strålande jobb! Maskinen är väldigt lättkörd, precis som vi vant oss med PRO-RMK. Svängradien blir lite längre än på dom kortare maskinerna eftersom hela ekipaget är längre, samtidigt som skidorna hålls betydligt närmare marken tack vare den långa boggien.
Med den nya 174an kommer man inte göra vändningar på rullen som Chris Burandt så enkelt. Däremot kan man stanna till där polarna kört fast för att ge dom en taskig kommentar innan man blåser vidare mot toppen av berget. Framkomligheten är faktiskt helt galen!

Det enda motståndet man kan träffa på i branterna är originalet Ski-doo Summit X T3 800R E-TEC 174. Tyvärr har den inte fått ta del av den nya G4-förändringarna som släppts i de kortare längderna.
Fast färgmässigt känner vi igen den med sin orange-vita design som liknar övriga Summitarna. Det som förvånar mest med dessa extrema lössnömaskiner är hur pass lättkörda dom är trots den extra längden. Att kasta runt den i pudret kräver inget mer av dig som förare om än man inte kan göra lika snäva manövrar.

Med Summiten känner man samma sak som hos Polarisen och det är att den är betydligt lättare att hålla en linje längs med en sluttning än med sina kortare syskon. Den vill inte tappa greppet med sin herre-jösses-matta.
Skillnaden mot Polarisen här är att Ski-doon är något bredare vid sidokåporna, som vid de brantaste sluttningarna vill trycka ut skotern i sidled. Det är inte bara till en nackdel då man lätt kan glida på kåporna och göra en så kallad elevator väldigt lätt. Kanske inte nödvändigt men underhållande.

Motormässigt är Rotax 800 E-TEC väldigt stark och den saknar inte effekt mot Polaris spisen. Men Polarisens motor har istället en rappare och trevligare karaktär som gör den lite roligare att köra.

Om vi istället ska ge oss på att kora en vinnare bland dessa monster faller Ski-doo Summit 174 på målsnöret. Det är verkligen en grym maskin med fina egenskaper som gör den väldigt lättkörd. I år har Ski-doo fått en konkurrent från Polaris som trots allt har ett betydligt nyare chassi med lägre vikt och smalare fotsteg samt sidokåpor. Det ger föraren det självförtroende vi är vana med hos PRO-RMK modellerna. Motorn har en lite vassare karaktär också vilket aldrig är fel vid tekniska manövrar.

Yamaha

Nu lämnar vi dessa maskiner och dyker ner i 160 tums klassens starkaste maskin 2017, nämligen Yamaha Sidewinder M-TX SE 162. Redan när kapellet tas av på uppställningsplatsen i West Yellowstone ser vi att här har det hänt massor på den nya Yamman. Ny läcker design med andra luftintag och former på kåpor och huv. Vid en närmare titt ser man att lyset är nytt med LED dioder istället för halogen lampor. Helt rätt i tiden tycker vi samtidigt som man önskar att samtliga märken hakar på den trenden. Bra lyse är aldrig fel!

När killarna från Yamaha informerar oss om nyheterna visar dom oss att de nya kåporna har mer förändringar än utseendet. Numera är det enkla plastvred man vrider på för att lossa dom, samtidigt som huven också går att lossa utan verktyg.Det här är verkligen kanonbra och något som Polaris varit ensamma om tidigare.

Men det är framförallt när man vrider igång den nya rovan som man hör att det hänt grejer under huven också. Ett lite lätt vinande ljud hörs när man känner på gasen och det är Yamahas originalmonterade turbo som hörs. Äntligen!!! Yamaha har en motor med turboladdning från fabriken, det här är verkligen vad vi hoppats på. När vi kommer till ett orört område uppe i bergen får vi chansen att köra med öppna spjäll. Vi säger bara WOW, den 162 tum långa mattan med tre tums kammar skottar mer än tio snökanoner. Det är ingen tvekan på att här finns det hästkrafter som får dom flesta skotrar att?!?

Maskinen känns också mer lättkörd än tidigare, andra inställningar i stötdämparna som gör maskinen mjukare och behagligare.
Det märks att även Yamaha satsar hårt i mountain-segmentet.
Det är inga problem att åka långt på rullen och ta grymma linjer med den nya Sidewindern. Men trots den extra effekten har man kvar dom extra kilona som den stora motorn har. Man ska inte förvänta sig en lika lätt och smidig maskin som dagens tvåtaktare.

För att bära upp den extra vikten har man tagit fram nya skidor som är breda för bra flytkraft. Samtidigt som man gjort en djupare köl för att få så bra styrning som möjligt i pudret. På ovansidan har skidorna halkskydd för att kunna stå på dom vid behov.
För den som tidigare gillat Yamahas fyrtaktare blir man inte besviken på den nya Sidewindern, här är nivån helt enkelt lyft ytterligare. Sen är det väl aldrig fel att kunna säga att man har marknadens starkaste motor under huven?

Arctic Cat

Arctic Cat M 8000 Hardcore 162″ har gått igenom samma rigorösa uppdatering som 153 tummaren.
Lättare, smalare fotsteg, nytt styre och större drivhjul med lägre attackvinkel på mattan för att nämna huvudpunkterna.
Arctic Cat har verkligen tagit sitt Proclimb chassi till helt nya höjder och är till i år hårdare än någonsin.

Den välkända 800 H.O motorn går riktigt hårt även om insprutningstekniken börjar på kännas gammal när man jämför mot andra märken. Driftsäkerheten och toppeffekten är ändå med i toppen av denna klass. Undantaget Yamaha Sidewinder Turbo vilket inte är så konstigt.

Balansen som finns i nya Hardcoren håller absoluta toppklassen och man kan åka på skrå längs sluttningarna tills bränslet tar slut. Den är otroligt trygg i uppträdandet och alla små förändringar genom åren har gjort väldigt mycket för köregenskaperna på Catten.

Dom ställbara Fox float dämparna fungerar till väldigt varierande körning och inställningsmöjligheterna här är stora. Hela fjädringspaketet känns väldigt premium och slår dom flesta konkurrenterna på fingrarna. Bara att pumpa i lite extra tryck i kammarna på vårkanten så är man redo för rejäla flygturer.

Som vi sagt tidigare är det inte mycket att påpeka på Hardcoren men det finns ändå lite detaljer som vore fint att jobba lite på. Det ena är dom onödigt breda sidokåporna som sätter stopp för riktigt djupa nerlägg då den vill trycka ut skotern från snön.

Och det andra hade varit att få se en C-TEC2 800 eller liknande med modernare insprutning. Med det sagt har vi här den grymmaste maskinen från Arctic Cat i mountainklassen för den inbitna Hardcore åkaren.

Polaris

800 PRO-RMK 163 TD är numera inte längst bland Polarisarna utan är istället en ”mellan” längd i år. Det här är kanske ändå valet för den som vill ha bättre framkomlighet än hos 155 tummaren. Fast ändå betydligt mer lekfullt uppträdande än hos 174an.

Med Axys chassit har Polaris marknadens lättaste skotrar samtidigt som dom blivit starkare i både konstruktion och motor. Motorn hos Polaris som kom förra året går så mjukt och fint att man ibland undrar om det är en 600a. Det vill säga fram tills man trycker på gasen, här kommer effekten nämligen snabbare än snabbt. Karaktären är väldigt fin och ger en ett förtroende i körningen som är otroligt viktigt för en puderåkare.
Behöver man lyfta skidorna över hinder eller göra en snäv manöver vet man att motorn svarar direkt man ber om det.

Den tekniska körningen är verkligen Polaris trumfkort. Här har man full kontroll över maskinen och kan med lätthet göra manövrar som man tidigare inte trodde var möjligt. Dom rena klättringsegenskaperna har man lagt lite åt sidan för att istället göra maskinen bättre på det tekniska.Nu kan man klättra brantare än vad som känns bekvämt ändå, även fast det är det lekfulla vid teknisk körning som förbättrats allra mest.
163an är ändå lite lugnare i uppträdandet än 155an och behåller skidorna en aning mer på snön då mattans ”hävstång” blir längre.

På TD versionen som står för Terrain Dominator sitter det lite extra utrustning, ett så kallat förvaringspaket som innehåller en tunnelväska, undersätesväska samt en väska på styret. Fint att ha på dom längsta dagarna när man vill ha lite torra extra kläder samt lite käk med sig ut.

Det sitter också den nya PIDD hastighetsmätaren med inbyggd GPS och LCD display, detta är något vi hoppas få se hos fler märken.

Lynx

BoonDocker DS 4100 800R E-TEC är den längsta maskinen i mountain klassen från Lynx. Förra året när man gick upp i längd på Boondockern fick vi en tydlig indikation på att Lynx också satsar riktigt mycket på att vara med i toppen bland mountainmaskinerna.

Till vintern 2016 var Boondocker 4100 helt ny och hade fått sig en uppdaterad boggie som heter PPS2-4100-DS. Det är ett riktigt lyft för maskinen och har gett den bättre lössnöegenskaper då den kliver upp på snön snabbare än tidigare.

Variatorkalibreringen har förbättrats genom åren och har gett Rotax-motorn betydligt rappare karaktär än tidigare. Motorn i sig är aningen segare i gassvaret än hos till exempel Polaris men toppeffekten finns där. I och med bättre kalibrerade variatorer har man också minskat skillnaderna mot andra motorer med vassare respons.

Förutom en ny bromscylinder på styret i aluminium är det väldigt sparsamt med nyheter från Lynx i år. Kan dom möjligtvis jobba på en 850 som vi fått se från Ski-doo? Vi tror och hoppas det.
Lynxen har länge varit känd som den robusta skotern som tål det mesta man utsätter den för, och Boondockern är inget undantag. PPS2 boggien gör ett grymt jobb och är bland dom bästa i klassen när det kommer till ojämnheter och flygturer.
Vill man ha en robust och mer allround mountainmaskin är definitivt Lynxen ett bra alternativ.

Ski-doo

Summit X 850 E-TEC 165″ är det senaste tillskottet i skotervärlden just nu och sällan har en ny skotermodell släppts med så omfattande nyheter. Både motor, variator och chassi är nytt för året vilket inte hör till vanligheterna. Att man dessutom släpper allt med den största tvåtaktsmotorn på marknaden just nu gör det hela ännu mer intressant.
Ski-doo har tidigare fått en del kritik över lite sämre gassvar i sina motorer än övriga, och det här är något dom tagit på största allvar. Under testkörningarna på en transportsträcka har leden hunnit bli som en tvättbräda och här märker vi nått häftigt.
Vid varje gupp trycker man ofrivilligt in gashandtaget i otroligt korta ögonblick, ändå svarar motor direkt varje gång. Nästan så man undrar om det är Petter Nårsas Pro Open motor dom kopierat.

Väl uppe i bergen och inne i dom stora skogarna som finns i USA känner man att bantningslägret varit effektivt, hela maskinen känns lätt. Det har även att göra med fjädringsinställningarna som är väldigt mjuka och gör maskinen betydligt mer medgörlig.
Manövrar som man tidigare helst ville göra genom att stå på en sida av fotstegen kan man göra fast man har en fot på varsin sida. Man behöver inte ta i lika mycket nu och då är ändå föregångaren Summit T3 väldigt lättkörd.

Att hålla skidorna i backen har inte blivit lättare med nya Summiten, den vassare motorn och lägre vikten gör det svårt att hålla skidorna nere.
Den tekniska körningen lyfts några nivåer nu när man kan lyfta maskinen med ett tryck på gasen. Samtidigt som maskinen svarar bättre på förarinput.

Vi har faktiskt ett par frågetecken kring den nya Summiten. Och det är varför man valt att göra en hastighetsmätare som liknar en stor miniräknare. Var är en modern LCD display? Kan omöjligt vara någon viktskillnad att prata om. Okej, all nödvändig information finns där men 2017 känns det som man kan hitta en ännu bättre lösning.
Sen kommer konkurrenterna med LED lysen på fler och fler modeller och det lyser väldigt bra samtidigt som det ger ett modernt utseende. Här sitter det ett nytt lyse fast med halogen teknik.

Med det sagt har vi här en otroligt grym maskin och vi är väldigt spända på att se om den levererar lika bra som vid testkörningarna.
Köregenskaperna på 165an är väldigt lika som 154an, den håller dock en linje på skrå bättre med den längre mattan.
Och skidorna står inte rakt upp riktigt lika ofta som på den kortare modellen, det är nått som kan vara både för- och nackdel beroende på situation..

Sammanfattning

Dom längsta av dom långa. Polaris och Ski-doo är ensamma med 174 tum långa maskiner och i år är det faktiskt polarisen som drar det längsta strået här. Helt brutal klättringsförmåga i branschens lättaste chassi med härlig karaktär i motorn.
Bland fyrtaktarna har vi en ensam highmark och det är välförtjänt av Yamaha Sidewinder M-TX SE 162. Den brutala råkraften ur turbomotorn är det ingen tvåtaktare som rår på, samtidigt finns det andra som sköter den mest tekniska körningen bättre.

I 160 tums gänget har vi en jämnare match, precis som bland 150 tummarna. Därför känner vi att det krävs ett djupare test för att kröna en vinnare. Det finns verkligen för och nackdelar bland alla här och här behövs det förutbestämda kriterier för att kora en vinnare.

Lämna gärna en kommentar och berätta hur ni skulle vilja se ett upplägg på ett djupsnötest. Ska det baseras på bästa framkomlighet, vilken som är bäst vid teknisk körning, pris och utrustning eller bäst allround egenskaper. Kom gärna med förslag på viktiga parametrar ni önskar att vi tar med i ett eventuellt test.