FYRTAKTSCROSSOVERS – HÖGKLASSIG UNDERHÅLLNING MED BÅDE MUSKLER OCH HJÄRNA!

En crossoverskoter har egentligen en närmast omöjlig arbetsbeskrivning. Den ska kort och gott vara bra på allt. Detta har fått till följd att klassen/klasserna med crossovers flyter ihop samtidigt som de spretar iväg och nästan blivit omöjliga att kategorisera. Olika mattlängder, kamhöjder och motorstorlekar och till viss del även olika tänkta användningsområden… Ja, ni hör ju… Och så var det de här fyrtaktarna…

Vi börjar med att bryta ner detta blurr av modeller och utföranden till två stora kategorier. Maskiner inriktade mot ledåkning, men med goda förmågor att hantera även lite friåkning och modeller anpassade för friåkning, men med lite talang för ledåkning.
Bra, då har vi två, utifrån hur de är tänkta att användas, kategorier maskiner. Fortfarande spretar det en aning och dessa kategorier känns lika vida som byxbenen på ett par sjuttiotalsjeans. Men du som köpare vet antagligen hur du tänker använda din nya skoter? Å nu börjar det vara viktigt att vara ärlig med sig själv och verkligen tänka till.

När man då bestämt sig för om man mestadels tillbringar sin vakna skotertid i obanad terräng, eller efter preparerade skoterleder, gäller det bara att komma på om man vill åka tvåtakt, eller fyrtakt. En smaksak givetvis, då bägge varianterna bjuder på massor av fina modeller. Men dags att ta sig ytterligare en funderare…

Men precis nu. Innan detta helt urartar och börjar påminna om en amerikansk presidentvalskampanj kommer domaren inrusande, vilt blåsandes i sin visselpipa. Yvigt gestikulerandes tecken för “Time Out”.

Vi gör det helt enkelt lätt för oss och bestämmer att just den här artikeln kommer att vända sig till skoteråkare som mestadels åker led, men lite då och då gärna lägger en “doughnut” ute på en orörd myr, eller svänger av spåret för lite egna äventyr ute i det fria.

Dessutom är det fyrtakt som gäller. Det känns som att det är en växande grupp skoterköpare som sneglar på dessa maskiner. Med all rätt! Crossovers med fyrtaktsmotor är, oavsett vilket märke eller utförande man väljer, väldigt allround, allsidiga och trevliga maskiner.

Tre gringos bjuder upp!

Jo, vi gör det lätt för oss, sa vi tidigare… Mmm… Självklart finns det ju varianter av de här tre hos några tillverkare, men vi har ändå valt ut dessa att representera klassen:
Arctic Cat XF 9000 HC LTD 141″
Ski-doo Renegade X 1200 4-TEC
Yamaha Sidewinder X-TX SE 141″
Som sagt, både Arcticen och Yamman finns i en tvillingvariant, men med olika utföranden gällande kamhöjd och mattlängd. Men dessa tre får ses som grundmodellerna i detta test.

Ski-doo Renegade X 1200 4-TEC har varit med längst och modellen börjar ha några år på nacken nu. Allt eftersom förbättrad och förfinad och när nu modellen (gissningsvis) närmar sig slutet på karriären i sin nuvarande form, känns den faktiskt så färdig som den kan bli.

När man startar maskinen slås man av hur stadigt och fint motorn mullrar på tomgången. Men direkt man bara nuddar gasen förstår man att detta är en väl maskerad ulv i fårakläder. Den trecylindriga fyrtaktssnurran på 1170 (drygt) kubik ryter behagligt och inspirerande när högertummen trycks in.

Det råder inga som helst tvivel om från vilket skrå Renegade X 1200 stammar från. Den är en lång ledmaskin rakt igenom. Framvagn, boggie, dyna, styre… Allt andas aggressiv ledåkning, ja, nästan lite racing faktiskt. Till 2017 inte så mycket nytt, det mesta förädlat och färdigt som sagt. Lite slankare och finslipad, men i övrigt allt sig likt.

Yamaha Sidewinder X-TX 141″ är däremot en helt ny modell 2017. Visst, själva stommen under allt nytt bygger på Viper modellen, men där upphör alla likheter.
Häftigast är nog ändå trots allt den nya motorn som Yamaha själva uppger ska leverera 180+ hästkrafter och efter förra vårens första provkörningar finner vi inga skäl att tvivla på den siffran… Hiskoliters vad denna skoter matar på!
998 cc fördelade på tre cylindrar med datorstyrd andningshjälp bjuder föraren på en känsla som faktiskt är svår att beskriva, den bör upplevas. Toppeffekten är brutalt imponerande, men minst lika häftigt är hur man lyckats designa en effektkurva som i princip helt saknar turbolagg. Det är coolt!

Turbomotorer med hög effekt har tidigare nästan alltid dragits med mer eller mindre effektfördröjning vid acceleration. Detta har bjudit på ganska intressanta köregenskaper och inte alltid gjort maskinerna så lätthanterliga. Den nya Genesis Turbomotorn uppvisar i det närmaste inga sådana tendenser.

Arctic Cat XF 9000 HC LTD 141″ är precis som Yamahan en helt ny modell. Även om modellnamnet och stommen är samma som förra året. Så är det ändå inte mycket som är sig likt. Den nya motorn kan med sina 180+ hästar ge många som inte är riktigt beredda skrämselhicka!
Aldrig tidigare har vi skådat denna effekt i en standardmaskin och det gör givetvis avtryck. Accelerationen är bländande och allt känns bara brutalt. Till denna grymma acceleration bidrar givetvis maskinens matta med sina 57 mm kammar.
Mattan ger maskinen en touch av friåkning vilket även tilläggsnamnet HC (High Country) skvallrar om. Här har vi maskinen i gänget som drar iväg mest åt lössnöhållet.

Ska vi dansa?

Att köra då? Ja, som vi nämnde inledningsvis ska en crossover vara bra på allt. Nu är kanske det att raljera en aning, men ett uns av sanning ligger det i påståendet. En crossover förväntas faktiskt att täcka upp och fungera även på områden där de mer specialiserade maskinerna kommer till korta.

Vi har ju redan benat ut att dessa tre gringos består av övervägande del ledåkningsgener. Därför börjar vi helt logiskt med en tur på breda, välpreparerade amerikanska skoterleder.

Redan när vi lämnar uppställningsplatsen urartar det hela. En improviserad accelerationstävling sätter standarden för vad som komma skall. Tur att det är tre mogna skoterjournalister som sitter i sadlarna. Annars skulle detta aldrig fungera…

Alla tre drar iväg med ett djupt vrål. Tonhöjden går från ett djupt, nästan gutturalt gurglande, till ett högfrekvent ylande som rullar mellan bergssidorna. Renegaden kliver lite överraskande iväg snabbast och hinner skapa en liten lucka till de övriga. Men inom några sekunder var det roliga över för kanadensaren och turbomaskinerna tar över.

Inom strax över en grisblink passerar Arcticen tätt följd av Yamahan och dessa följs sedan åt under merdelen av accelerationen. Spåret är lite sönderkört och snön på ytan är kall och lite lös. Här blir fördelarna med 57 mm kammar kontra 41 mm tydliga. Den svartgröna amerikanen drar ifrån och slutligen går accelerationsprovet ganska odiskutabelt till Arctic Cat XF 9000 HC.

Leden vi kommer ut på är däremot knallhård. Bred som en norrländsk riksväg, men mycket slätare. Färden går över böljande krön och genom svepande kurvor. XF:en får här slita betydligt hårdare och i ett parti med flera tvärare kurvor efter varandra får den slutligen kapitulera för först Yamahan och sedan Renegaden.

Japanen flinar först överlägset och tänker att han skall göra processen kort med Ski-doon. Men flinet blir allt mer ansträngt ju längre färden går och Renegaden vägrar släppa taget. Det är snarare så att den är uppe och hugger och visar att den gärna skulle köra om. Hade den bara haft några hästar till under huven hade den nog säkert gjort det också.

Sidewindern vinner ledmomentet på poäng före Renegaden. Ski-doon är en helt fantastisk ledmaskin, men räcker inte till rent effektmässigt. Består leden mest av långa raksträckor med endast långa svepande kurvor drar Yamahan iväg och blir bara en liten prick i horisonten.

Men tightar det däremot till sig och kurvorna blir fler och tätare, äter Ski-doon snabbt upp avståndet och med lite mod hos piloten kan den slutligen bromsa sig förbi. Arcticen blåser även den förbi Ski-doon på de där långa snabba partierna, men i de trånga passagerna märks den smalare framvagnen och de högre kammarna tydligt.
Man lägger fort mil med dessa maskiner och i ett nafs är vi uppe på höjderna. Efter en kortare paus för att fylla på vätskedepåerna, drar vi iväg över högplatån vi nyss kom upp på.

Tillfällig frigång i pausen

Här är det galet mycket skoterspår i alla riktningar. Dessa gamla rester av tidigare buspatruller ger oss ett ypperligt tillfälle att testa fjädringsegenskaper. Det hoppar och skuttar, brakar och smäller och här övertygar Ski-doon. Den ligger som ett strykjärn och även om man hux flux kastas upp i luften från ett hårt gammalt skoterspår känns alltid både luftfärd och landning lugna och trygga.

Alla platåer har ett slut och så även denna. Vi kommer in i ett parti med skog och innan vi vet ordet av bär det neråt. Skogen står gles och terrängen är synnerligen underhållande att åka skoter i. Här ställs plötsligt begreppen på ända och förutsättningarna ändras drastiskt.

Ute i skogen, i den lösa snön kommer dagens andra knappa seger på poäng. Arctic Cat XF 9000 HC vinner knappt, men ändå säkert över Sidewindern. Mattan i all ära, men skillnaden mellan 57 och 44 mm är mindre i verkligheten än vad den kan verka på pappret, även om den inte ska förringas. Det som verkligen avgör är den smalare framvagnen. Den tillsammans med högre kamhöjd ger en skoter som är bättre anpassad för friåkning. Äventyret börjar lida mot sitt slut och fast vi egentligen inte vill, måste vi vända tillbaka mot utgångspunkten. Åter nere i civilisationen igen har det blivit dags att summera dagen och komma med någon form av slutsats. Har vi någon vinnare?

Ja, precis som hela crossoverklassen har vi lite svårt att bestämma oss för vad som egentligen är viktigt. Men om vi håller oss till det vi bestämde oss för i början av artikeln, mestadels ledåkning med vissa inspirerande inslag av friåkning. Då vinner Yamaha Sidewinder X-TX 141″!

Ledmomentet var stenhårt och kampen oviss in i det sista. Renegaden sålde sig dyrt, verkligen. Men den är trots allt ganska rejält ifrånkörd rent effektmässigt. Det skiljer väl en sisådär femtio hästar och det märks! Konstigt vore väl annars?

Arcticen är ju ganska exakt jämbördig med Yamahan om vi ser till effekten. Men ledegenskaperna påverkas negativt av den smalare framvagnen. Sidewindern klarar kurvor i hög fart på ett betydligt bättre sätt och köregenskaperna totalt sett lämnar inte mycket övrigt att önska.

Visst är XF 9000 HC vassare ute i snön och är både en bättre klättrare och smidigare i skogen. Men det var inte de egenskaperna vi satte högst innan testet. Sidewinder X-TX 141″ räcker långt ute i terrängen även den och är samtidigt så pass mycket bättre vid vanlig ledåkning, att segern ändå känns ganska kassaskåpssäker .Yamaha Sidewinder X-TX 141″ är en ytterst duglig fyrtaktscrossover. En allsidig och komplett maskin som fixar det mesta man utsätter den för.