REVELSTOKE SERIES #11 – ÅKNING MED JON JEAN, RYAN DUNFORD OCH DERAS CREW, DAGEN BJÖD PÅ MÅNGA HOPP I GRYM SNÖ!

Denna vecka har mest spenderats bakom kameran med fokus på Jon Jean, grabben från Quebec som flyttade hit som 8åring och som vintertid, satsat fullt ut på friåkningen. Jag har haft några dagar till fjälls av riktigt häftig åkning i orörd snö, med Jon Jean i sällskap av fotografen Ryan Dunford samt ett par lyckligt lottade grabbar från Skellefteå som jag av en ren slump mött här nere.

Planen var att mötas kl 08:00 på bensinstationen i Revelstoke för att tanka upp och bege oss mot ett område ett par mil utanför staden. Under söndagen kom det ca 40 cm uppe till fjälls så förväntningarna var på topp. Denna dag hade jag sällskap av Kim och Thim, ett par riktigt sköna grabbar från Skellefteå som jag stötte in i hos den lokala skoterhandlaren här. Grabbarna var ute efter att hyra maskiner och jag var där för att jag hade sprängt en rem ett par dagar tidigare. Killarna hade inte några särskilda planer på vart dem skulle åka så jag erbjöd mig att ta med dem på riktig backcountry åkning i ett område utanför Revelstoke som jag visste skulle vara orört.
Efter 25 minuter i bilen svänger vi in och lastar av, ingen annan bil med sleddeck syns till, vilket bådar gott för att få fjället för oss själva. Skydden spänns, trancievers checkas och vi startar skotrarna och beger oss. Efter 30 minuter på en gammal skogsbilväg som får verka led åt oss svänger vi upp mot första lavin passagen; En riktigt brant backe på ett par hundra meter, det går förvånansvärt bra, alla tar sig upp efter ett par försök och längre in avverkar vi teknisk trädåkning och tar oss ut mot ett öppnare område som leder upp mot första bowlen som det ska börja lekas i idag

Grabbarna från Skellefteå är helt lyriska och slänger upp mobilerna för att börja fotografera. Förklarar snabbt för dem att detta endast är början av fjället och att det finns område efter område som detta, inte ett spår syns, riktigt härlig känsla när man vet att man ska få åka orört hela dagen. Åtminstone för de andra, själv vet jag att kameran kommer att vara min bästa vän för detta tillfälle och det är vad jag mestadels ska få göra denna dag.

Vi kommer ned till området och Jon ser till att alla kuperade kullar görs till hopp. Med rätt vinkel in mot kanten, full gas och lite inåtlutad sätter han sin första landning.
Vi färdas vidare ned mot bowlen och då det blåst ganska mycket blir det bara djupare med snö ju längre ned vi kommer. Påväg nedför slänger jag upp kameran när Jon gör en härlig decent.

Puder sprutar åt alla håll och grabbarna från Skellefteå går helt nuts där nere, efter en timma har de sett till att det inte finns en enda kvadratmeter orörd snö kvar. Vi stannar och käkar lite lunch, snackar om åkningen och bestämmer oss för att ta oss vidare djupare in i bergskedjan.
På vägen dit leks det för fulla muggar och Jon hittar en driva med överhäng som han fartar in i och landar en riktigt snygg wips. Ryan Dunford som är en känd skoterfotograf ger mig lite olika tips på kameravinklar när jag ska fota/filma. Listar snabbt ut hur man på ett effektivt sätt arbetar med kameran och får till ett par häftiga bilder på resterande grabbar som följt med oss denna dag.

Dagen fortsätter med massvis med drops och hopp. Vi kommer till ett riktigt brant område där vi sidehillar fram och tillbaka, vill hitta en bra vinkel, klämmer stumt och nästan högst upp på backen kastar jag skotern åt sidan och gasar fast den. Kim kommer för fulla muggar bredvid mig, får ett snedkast och flyger av, jag står för bildbeviset.

Solen börjar gå ned och vi får en magisk solnedgång. Vi åker ned mot fjällets fot och lastar på skotrarna. Alla är supernöjda med dagen och vi bestämmer oss för att dricka några kalla ihop samma kväll.

Glöm inte att titta på veckans scenes, Ger garanterat puder abstinens, finns nu under namnet
Revelstoke Scenes #10 – Good Time