Ännu en vintersäsong har börjat lida mot sitt slut, och med en dumpning av snö strax efter påsk får Summiten en värdig avslutning. Vi har inte riktigt haft samma snöförhållanden som Kanada även om vi också fått en del puderdagar. Och vårat långtest har gjorts i alla typer av förhållanden i år, där vi fått känna på maskinens egenskaper ordentligt.
När man nästan gett upp hoppet om mer lössnöåkning denna säsong ändrades läget över ett par dygn. Snön damp ner i rikliga mängder efter påskhelgen och Summiten lastades direkt för nya äventyr i fjällen. Väl på plats såg dock förhållandena inte värst lovande ut, rätt hårt och inte heller speciellt mycket snö heller. Därför sattes kylförmågan på prov och här har BRP verkligen gjort hemläxan, någon varmgång blev det nämligen inte tal om. Kylningen ligger helt klart i topp bland lössnömaskinerna och isrivarna har fällts ner mest för att inte bränna upp slides.
Men väl uppe på högre höjd var föret helt annat, här var det rikligt med lössnö trots att vi var så långt in på våren. Och letade man sig till rätt raviner kunde man hitta riktigt grym körning. Nu kommer verkligen Summiten till sin rätt igen och smidigheten trots den långa mattan går inte av för hackor. Efter att fått spendera en vinter med 165an kan vi konstatera att den känns snäppet lättare att göra tighta manövrar med än förra generationens 154 tummare. Ett tryck på gashandtaget och responsen ur motorn kommer direkt varvid man kan lyfta skidorna samtidigt som man vrider på skallen, och i nästa sekund har man maskinen med sig dit man lagt blicken.
Framkomligheten är smått brutal med tretumsmattan och än är alla kammar kvar efter säsongen som vi får anse vara fullt godkänt.
Något vi skrivit om tidigare är remslitaget som verkade vara onormalt högt, endast 25 mil kom vi på första remmen. Den andra kom vi cirka 35mil på vilket inte är ok, BRP är dock medvetna om problemet.
Och i USA har man gått ut med att en lösning är på gång där kunderna ska få detta åtgärdat innan nästa säsong. Hur det blir i Sverige återstår att se men vi hoppas att samma åtgärder kommer att erbjudas även till oss här. När gummisnodden inte är trasig rör maskineriet på sig som om det inte fanns någon morgondag.
Mycket tack vare en motor som har ett register som vi inte skådat på en standard tvåtaktare tidigare. Rapp som en skotercross maskin och en effektkurva som inte mattas av även vid långa fullgasrepor.
Under vintern har vi inte haft ett enda tekniskt fel på motorn, vi har inte heller hört att det varit några problem att tala om på den nya 850 E-TEC. Målet från Rotax sida med att bygga en motor med samma driftsäkerhet som hos en fyrtaktare kanske är uppnått? Endast tiden kan utvisa hur denna motor håller med några år på nacken och med fler mil. Men som Ingmar i småstadsliv skulle ha sagt, här är det draaag!! Som räcker och blir över, tack Rotax.
Trots en del bakslag under vintern med remslitage och böjda boggieskenor är fortfarande intrycket att Summiten är en otroligt potent maskin. Och kommer det nu en uppdatering av variatorerna som får bukt med remproblem har vi inte mycket att klaga på. Balansen i hela maskinen är något utöver det vanliga, och den centraliserade och sänkta massan märks tydligt när man kör.
Till hösten kommer en artikel där vi sammanfattar hela säsongen på Ski-doos nya REV-G4 plattform med hur allt har fungerat för oss på våran långtestmaskin. Men fram till dess får ni ha en bra och kort sommar så lovar vi att ladda om med massor av artiklar till kommande säsong här på Sledtrax.