SKOTRARNA SOM KAN GÖRA ALLT – POLARIS 800 SWITCHBACK ASSAULT 144!

Nu börjar en mindre artikelserie om maskiner som verkligen platsar i landet mellanmjölk. För några år sedan hade de varit långa, men nu platsar de inte in under kategorin lång eller kort, även om de kanske är mot det kortare hållet med tanke på dagens trender. Vi vill presentera Polaris 800 Switchback Assault 144″, Ski-Doo Renegade Backcountry X 850 E-TEC 146″, Lynx Xtrim RE 850 E-TEC och Yamaha Sidewinder X-TX SE 141″. En brokig skara, alla med sina speciella kvaliteter!

Vi börjar alltså med Polarisen. Detta är andra året som just Switchback Assault finns i Axys-utförande och ni som följer med här på Sledtrax läste säkert om den långtestmaskin vi hade förra året som var just den första Assaulten i Axys-kostym. Den största skillnaden till 2018 är färgen kan vi konstatera. Även om bilderna visar en svart maskin så är den svenska faktiskt röd…

Men eftersom vi har kört den rätt mycket så vet vi faktiskt lite bättre vad detta är för typ av maskin, testkörningarna i USA handlar som regel inte om jättemånga mil utan det är oftast på hemmaplan man lär känna prylarna på riktigt. Polarisen har från början varit ett äkta buspiller, kombinationen Polaris nya 800 och IGX boggin som är okopplad, det vill säga den låter hellre skidorna peka mot himlen än ligga flata mot leden, ger ett smil inuti hjälmen som kan leda till ilningar i tänderna.

Gassvaret känner alla till som har provat en av Polaris nya åttahundror, alltså från start är den som vilken tvåtaktare som helst men när man trycker till bara lite grann uppe i fart så blir man lika förvånad varje gång. Det svarar nästan innan man har rört tummen och det hörs verkligen att motorn trivs, mappningen och avgassystemet är riktigt fint avstämda.

Man har utrustat den här maskinen med Walker Evans piggybackdämpare, ganska avancerade för maskintypen även om de enbart är ställbara i kompression. Dessa gör körupplevelsen väldigt mycket högre under våra nordiska förhållanden, redan ur kartong är fjädringen uppsatt så pass avancerat att man får känslan av att flyta fram. Nästan som med en touringmaskin, men ändå finns Polaris inbyggda “trygghetssystem” kvar, det vill säga praktiskt taget ingen bumpsteer i framvagnen och inga kickar från boggin. Om vi nu inte börjar prata crossbaneliknande förhållanden såklart.

Då har vi gått igenom två viktiga bitar av maskinen – motor med drivlina och fjädring. Vad är mer viktigt på en snöskoter då. Jo två tre bitar till, ekonomi, utseende och körbarhet. Den tråkigaste biten är såklart ekonomi så den stökar vi över fort. Alla maskiner i den här klassen kostar ungefär lika i försäkring eftersom de ligger högt i hästkrafter, och alla maskiner med denna längd drar – nästan – lika mycket soppa. Axys kanske tar något mer olja än konkurrenterna, speciellt Yamaha? Och det tar vi som ett sundhetstecken efter att gamla Proride hade problem med för snål oljetillförsel.

Vidare till utseendet, färger är som alltid en smaksak men just att man valt att lacka hela huven och sidokåporna med en rejäl dos klarlack ger ett lyft och en lyster till intrycket man får. Det andas helt enkelt premium, speciellt när kåpor dessutom har en passform värdig ett japanskt hantverk.

Körbarhet, eller upplevelse. Detta hör mycket ihop med ovan text, det vill säga ett grymt gassvar kombinerat med bra stötdämpare ger fler leende per kilometer. Men det är mer än så, det finns alltid en helhet bakom varje maskin som säger föraren något. Just i detta fallet finns det inte så mycket att anmärka på, körningen flyter på så lätt, lättkört är ordet.

Vi har tidigare alltid lovordat bromsen och denna är inget undantag, knivskarp. Polaris Interactive Digital Display är kul som förströelse och nyttig när man behöver hitta tillbaka men annars kan det vara jobbigt när allt man vill veta är hur mycket maskinen varvar. För er som har läst långtestrapporterna från ifjol, ni vet att det vi inte gillar är mattan med dess drivhjul som inte riktigt hållit måttet men det handlar mycket om körstil och teknik. Sammanfattningsvis, Polaris 800 Switchback Assault 144″ är maskinen som marknadsförs som 50/50 led/lössnö men kanske egentligen drar lite mer åt ledhållet, den okopplade boggin till trots. Men missta dig inte, den sköter sig överallt och överraskar verkligen med sin lättkördhet både i snön och på spåret.