YAMAHA SIDEWINDER M-TX 153” LÅNGTESTRAPPORT DEL 2

Vi har nått mars månad och är mitt i den säsong som så många av oss håller kär, den har inte varit allt som vi drömt om men visst har det funnits guldkorn redan. Vinter och dess vara eller inte vara har diskuterats hetare än någonsin, dom som har ett brinnande hjärta för skoteråkningen åker dit snön finns och det är precis vad vi på Sledtrax också gör. Läs vidare i artikeln och se hur vårat långtest med Yamaha Sidewinder fungerat så här långt.

Mätaren har passerat 60 mil och det känns att allt börjar gå lättare i maskinen, vi har fått lägga på gram i dom ställbara vikterna för att inte övervarva. Variatorkalibreringen börjar vara som önskat och det är först nu som undertecknad börjar förstå hur brutalt mycket kraft det finns i den här maskinen. Körningen blir med mer pumpande gas än vad jag är van vid och dom riktigt långa fullgasreporna uteblir (som oftast), det är helt enkelt för att det börjar gå för fort om det finns lite bett i snön.

Är det så att vi säger att det är en ohanterbar skoter i brant skogsterräng? Nää vi skulle vilja säga att det är tvärtom. Det är en rolig välbalanserad maskin med otroliga resurser, den är givetvis inte lika kvick i svängarna som sina 2 takts kollegor men med några mil bakom styret har vi nu riktigt roligt i brant skogsterräng med den.

Släpet var lastat och siktet inställt på Jokkmokks fjällvärld, det var dags för den årliga grabbsvängen till välbeprövad terräng. Som vanligt utlovades det mycket skratt, utmanande skoterkörning och givetvis trerätters middagar som avlöste varandra. Tidig torsdag morgon lastas skotrarna av i Jokkmokks fjällvärld, vid stugorna låg inte snön allt för djup men av erfarenhet vet vi att det går att hitta tillräckligt med snö för att alla ska bli både trötta och nöjda. Transporten efter leden går bra, QS3:orna är i läge två och arbetar fint efter den bitvis knöliga leden. Skotern känns lite vinglig efter leden men konstigt vore väl annat då det sitter en 36” framvagn original, för den som gillar att ligga på mer vid ledkörning är nog en BT-Xn ett bättre alternativ där du hittar lite lägre kammar och bredare framvagn.

Väl vid foten av vårat lekområde hittar vi bra med puder och öppna ytor, det är barnsligt roligt att surfa fram över dom öppna ytorna och känna hjälmen fyllas med puder. Vid en djup vänsterdykning tappar maskinen effekt, det berodde på att snorkeln var nerborrad i snön och motorn fick helt enkelt inte luft. Det här kan anses som ett lyxproblem och inget som vi märkte när väl klättringen började. Skotern upplevs lätt på skidorna med de stötdämparinställningar som är gjorda. Personligen har jag alltid föredragit att gå med skidorna ganska högt i luften vid klättring i skogen, tycker att det är lättare att snabbt byta riktning. Givetvis är det här en smaksak och en balansgång i dubbel bemärkelse, går maskinen för högt tappar den driv istället.

Har allting gått som en dans än så länge? Det vore att försköna verkligheten, under den här resan körde undertecknad på en attacksten som gömde sig under den vita ytan. Det tog oturligt nog rakt på kedjehuset och helgen blev kortare än önskat då haveriet var ett faktum. 

Två helger senare hade det kommit rikligt med nederbörd i området kring Riksgränsen, då skotern var reparerad och stod startklar i garaget blev suget för stort. Fredag kväll rullade två ekipage norrut efter vägarna i hopp om att hitta orörd snö, det lovades klart väder under söndagen och stämningen var på topp. Planen blev ganska fort ändrad då sista biten mot Riksgränsen var avstängd på grund av hårt väder. Snabb överläggning och några samtal senare var vi välkommen i Björkliden över natten, lördag morgon kunde maskinerna startas enligt plan på utsatt plats. När vi väl kommit ut var snön bitvis vindpinad och bitvis helt magisk, lördagen spenderades i ”låglandet” då det var svårt att se konturer och man med fördel tog hjälp av fjällbjörkar för att få lite kontraster.

Söndag morgon och vädergudarna är med oss, det fanns bara några små moln på himlen och lätt vind. Med förutsättningarna som var kunde vi ivrigt börja söka lösa partier uppe på högfjället, här gavs möjlighet att lufta vingarna lite med Yamahan. Skotern har en bra balans i luften och är lätt att korrigera med gas eller broms, undertecknad provade några drop och även här känns balansen fin. Under dagen fanns möjlighet att prova lite längre och brantare klättring, här märks verkligen hur mycket fart maskinen bygger. Den bakre QS3 dämparen ställs upp i det hårda läget för att hjälpa till att hålla skidorna i backen, det gör en märkbar skillnad när det blir brantare. Tids nog när farten avtar men mattan fortfarande snurrar som en smärre jetmotor hjälper det inte att dämparen är ställd i läge tre, skidorna kommer rakt upp i luften och det är bara att vika neråt igen med ett leende på läpparna.

Söndagen var säsongens roligaste dag än så länge, vädret var helt suveränt och snön var bitvis som i sagorna. Det var bara dom egna begränsningarna som satte stopp, jaa nästan i alla fall. Vid ett highmark försök gjorde sig berget påmint, lång upp på en fjällsida var olyckan framme och stenen var hårdare än både mig och skotern.

Vi kom båda rullandes ner för fjället och jag kan bara konstatera att det kunde slutat mycket värre då det bara blev mindre materiella skador. Det var sen eftermiddag innan vi hade skotern vid bilen men trots det var humöret på topp, det var en dag att minnas på alla sätt. När olyckan är framme är det extra roligt att kunna lämna in maskinen hos en bra återförsäljare, vi vill ge gänget på Yamaha Center Luleå en stor eloge för den grymma servicen dom har. Redan i slutet av kommande vecka stod skotern redo för nya utmaningar, med tanke på dom sista dagarnas snöande bär det nog av snart igen.

STAY TUNED!