YAMAHA X-TX LE 137 – LÅNGFÄRDSMISSILEN SUMMERAS!

Redan vid första provkörningen våren 2016 i West Yellowstone insåg vi på redaktionen att Yamaha Sidewinder var något alldeles extra. På de raka och fina lederna kring flygfältet utanför stan verkade det inte finnas några begränsningar över hur fort denna best kunde ta sig fram. Därför var det extra intressant att ifjol få chansen att ha en Yamaha Sidewinder X-TX LE 137 som långtestare. Det blev en riktigt rolig vinter som tyvärr fick ett något abrupt slut…

Det är helt omöjligt att skriva om Yamahas Sidewindermodeller och inte nämna motorn. Denna turboflåsande högteknologiska fyrtaktare som gör att man kan ta sig från noll till omloppsbana på kortare tid än man trodde var möjligt. Detta utan att för den sakens skull ta speciellt mycket soppa. Snittförbrukningen under vår bekantskap landade på klart godkända 1,94 l/mil. Det handlar ju ändå om dryga 200 hästar som ska ha mat. Att den har en effektkurva olik allt annat gör dessutom att man gärna ser till att alla hästar får flåsa fritt. Det är ju bara så roligt!

Faktum är att en Sidewinder X-TX LE 137 har så mycket mer att erbjudan än bara en fantastik motor. Istället handlar det om en paketlösning som verkligen levererar som helhet. Att transportera sig mellan två platser som förslagsvis ligger långt ifrån varandra har sällan eller aldrig varit så roligt. Eller gått så fort för den delen. Det ställs verkligen höga krav på fjädring på den här typen av maskiner. En ganska hög matchvikt kombinerat med fartresurser utöver det vanliga gör att den kan utsättas för minst sagt extrema påfrestningar. Under säsongens inledning kom jag på mig själv med att vara lite orolig för hur allt skulle fungera och ibland undra hurfjädringen skulle kunna hålla emot när man som förare gjorde något dumt. Jag blev dock strax varse att jag inte på något vis behövde oroa mig. Fox QS3-dämparna i framvagnen gör ett fantastiskt jobb och håller emot i stort sett allt den matas med utan att för den skull kännas hårda eller stötiga. De bara sväljer guppen och utstrålar förtroende. Därmed vågar man det där lilla extra eller får extra marginal vilket gör allt så mycket roligare.

Även bakfjädringen gör ett riktigt bra jobb, men inte riktigt på samma fantastiska sätt som fram. Fjädringen tar upp de allra flesta smällar utan att knota, men vill man klara av den där riktigt avancerade körningen måste man ställa på dämparna så pass att de upplevs stötiga i mindre gupp. Det är inte något stort bekymmer, men om jag hade fått önska så hade en än mer progressiv fjädringsrörelse stått högt upp på önskelistan.

När det kommer till drivlina och matta så har Sidewindern även här imponerat. När min bekantskap med maskinen avslutades i slutet på februari (på grund av att Yamaha behövde den för andra åtaganden) gick den fortfarande på originalremmen som dessutom såg ut precis som den var ny efter ca 100 mil. Nu ska väl sägas att den inte direkt gått mycket i lössnö vilket såklart tär hårdare på remmen, men effektuttaget som hanterats av remmen hade många gånger varit på nivåer som knappast kan vara riktigt hälsosamma för en variatorrem.

Mattan med sina 44 mm kammar skyfflar på bra i de flesta fören, oavsett om det är hårt eller mer moddigt. Ska man skotta sig fram i lössnö finns dock såklart mattor som fungerar bättre. Men nu är ju X-TX LE 137 mer anpassad för ledåkning, och där fungerar det utmärkt. De enda gånger man önskat att det funnits bättre grepp i mattan är vid vissa inbromsningar. Ett exempel är när man kommer ut ur en kurva, trycker stumt, ser rakan ta slut och tror att man kommit upp i en viss hastighet och ska bromsa inför nästa kurva. I dessa lägen inser man ofta med Yamaha Sidewinder att hastigheten ökat mer än man trodde och att det kan bli svårt att hinna få stopp innan det blir ett nytt spår i den annalkande kurvan. I dessa lägen skulle kanske bromsfallskärm vara ett extratillbehör att föredra. Skulle inte förvåna mig om det blev en riktig storsäljare bland Sidewinderägare.

Förarergonomin på Sidewinder X-TX LE 137 går lättast att beskriva som sportig men elegant. Man sitter högt och bekvämt på den eluppvärmda dynan. Styret är väl anpassat för sitthöjden, och det märks tydligt att man ska avnjuta denna missil mer sittande än stående. Den låga rutan ger inget direkt skydd för fartvinden, men den skjuter undan det mesta av luften från händerna vilket uppskattas då det inte finns några handtagsskydd på den.

Sammanfattningsvis kan jag bara konstatera att det handlar om ett väldigt komplett paket till snöskoter som Yamaha lyckats skapa med sin Sidewinder X-TX LE 137. Den enda detalj där man faktiskt rent av misslyckats tycker jag är skidorna. Som jag skrev om under säsongen fungerade dessa bra så länge leden var stenhård, men annars inte alls. Nu åtgärdades detta snabbt i samarbete med Yamaha i och med att enkelkölade skidor från Yamahas mer lössnöbetonade modeller monterades. Dessa gjorde paketet komplett och jag måste säga att Sidewinder X-TX LE 137 därefter verkligen levde upp till alla högt ställda förväntningar. Detta är en urkraft som bara måste upplevas, men gör det med respekt. Även den mest erfarne föraren kan ha problem med att hantera den kraft som ruvar under den sobert röd/vita huven.