ÄNTLIGEN IGÅNG MED YAMAHA SIDEWINDER X-TX LE 137″

Så var den stora dagen äntligen här. Jag pratar såklart inte om julafton, utan om dagen för första körningen med årets långtestare Yamaha Sidewinder X-TX LE 137″. Förjulsvintern har verkligen varit deprimerande i Umeå i år, och därför har längtan efter snö och skoterkörning växt okontrollerat. Därför var förväntningarna på första turen med den röd/vita samurajen extra högt ställda. Självklart bidrog även vårens provkörningar till detta då de prototyper som fanns på plats i West Yellowstone verkligen gav mersmak, och att det nu skulle bli extra intressant att äntligen få köra ett produktionsexemplar här hemma i Sverige.

Går fram mot den ilsket röd/vit-lackade besten och vrider om nyckeln. Motorn hoppar igång i princip innan startmotorn hunnit börja snurra. Verkar som det inte bara är jag som är förväntansfull över att få komma igång med säsongen. Låter motorn stå och morra ett tag på tomgång för att få upp temperaturen och glider sedan sakta iväg. Inslaget från variatorn sker ganska tidigt och är väldigt mjuk och fin. Svårt att tro att det ruvar en hejdlös massa effekt bakom kulisserna på Sidewindern. Den beter sig verkligen som en ulv i fårakläder när jag sakta smyger iväg från stugan i riktning mot leden upp mot fjällen. Snödjupet är inte så jättemycket att hurra över, men spåren är både upptrampade och sladdade. Dags att påbörja inkörningen!

Tar det lugnt till en början för att bekanta mig med maskinen och även reka igång kroppen så här första körningen för säsongen. Det är bara några grader kallt och snön gnistrar i träden där vi drar fram genom skogarna utanför Slussfors. Det första som slår mig när det gäller motorn är inte den enorma kraften, den har jag inte hunnit utforska ännu, utan att Yamahas tekniker lyckats väldigt bra när det gäller att eliminera motorbromsen. På fyrtaktare kan just motorbromsen vara väldigt framträdande, och ta ett tag att vänja sig vid när man är van att åka tvåtakt. Sidewindern beter sig däremot nästan som en tvåtaktare i det här fallet. Bara man inte släpper gasen riktigt helt utan behåller lite grundgas så rullar den på utan nämnvärd motorbroms.

Daniel Karlström på Yamaha har informerat mig om att det finns ett inkörningsprogram på Sidewindern, och att den inte kommer att släppa till full effekt förrän den gått ett antal mil. Men redan från början är gången mjuk och fin, och det känns vilken urkraft som ruvar under huven när jag trycker till lite på gasen. Kommer en bit utanför byn och lederna öppnar upp och sträcker sig över myrar och fjäll. Långa rakor med svepande kurvor, då och då avbrutna av någon skogspassage med lite tvärare kurvor. På just denna typ av led inbillar jag mig att Sidewindern kommer att trivas alldeles utmärkt under den kommande vintern. Trots att milen på mätaren är få och allt är nytt och stelt känns det bara så rätt.

Kan inte låta bli att trycka till lite extra emellanåt bara för att få känna urkraften explodera i takt med att turbon frustande tvångsmatar motorn och ger den en extra kick. Just inkopplingen av turbon är nästa sak jag reflekterar över på skotern. Har kört ett antal maskiner med eftermonterade turbos tidigare och alla har haft en sak gemensamt, turbokicken! Först händer inget alls, men sedan när turbon drar igång blir det som en spark i magen. På Sidewindern har man istället valt ett helt annat tillvägagångssätt. Turbon kopplar in tidigt och lika mjukt som variatorn och ger istället skotern extra kraft över hela registret. På så vis är det lätt att bli lurad att tro att det inte går så fort, men vis av några panikartade ögonblick från West Yellowstone vet jag att det är väldigt viktigt att kolla hastighetsmätaren innan man brakar iväg in i en skarp kurva. Det kan nämligen gå mycket fortare än vad man själv tror.

Mil läggs på mil och allt eftersom börjar både Sidewindern och chauffören vakna till liv. Äntligen är sommardvalan över, och nu väntar en lång och rolig skotersäsong. Första intrycken av Sidewindern ger verkligen mersmak, och det ska bli extremt roligt att få försöka tämja den här besten under den kommande vintern. Låt det bara snöa mer så det slutar sticka fram elaka stubbar och stenar. Sen är det dags att släppa lös på fullaste allvar så häng med!