DEEP SNOW SPORT (150) ALLROUND SÅ DET STÅR HÄRLIGA TILL!

Mellankorta, brutala och ett allt igenom vitaminpiller för alla som mycket hellre berusar sig med adrenalin än en halvflaska renat. Värsta motorerna, skyhöga kammar och stötdämpare som motstår att pumpa sönderkörd led likväl som ett 30-meters dropp. Mer allround än allroundkrydda gör dom skoterlivet underbart. Visst hänger du med?

Nu har vi kommit till den sista delen av tre i kategorin Deep Snow Sport. Maskinerna som provkörts är Polaris Switchback Assault, Skidoo Freeride 800 E-Tec, Lynx RE 3700 800 E-tec, och Arctic Cat 9000xf HC ltd. Vi börjar med en nykomling i gänget.

Polaris Switchback Assault Es 2.0 144″

Axys kostym pådragen med pompa och ståt, tredje säsongen med Axys hos Polaris och äntligen i Switchback Assault.
Ny motor, smidigare design och fotsteg som hoppat upp flera steg i funktionalitet.
Likheterna med en RMK är slående, en mattlängd på 144″ och en kamhöjd på 57 mm,
Helt klart lika potent på leden som vid sidan av.
Körmässigt bjuder den på noll överraskningar. Precis som gamla Proride är den
Förträffligt lättkörd. Inga oförutsägbara kast eller liknande, här hittar man hem ganska omgående, i sann Polarisanda.
Förarmiljön känns onekligen trevlig, knapparna hittas lätt på vänster handtag för enkel justering under färd. Det interaktiva mätarhuset är inte nytt för i år men mycket uppskattat.
Man ser inkommande samtal, sms samt gps-funktion, om än inte helt utvecklad för nordiska förhållanden kartmässigt.
Efter leden är den är den så pass trevlig att man får ta en extra titt på sidan av för att förstå att den är hela 144″, balansen är klockren och 51 mm-mattan greppar tag i leden på ett rivande sätt vid hård som lös snö. Inte alls samma slir som med den gamla mattan vid kompakt led. Sen när det börjar gå undan fixar walker evens-dämparna biffen, att studsa över ett par gupp i stöten är inga konstigheter. Inte heller vid luftfärd viker den ner sig utan briljerar.
Motorn är med på minsta lilla vink, mycket tack vare den breda effektkurvan. Polaris har tidigare ”saknat” hästar gentemot konkurrenterna men allt har funnits där på mellanregistret där maskin nästan uteslutandej obbar. Nu har man ett gäng extra kusar med samma goa kurva, vilket gör den till en riktigt potent rova.
Hur var den ute i snön då? Fenomenal. Inte bäst i klassen, men helt klart godkänd.
Den har en bred framvagn men är ruggigt enkel och medgiven vid skråkörning. Lekfaktorn är till tusen, mattan funkar utmärkt på sidan av i lösare snö. Man tar sig bättre än man tror med dessa hybrider, 141-146″ måste anses som den optimala allroundlängden. Och att påstå
att Polaris Swb är lika bra på sidan av leden som utanför är ingen överdrift.

Skidoo Freeride 800 E-tec 146″

Freeriden gör sin fjärde säsong i XM-utstyrsel, sedan den såg dagens ljus 2014. Det som kommit att bli Freeridens signum på senare år har varit de fräcka färgsättningarna, och 2017 är inget undantag. Maskinen går inte obemärkt förbi i sin oktanblåa färg med inslag av neongrönt. Trots att det varit fattigt på uppdateringar av maskinen håller den fortfarande måttet, och är den i gänget som är mest anpassad för åkning vid sidan av leden.
I grova drag är Freeriden en Summit som man anpassat för att tåla tuffare tag. Man har valt att montera klassen värre dämpare, förstärkningar lite här och där och ett par bredare fotsteg. Fotstegen på Freeriden samlar därför på sig på sig en aning mer snö än sin bror Summit.
Freeriden i 146″ utförande har fått behålla T-motion.
Det medför den excellenta smidighet maskinen besitter. Framvagnen är ganska bred men ändå är den otroligt enkel att lägga omkull. De 64 mm höga kammarna skvallrar också om skoterns potential utanför leden, den bettar tag i snön så pass frenetiskt att skidres är nästan omöjligt att inte åstadkomma. Det är ett buspiller utan like! Att den reser sig så lätt är både underhållande och utmanande eftersom när det lutar uppfåt så måste gasen lättas på för att inte lägga skotern på rygg, flera gånger får man göra omtag när snön ligger djupare för att komma upp för backar utan att dra över. Hehe, visst är det barnsligt kul att kunna kasta upp skidorna när man känner för det.
När vi kommer till ledkörning så är den en aning vinglig jämfört med sina konkurrenter. Inga gigantiska skillnader men något som man i alla fall lägger märke till när tempot växlar upp och det blir till att ligga på efter leden. Tro nu inte att 146:an gör dåligt ifrån sig för då tror du fel. Dte går att åka ohyggligt fort med Freeride 146 om man vill och vågar. Dämparna gör en inte besviken, de slukar gupp utan konstigheter.
Hela maskinen känns lätthanterlig och rigid, framförallt är den grymt underhållande utan att egentligen vara dålig på nåt.

XF9000 Turbo Hc Ltd 141″

I det stora hela ny för i år är Xf 9000, massor med förbättringar. Men framför allt något som inte kunnat undgå någon är den nya dundermotorn motorn från Yamaha. +180 hästar lovar man men vi har sett bänkningar som tyder på mer, fränt! Men absolut fränast är att turbolagg knappt existerar, vilket är otroligt häftigt.
Man slipper därmed att alltid ligga två steg före, för att undkomma fastkörning eller lyfta skidorna vid oväntade hinder.
Den har powerclawmattan med 57 mm kammar som levererar ett bra bett utanför lika som på led. Dämparuppsättningen är Fox Evol i framvagnen och Evol R i baken, magi! Inställningsmöjligheterna är många vilket är ett stort plus på en muskelmaskin som denna som trots allt dras med ett par extra kilon gentemot sina konkurrenter. Hur är den att köra då?
Fy fn vad det är drag i katten, man blir lite smått religiös efter att ha passerat ett kurvigt parti och komma fram till en längre raksträcka och få öppna trottlarna till max, pang säger det och smilgroparna gräver sig extra djupa, för accelerationen är hysterisk! Det blir ett outtröttligt beteende att stanna för att gasa, för att sedan stanna och göra om samma procedur. Dampmaskin så det heter duga.
Till sist lämnas leden och den mer fria åkningen tar vid. Här skäms den inte heller. Motorn hjälper till en hel del, den får ett ruskigt snurr på mattan som leder till oanad framkomlighet så länge man törs hålla full mutter. Som nämnt så känns den otroligt mycket lättare än tidigare på skidorna, och utan några som helst konstigheter går det att köra duktigt långt med skidorna pekandes upp mot himlen. Det är en muskelknutte som gör sig riktigt bra med denna mattlängd eftersom det tillåter lite hårdare ledkörning också.

Lynx Re 3700 800 e-tec 146″

Lynx Re 3700 såg dagens ljus en kall natt 2011 i Rovaniemi, men först 2014 i Rex-chassit.
Efter det har det handlat mer om förfiningar och bantning än stora ändringar, men att Lynxen levererar kan man lugnt säga.
Lynxen med sin pps boggie gör sig bättre på leden än utanför om än den inte alls skäms vid sidan av. Tvärtom, den är bara otroligt välkonstruerad för att smiskas på led.
Något vi vi blev fort varse om uppe i Hemavan där testkörningen av Re3700 skedde.

Leden är ordentligt knölig bitvis, men Lynxen äter gupp till frukost. Ja, vi vet, det är ett Lynx-signum men just RE3700 gör det med finess och konsekvent på ett sätt som måste upplevas.
En två eller tre gupp i rad, bara att gasa och hålla i sig för det är inga som helst protester från Lynxens håll, inga kast eller andra lustiga påhitt här inte.
Bladeskidorna som den utrustats med bettar sig fast på leden likt klorna på en Lo runt ett träd, Trots att man gasar på för fullt genom kurviga partier.

Dämparna som sitter på är av samma kaliber som sin kanadensiske halvbror Freeriden och levereras av KYB. Inga dåliga dämpare, som tycks tåla många omgångar med stryk.
I fjol växte kamhöjden 5mm från 59mm till 64mm. Mattan delas även den med sin halvbror Freeride och fungerar bättre på sidan av leden där greppet är sagolikt ute i lösare snö. Det är ingen lössnöracer på så sätt men den fixar biffen!
A-lfs+framvagnen är justerbar mellan 975 mm, 996 mm eller 1017 mm. När vi kör den är den inställd på 975 mm. Det medför en hel del trevliga nerläggningar med full kontroll. Konstigt nog känns den inet allt för vinglig på led ändå. Vi surfar runt mellan björksnår och imponeras av hur förvånansvärt följsam och smidig den är. Det här är en rökarmaskin som känns som gjord för våra lite hårdare förhållanden med taskiga leder och kullar.

Slutplädering

Den maskin som mest liknar allroundkryddan i kryddskåpet är utan tvivel Polaris Switchback Assault. Här spelar det absolut ingen roll vare sig du tänkt köra hårt och skoningslöst på knölig led eller får för dig att attackera naturhopp eller tuffa drop i lösare snö, Switchback Assault är med på vid minsta vink. Mattan som har 51 mm höga kammar skottar inte lika bra i lössnön som andra i testet men fortfarande riktigt tillfredsställande. Men när det växlar om till hårdare före eller vid led är bettet brutalt och då är den istället överlägsen maskinerna med högre kammar.
Sedan har vi grymma Re 3700 800 E-tec. Den levererar konstant efter trasig led, och blir bara bättre och bättre desto hårdare den tuktas, gupp sväljs likt en orm som drar i sig en kanin i ett nafs, helt skoningslöst!
Sen så har lössnöegenskaperna förbättrats, och en bidragande faktor är flexedgemattan med hela 64 mm kammar, samt att boggien fått sig en ordentlig översyn.
Arctic cat XF900 Turbo HC Ltd
Skotern med störst motor och mest effekt utan att tvivla är XF9000. Den levererar ursinniga accelerationer och en toppfart som gör en mörkrädd en kall vinternatt. Visst är den en aning tyngre än konkurrenterna, men inga hissnande skillnader.
Den bantning som skett och den nya motorn i en combo har gjort det roligare än någonsin att gasa runt på en standard 4-taktare. Vi lovar!

Sist men inte minst så har vi Skidoo Freeride 800 E-tec
Den lutar mest mot sidan av leden av alla och är den som fixar lössnö bäst av dem alla. Med 64 mm matta så hittar den alltid grepp och är att skotta sig fram brutalt, om än skidorna vill peka mot trädtopparna lite titt som tätt. Fjädringen på Freeriden gör den till en fröjd att hopp och leka med, den tycks svälja det mesta den utsätts för. Freeridern är helt enkelt aningen brutalare än alla övriga trots att den har några år på nacken nu, det känns främst på motorkaraktären som är lite halvtråkig jämförelsevis.

Vilken maskin står som vinnare i denna tamp?

Eftersom att skotrarna i kategorin Deep Snow Sport med de kortare mattorna skiljer sig ganska duktigt åt sinsemellan, så blir maskinen som personifierar just själva kategorin den som tar hem segern. Det är ingen mindre än Skidoo Freeride 800 e-tec 146″.
Man behöver bara lyssna till namnet för att förstå att det inte handlar om vem som fixar ledkörning på bästa sätt, utan här har du Deep Snow Sport – all time high!
Allroundkrydda extra deluxe!