FEM HALVLÅNGA MASKINER MED HÅRDROCKSGENER 2018 DEL 6 – UPPGÖRELSEN, VEM ÄR BÄST?

Genom denna artikelserie har vi gått igenom lite egenskaper på ett nytt gäng stenhårda skotrar, och nu kvarstår det bara en viktig fråga. Vem är bäst? Konkurrensen är hård och det är inte det lättaste att plocka ut en vinnare här, men häng med så får du se…

Maskinerna i fråga är.
Polaris 800 SKS 146″
Lynx BoonDocker RE 3700 850 E-TEC
Arctic Cat High Country 8000 153″ LTD ES
Ski-Doo Freeride 146″ 850 E-TEC
Yamaha Sidewinder X-TX LE 141″

För att kora en vinnare i testet lägger vi upp lite olika parametrar, som vi kan utgå från när vi ska jämföra maskinerna. För att välja parametrar har vi kikat lite på vilken typ av egenskaper man valt att marknadsföra dessa maskiner med.
Här är några citat från tillverkarna.
”BoonDocker RE tar sig fram lika lätt på ojämna leder som i lössnö”
”Den nya Freeride 146-skoterns följsamhet gör den oerhört mångsidig, vilket tilltalar den som vill testa gränserna i olika typer av terräng och snöförhållanden”
”800 SKS 146 är en ny modell för året. Det bästa av två världar när du åker led till pudret”
”High Country 8000 153″ LTD ES är en maskin för dig som vill ha egenskaperna från en kortare maskin men inte tumma på lössnöegenskaperna”
”Den tuffa Sidewinder X-TX LE uppfyller alla förväntningar och du behöver inte hålla dig till leden”

Som ni ser är Ledegenskaper tillsammans med lössnöegenskaper återkommande hos samtliga tillverkare och vi väljer att ta med de premisserna i testet. Men vi känner att det inte riktigt räcker där, utan vi vill ha någon egenskap till att jämföra med för att skilja på maskinerna.
Alla maskinerna har ordentliga fjädringsegenskaper och vissa är även utrustade med extra förstärkningar för att tåla riktigt tuffa tag. Här vill vi jämföra dessa egenskaper också som vi valt att kalla Toughness.
Vilket på svenska blir ungefär hårdhet eller slagseghet när man slår upp ett lexikon.
Här har vi dom tre parametrarna som får ligga till grund för detta test.

1. Trail performance
2. Deep snow capability
3. Toughness

1. Trail performance

Vi startar med ledegenskaperna, och vi kan väl börja med att konstatera att samtliga märken har mer ledanpassade maskiner än de maskiner vi testar här. Däremot är det flera av maskinerna som överraskat positivt på just ledkörning.
Vi börjar med Polaris som valt att göra framvagnen smalare i år, eller rättare sagt kompletterat med en till SKS mera inriktad för pudret. Den finns fortfarande kvar med bredare framvagn under namnet Switchback Assault. 
Trots en smal framvagn fungerar Polarisen bra på leden, och det är först när man pressar lite hårdare som den vill lyfta på innerskidan i kurvorna.

Boggien som är en blandning av byggd för lössnö/led sköter också jobbet galant, fram tills det blir riktigt gropigt. Här fungerar dom mer ledanpassade skotrarna som tex XCR betydligt bättre. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att Polarisen är riktigt bra på led utan att riktigt glänsa. Det verkar som det är mer lössnö som är tanken för den här maskinen.

Vi Växlar till Arctic Cat High Country som är cirka tio tum längre än övriga maskiner. Det märks inte av på raksträckorna, men när vi kommer till kurvorna är det inte riktigt lika lätt att ta dom snäva stoppsladdarna. Stötdämparna däremot är en riktig höjdare och på läge 3 står dom emot ordentligt med stryk.

Yamaha Sidewinder är maskinen som rätar ut armarna längst i gänget, och man bör hålla koll på hastigheten innan kurvorna. För här sätter nämligen tyngdkraften in och det kan vara svårt att hinna få stopp i de grymma hastigheter man snabbt kommer upp till. Ytterst potent på led och är tveklöst främst i gänget på breda utsträckta partier. När det kommer till tighta kurvor går det istället fortare med de lättare tvåtaktarna.

Ski-Doo Freeride har likt flera i gänget en lössnöboggie, och här har vi tMotion länkaget som gör den ledad i sidled. Kanske inte riktigt vad man behöver vid ledkörning, men överraskande nog fungerar den över förväntningarna. Mycket tack vare de stadiga stötdämparna i framvagnen som inte låter den niga som en Summit skulle ha gjort.
Fjädringskapaciteten saknar vi inte här, däremot vore det inte dumt med de där Quick Shift inställningarna för att förenkla justeringen av stötdämparna.

Maskinen som dock drar längsta strået när det kommer till ledkörning är från vårat grannland i öst, Lynx BoonDocker 3700 RE.
Den största bidragande orsaken till det är tveklöst boggien som härstammar från skotercrossen. Här kan man i princip ladda på över knölarna som med de kortare maskinerna. Stötdämparna och förstärkningarna ser till att grejerna håller.

I kurvorna upplevs den stabil och det är inget problem att göra en stoppsladd mot vallarna, för att sen åka iväg med ett skidres när 850 motorn får andas ut.

2. Deep snow capability

Många av maskinerna har gått mer och mer mot lössnöhållet genom åren, och det är inget undantag till 2018.
Arctic Cat High Country är den som sticker ut lite här, och har självklart ett övertag när det kommer till framkomligheten med den längre mattan. Det den vinner i framkomlighet tappar man lite på i smidighet ute i pudret även om de nya kåporna har lyft skråkörningen flera nivåer till 2018. Arctic Cat tillsammans med Polaris är definitivt de två som man håller en skrålinje bäst med.

Yamaha Sidewinder X-TX är lite bredare över buken än tvåtaktarna och har lite mer kontakt mot snön vid skråkörning.
Motorpaket väger också lite mer, men så ryms det 50hk mer som ser till att skotta på ordentligt när laddtrycket flödar som mest. Smidigheten som de lättare maskinerna har rår man inte riktigt på i pudret, men framkomligheten är det inga fel på med mountainmattan och den fina boggien.

Lynx BoonDocker RE tillhör de busigare i gänget. Det som hindrar den mest från att ta bra svängar i pudret, ja det är tveklöst att det är ytterst sällan den vill släppa ner skidorna i snön. Den bredare framvagnen jämfört med BoonDocker DS kan man tycka borde göra den svårare att lägga omkull, men faktum är att den kortare mattan samt inställningarna som gör den lätt på skidorna, får den att bli busenkel att skråa med. Inte riktigt lika bra lössnöegenskaper som Polarisen och Arctic Caten, men inte långt ifrån.

Ski-Doo Freeride har dock en lite mer lössnöanpassad boggie än koncernsyskonet och kliver upp på snön aningen bättre än PPS boggien. De smala skidorna är riktigt fina vid brant skråkörning då de låter skotern sätta sig lite djupare i snön, och ger maskinen ett tryggare uppträdande. De onödigt breda fotstegen ser vi dock ingen riktig anledning till. Ett par smala fotsteg med Summitens design hade gjort sig ännu bättre i pudret.

Om man bortser från framkomligheten som Arctic Caten har bäst med sin långa matta känner vi att Polarisen är mest komplett i lössnön. Lättkörd och precis att manövrera bland träden. Det märks att maskinen har ärvt väldigt mycket DNA från Pro-RMK modellerna, vilket fäller avgörandet i pudret.

3. Toughness

Här är det ren och skär stryktålighet och konsten att bemästra de största hoppen som gäller.
Yamaha Sidewinder X-TX är utrustad med topp of the line stötdämpare från Fox, och den tål verkligen mycket stryk. Snabb på led och grym i öppnare områden, dock kastar man inte runt Yamahan riktigt lika lätt i en hängdriva som lättare maskiner.
Arctic Cat High Countryn är också utrustad med rejäla stötdämpare, men den har längre boggieskenor som saknar förstärkningar på dessa. Det gör att man inte riktigt kan ta lika hårda landningar eller landa på rullen på samma sätt som de kortare maskinerna. Men med lite förstärkningar från tillbehörskatalogen är man med i matchen.

Polaris SKS är en riktig busmaskin som man lätt kan kasta runt i luften då den är både lätt och inte allt för lång. Förstärkningarna sitter där dom ska också. Det är endast lite mer pulver i motorn som vi önskar oss, kan det tänkas komma till nästa år?

Ski-doo Freeride är minst lika rolig för lek och bus som Polarisen, men med lite mer pulver under huven. Bra fjädring och en grym balans gör flygturerna till ett sant nöje, och här hittar vi ännu mer förstärkningar än på tidigare nämnda maskiner.

Den som drar längsta strået i Toughness är ändå vilden från öst, Lynx BoonDocker RE är helt otrolig när det kommer till hopp och lek. De ställbara KYB46-stötdämparna i boggien har ett otroligt brett användningsområde. De känns bra i både lössnö såväl som i hoppen.

Avgörandet

Som ni märker är det ett gäng maskiner som samtliga bjuder på otroligt mycket körglädje. Mer eller mindre förstärkta för hopp och lek samtidigt som lössnöegenskaperna finns där.

Men den som känns mest komplett utifrån våra premisser i testet, är faktiskt helt ny för året. Lynx BoonDocker RE 3700 850 E-TEC blir välförtjänt årets vinnare i Deep Snow Sport (150) klassen. Bra jobbat Lynx!