Nyheter

FINAL SNOPRO SCANDINAVIA 2017, LIGHTWATER SWEDEN

Publicerad på 2017-03-16

Trodde du att isracing/ovalbana för snöskoter var utdöd? Tänk om! För även om sporten legat i dvala här i Skandinavien de senaste decennierna så håller den nu på att vakna upp. SnoPro Scandinavia är en serie tävlingar som går i Sverige och Finland och som i år är inne på tredje säsongen. Lördag 11 mars var det dags för final i serien i Ljusvattnet utanför Burträsk. En dag som kom att bjuda på många täta kamper, flygande isstycken och några highsiders innan segrarna slutligen korades.

Racing på ovalbana var enormt stort i USA under 70- och 80- talet. Försök gjordes att få fart på sporten även här i Skandinavien och intresset blomstrade under några år. Av olika anledningar tynade sporten bort och försvann i bruset av andra grenar i den stadigt växande skotersporten under första hälften av 80- talet.
I Amerika har isracingen klarat sig bättre och även om populariteten inte kan mäta sig med glansåren, håller den kvar greppet om både förare och supporters. Årligen kör man VM i Eagle River Wisconsin, även om det inte är med så värst många övriga nationaliteter än just amerikaner och kanske en och annan kanadensare.

Men nu har alltså sporten börjat kvickna till igen även här hemma. SnoPro Scandinavia har körts tre säsonger nu och intresset växer stadigt. Serien brukar innehålla tävlingar både i Sverige och Finland. Men i vinter tvingades man ställa in deltävlingen i Rovaniemi efter strul med miljömyndigheterna där. Till nästa år hoppas man dock på en annan lösning och siktar på en ny tävling i tomtens hemstad.

Banan i Ljusvattnet var plogad på sjön mitt i byn och varvet mätte 380 meter på innervarvet. Detta avverkade de snabbaste ekipagen på lite styvt 15 sekunder! Fyra klasser bjöd upp till dans på den nyskrapade isovalen, ”One Lunger” (Encylindriga skotrar), F500 (Skotrar av nyare modell med cylindervolym upp till max 500 cc), Leafer (Bladfjädrade skotrar) och värstingklassen IFS.

One Lunger

Först ut var enstånkorna, eller ”one lungers” som man säger i branschen. Snabbast i kvalet av alla enlungade var Fredrik Holmgren på sin Polaris Gemini 250 från 1979, tätt följd av Lennart Forsell på en Johnson och Anders Forsell på en Crescent 380 -69.

Även i A-finalen var Fredrik Holmgren snabbast men Forsellarna Lennart och Anders bytte plats då den sistnämnde drog det längsta strået och kammade hem andra platsen.

F500

I F500 var Jonas Lindberg ohotad i kvalen med sin Polaris XC 500 och även i finalen dundrade han fram till en relativt komfortabel seger. Gamle (sorry Rickard, men det är så vi kallas numer) skotercrossesset Rickard Johansson från Gargnäs försökte med sin Lynx, men trots många fina kamper och heta dueller blev det en andra plats för Johansson. Magnus Hägglund på en Arctic Cat Sno Pro slutade trea.

Leafer

Hårdingar kör bladfjädrat heter det och i dagens kanske stummaste klass (åtminstone sett till fjädringsväg, inte decibel…) plockade ännu en gammal (ja, ja, det gäller dig också Mikke) skotercrossräv hem kvalet. Mikke Jansson visade med sin Snow Twister från 1976 var skåpet skulle stå.

Detta strax före ytterligare en gammal (nä börjar bli tjatigt nu) kämpe med förflutet på skotercrossbanorna, Peter Löfvenius på en Ski-doo RV -76.

I finalen segrade Anders Brännström på en 1975 års Yamaha GPX 433. Mikke Jansson tvåa och nästa generations fortåkande Burträskare, Felix Löfvenius på tredje plats.

IFS

Kvalet i värstingklassen IFS blev precis så stenhårt som många hoppats på. Leif Ärlebrand och Mattias Andersson på varsin Ski-doo Snopro från 1979 hamnade på exakt lika många poäng, 16 och finländske Mika Alaraasakka på en Lynx 3300 slutade trea på 15 poäng. Som racing ska vara när den är som allra bäst. Finalen blev lika rafflande som kvalet och när snöröken lagts sig stod Mattias Andersson som segrare före Leif Ärlebrand och Mika Alaraasakka.