LÅNGTEST – POLARIS 800 SKS 146 MÖTER ETT HAV AV SNÖ

SKS:n får bekänna färg i meterdjup lössnö. Inkörd och klar enligt konstens alla regler blev det äntligen dags att pumpa puder, och puder fanns det, i massor! Kan inte påminna mig om bättre och roligare före här hemma. Inte ens USA tror jag kan matcha föret, förutom den där gången när det kom 70 centimeter över en natt och det ovanpå redan meterdjup snö. Det är en svårslagen upplevelse. Men föret här hemma går inte av för hackor heller. Ordet magiskt räcker knappt till.

1,2 till 1,5 meter på plattmarken varav dryga halvmetern ren lössnö, under det en liten skorpa och under det lagret lite kompaktare sockerpuder, lite märklig snö faktiskt, kompakt lös…
Faktum är att jag var lite orolig kring framkomligheten trots 57 millimeterskammar och bra med ryt i motorn. Upp och iväg, korsar sjön, det går lite trögt känner jag.

Tar sikte på ett sedan i somras nybrutet hygge som ligger böljande utan att några framvagnsmarodörer till stubbar syns. Vill inte börja med att köra bort en länkarm, konstaterar efter en stund att stubbarna ligger långt, långt under snön. Grymt! Strax efter har övermodet fått sig en första smäll. Ankringen är ett faktum, har lite svårt att hitta rätta harmonin och första fastkörningen är ett faktum.Och fler ska komma, många fler när utmaningarna ökar.

Landskapet är magiskt, gassvaret riktigt bra även om varvtalet svajar något. Kanske den inte är helt ur inkörningsprogrammet än. Ser 7800 stundtals och ibland 8350. Gissar att det skiljer ett trettiotal hästar på de varvtalen, låter det vara ett tag för att se om det går till sig. 1,2 mil senare enligt mätaren så smäller det till och motorn hinner tokvarva i nån tiondels sekund innan gasklykan släpps. Förbaskat, första remsprängningen är ett faktum. Det här känns inte bra, variatorerna känns glödheta och så även remresterna. Inga bra tecken faktiskt då körningen inte varit speciellt extrem.
Kan det ha kommit snö på variatorn? Inte omöjligt? Hur är variatorbestyckningen egentligen? Drevningen? Var det bara otur? Konstaterar att det här måste kollas upp omgående annars finns risk att remkontot skenar. Byter rem och därmed var marginalerna borta, går den här sönder också blir det till att gå hem i dryga metern.

Resten av helgen sker därför i väldigt lugnt mak trots drömföret. Hinner med lite skogskörning och blir förvånad över vilket precisionsinstrument Axysen faktiskt är, inputen behöver vara lite fastare än vad jag är van med men dit man vill dit går det, klippstabilt. Häftig upplevelse faktiskt medan furorna står där och riktigt inväntar katastrofen. Men det är inga problem, blir faktiskt djupt imponerad kring uppträdandet där ”inget får gå fel”. Brottas dock med körställningen, styret är troligen aningen för lågt konstaterar jag.

På inköpslistan vandrar en justerbar styrhöjare näst högst upp, strax under en ny reservrem. Summerar vi första dygnen i lössnöns tecken så kan jag konstatera att framkomligheten är det inget fel på. Vissa tendenser att Serie 5.2 mattan inte riktigt matar på i det här föret, faktisk högst markant skillnad mot kompisens Freeride 146 som driver på betydligt bättre. Lite känsla som att den börjar pumpa luft när matthastigheten ökar. Ska bli kul att se i andra förhållanden hur mattan beter sig.

Första turens lössnöfärd gav en bränsleförbrukning på 4,8 liter milen. Den kräver alltså en del soppa när man har roligt. Fotstegen är grymt bra med otroligt fäste och håller rent bra där man normalt står, men vid fotholkarna är det sämre, de tycks ha till huvuduppgift att samla snö istället för att göra sig av med den. Lite förvånande faktiskt, måste kontrollera vad som skiljer RMK:n, kommer inte ihåg att det var så här på de modellerna. Holkarnas funktion är faktiskt största irritationen så långt.Jösses vilka magiska dagar, vilket före och vilken spännande maskin 146:an är, den kan jag helt klart utvecklas med. Och den här helgen kommer att stanna i minnet länge, så även den sköna muskelvärken.
Ride safe and sober så hörs vi senare!