LÅNGTUR MED JOCKE & JONAS – SÄLEN TRERIKSRÖSET PÅ 34 TIMMAR

Jonas Sjögren och Joakim Armgren startade den 12e mars kl 07:00 sitt äventyr med målet att köra sträckan Sälen till Treriksröset non stop. Gubbarna hade frågat sig själva om det var möjligt att köra ca 150 mil non stop. Då det visade sig att äventyret skapade intresse för nyfikna följare passade Jonas och Jocke på att starta en insamling till Cancerfonden. Det visade sig vara en lönsam satsning, för Cancerfonden. Över 50 000 kr har samlats in då duon lockade med att ”betta” på hur lång tid man trodde att det skulle ta att köra sträckan. Jonas hade stuckit ut haka och sagt att det borde gå att genomföra på 36 timmar. Orimligt tyckte Jocke men för all del, upp till bevis.

Totalt 300 mil

Under de 6 dagar som gubbarna var ute på sitt äventyr körde dom ca 300 mil. Dom hade nämligen ingen följebil eller returtransport.
-Är vi ute på långtur så tar vi oss fram och tillbaka för egen maskin, menar Jocke. Dom eventuella utmaningar som uppstår längs vägen får vi se till att lösa själva, fortsätter han. Den totala sträckningen gick enkelt förklarat från Sälen via Lofsdalen vidare mot Brunflo. Därifrån gick resan norrut mot Arjeplog via Strömsund, Vilhelmina och Sorsele. Från Arjeplog är det fjällterräng som gäller via Västerfjäll, Årrenjarka, Saltoluokta, Kiruna och vidare mot målet Treriksröset. Efterlängtad övernattning i Kilpisjärvi som nåddes runt 17:00 på måndagen den 13 mars. Hemresan sträckning gick i mer fjällterräng med samma rutt till Västerfjäll för att sedan vika mot Jäckvik, Ammaräs, Kittelfjäll och vidare mot Saxnäs. Från Saxnäs siktade duon på Storåbränna för att därifrån åka åt varsitt håll. Jocke vek av hem mot Brunflo och Jonas valde att köra till Åre för att övernatta innan sista etappen hem till Sälen.

Utmanande 

Utmaningar uppstod längs resan och dessa handlade om lite bekymmer med teknisk utrustning så som kamera och live-tracking enheter. Kameran lämnade in när temperaturen sjönk under 15 minusgrader och live-tracking strulade redan tidigt under turen då telefonmottagningen försvann. Dock så fanns en Garmin InReach enhet ombord och den har uppdaterat dom nyfikna följarna om äventyrarnas position med jämna mellanrum under hela resan.

Självklart har även sömnbristen varit utmanande men även den lyckades dom hantera för att kunna fullfölja utmaningen. Runt 03:00 på måndagsmorgonen hade både Jonas och Jocke det lite kämpigt med tröttheten. Tack vare intercom-system kunde dom prata med varandra och påminna varandra om att ta det lugnt och aktivt söka efter sämre spår. Ja, det låter märkligt men gubbarna erfar att det var viktigt att hålla kroppen aktiv för att hålla sig piggare och varmare genom nattsträckan. Dom kostade till och med på sig en paus i Arjeplog med en kaffekopp på Jockes gamla jobb, Experience Arjeplog.

Fortsättningen skulle visa sig bli lite monoton över många fjäll och lika många sjöar. Stopp för att peta i sig lite energi skedde lite här och där. Temperaturen droppade ner mot -25 grader strax norr om Arjeplog och kylan höll i sig. Måndagen skulle visa sig bli kylig och när dom närmade sig finska gränsen passerade kvicksilvret -30 grader. Med bara 6 mil kvar bestämde sig gubbarna för att mata på hela vägen in i kaklet, eller ja, hela vägen in i den stora gula stenen. Treriksröset nåddes och efter den obligatoriska fotostunden så var fingertopparna frusna. En plågsam resa på ca 15 km ner till byn Kilpisjärvi där en efterlängtad stuga väntade på duon. Enligt uppgift var det ingen konst att somna efter en bit mat.

Skotrarna fungerade felfritt

Vad kommer gå sönder först och hur löser vi det? Det var de primära frågorna som gubbarna ställde sig inför långturen. Förberedelserna på just skotrarna slarvade ingen med. Vi kan börja med Jockes Polaris Switchback Assault 850 – 2022. En maskin som gått som demo under säsongen 2022 för Polaris Scandinavia. Den var väl inkörd och innan avfärd så servades maskinen och ny smalare framvagn monterades. En Wilhelmsson 39 tums framvagn. Servade stötdämpare, nya slides och samtliga bultar och lager i boggie kontrollerad både en och två gånger. Ett par bultar där man hört talas om att dom kan lossna eller till och med gå av, byttes till 12.9or. Alltså stadigare bultar än original. Polarisen fungerade helt felfritt hela resan. Isrivare användes inte då det är lite halvtrångt att få dit dom utan att offra ett hjulpar i boggien. Testkörning utan detta hjulpar visade sig nöta slides alldeles för hårt. Hjulen fick sitta kvar och isrivarna lämnades hemma. Dock så går det montera isrivare i IGX boggien utan att offra ett hjulpar, om man struntar i möjligheten att kunna fälla upp dom. Extra utrustning som monterades var högruta. Jocke kör gärna med öppen hjälm och monterade en riktigt stygg men funktionell extra bit på rutan. Han mena att det blir mycket mindre drag runt huvudet med den extra ruthöjaren. På rutan bultades två stycken Lightforce Strike 60w extraljus fast och det gör natt till dag. Hjälper även i dagsljus att se mer konturer när sikten är dålig.

I det väl tilltagna handskfacket stoppade Jocke in den originalväska som är gjord för utrymmet. Det var ett smart drag då prylarna ligger mjukt och varmt och skyddad från den snö som faktiskt letar sig in i handskfacket vid yrväder. På styret hänger en original styrväska och via 12V uttaget på konsolen så laddas telefon kontinuerligt i styrväskan. Även en Garmin GPSMAP 276cx monteras på styret och är den primära navigationsutrustningen. 7S displayen har också kartor och en del skoterleder. Dock så föredrar Jocke Garmins friluftskarta med Kartmans skoterleder som tillägg. Baktill bultades en packlåda fast som rymde det som skulle med, inklusive en oljedunk.

Jonas Lynx Xterrain RE 3700 850 – 2023 levererades inkörd servad och klar direkt från Ljungbergs i Sveg. Jonas fick en hel uppsjö av tillbehör att välja bland. För att försöka summera vad han landade i så börjar vi framifrån. På frontbågen hittar vi ett schysst fäste för extraljus där Jonas kunde bulta fast sina Lightforce lampor. Utöver den belysningen hade Lynxen utrustats med LED belysning i originalarmaturen och original extraljus som flankerar huvudstrålkastaren. Med den ljusa uppsättningen vann Lynxen första pris i belysning. Högruta monterades och då Jonas kör med ”vanlig” skoterhjälm så behövde han inte någon ruthöjare modell ”Jocke”. Faktum är att original högrutan upplevs högre på Lynxen än på Polarisen.
Stora handskfacket var så klart monterad vid leverans och det behövdes. Vattenflaskor, mat, torrkött och reservhandskar passade perfekt i utrymmet.

På styret satt en Garmin Tread GPS som visade vägen för Jonas. Samma kartuppsättning som Jocke, med friluftskartan och skoterledskartan. Bakom den korta dynan monterades ett upphöjt rack som gränslar bakdelen av tanken. Det racket gör att man får ytterligare en in sektion med linq fästen för dunk, väska eller vilket tillbehör man än väljer att montera där. Jonas körde med två väskor och en linq dunk med 14 liter bensin och en linq dunk med 4 liter olja, fördelat över tunneln och det extra förhöjda racket.

Räckvidd och bränsleförbrukning har visat sig vara relativ konsekvent i differens mellan skotrarna oavsett före. Notera att dessa siffror är snabba överslag vid macken. Inga vetenskapliga uträkningar har gjorts. Som minst drog bägge skotrarna ca 1,5 liter milen. Det var en långsam etapp på hårda leder. Som mest i lite högre fart och ca 15 cm nysnö på leden låg förbrukningen precis över 2 liter milen. Generellt snitt ca 1,8 liter milen på blandade leder. Lynxen drar ca 5–10% mindre bränsle generellt. Räckvidden är dock något längre på Polarisen då den har ca 6 liter större tank än Lynxen, som fick ta till dunken ett par gånger.

Med sig hade dom 14 liter extra bensin som skulle räcka till bägge skotrarna. Det var inga problem och Polarisen behövde aldrig tanka ur reservdunken. Olja var förbrukningen relativt lika. Jonas påstår att genom en körteknik där man undviker att släppa gasen ner till noll, bidrar till mycket minskad oljeförbrukning på Lynx 850. Tidigare erfarenheter säger att BRP 850 modeller förbrukar mycket mer olja än Polaris, men det verkar gå att bota med hjälp av denna körteknik.

Snabbaste vägen fram

Att ta sig en så lång sträcka på skoter längs skoterleder i varierad terräng är utmanande i sig. Att göra det med ett mål på en viss tid är rent av svårt. Svaret är inte att köra fort. Receptet är att inte stanna så ofta. -Med hjälp av intercom kan vi navigera tillsammans medan vi kör. Vi behöver inte stanna för att tillsammans studera karta och välja väg. Allt det där gör vi medan vi rör på oss. Dessutom hade Jocke kört större delen av sträckan en eller ett flertal gången och hittade väldigt bra, säger Jonas.
Jonas berättar även att när dom stannar för att tanka så passa dom på att göra allt annat när skotrarna ändå står. Äta, dricka, pissa, kontrollera skotern, tanka olja och annat som kan ta tid att göra extra onödiga stopp för.

Att känna till leder och välja en rutt som kanske är längre men där man kan köra lite snabbare hjälper till. Riktigt dåliga leder med djupa gropar tar tid och sliter på skotern. Med en risk för att något går sönder som eventuellt skulle ta lång tid att reparera gör att man inte kommer att hålla särskilt hög snittfart.
-Vi satsade på att ha ett jämnt tempo och köra på ett sätt där vi inte riskerade att riva sönder skotern, menar Jocke. Det visade sig att fungera ganska bra då äventyrarna landade i Treriksröset med en snittfart på 42km/h efter 145 mil på 34 timmar och 15 minuter.

Varför?

Precis den frågan ställdes till äventyrsduon innan start och förutom att ”för att kolla om det går” så fanns det ett viktigare syfte. Med över 50 000 kr insamlade till Cancerfonden är Jonas och Jocke stolt och rörda över det engagemang det här äventyret har skapat. Över 30 000 personer har nåtts av våra kanaler på sociala medier enligt statistiken.
Dom erfarna skoteråkarna uppmanar andra att prova på att resa med sin skoter, lite så som man ofta gör med motorcykel. Packa med dig dina förnödenheter och sätt kurs mot ett resmål. Att kliva på skotern utanför dörren hemma, köra ett par dagar eller en vecka för att till slut komma hem igen efter en resa full med nya intryck av platser och leder man annars aldrig ser är enligt Jocke, en frihet som vi i Sverige ska vara rädda om. All skoterkörning i Sverige måste ske på ett ansvarsfullt sätt med respekt för samtliga intressen och framför allt med respekt för naturen. Ta reda på vad som gäller där du kör, utbilda dig i fjällsäkerhet och lavinkunskap. Hjälp dig själv och andra med rätt kunskap, attityd och respekt hälsar Jonas och Jocke. 

Sponsorer:

Polaris Scandinavia

BRP Lynx

Ljungbergs Motor

Sälen skoter & motoraktiviteter

EAG Rental AB

KLIM

Lightforce (Nordik Distribution) 

Vuoggatjålme 

Arctic Air

Experience Arjeplog

Sledtrax

Furillo

Nallgård Adventure

Skoterhuset Lofsdalen

Saferide Sweden

Friåkare på riktigt – friakare.se

Peter Wilhelmsson