Sledtrax testar
LYNX 49 RANGER ST 900 ACE – PREMIÄREN ÄR AVKLARAD
Första körningen är alltid speciell och längtan ut är stor. Men den här säsongen har vi fått vänta lite längre än vanligt på det vita guldet, för att få någonting att köra på. Men nu ligger äntligen snön på backen och de allra första svängarna har ägt rum. LYNX 49 RANGER ST 900 ACE har gjort premiär och som alltid annars är den väldigt efterlängtad. Nu kör vi!
Prognosen på väderappen dagarna innan första körningen skulle äga rum såg minst sagt lovande ut. Det utlovades upp emot 50 centimeter snö på bara ett par dagar, och mycket riktigt så kräksnöade det i dagarna två. De utlovade decimetrarna vart i alla fall närmare fyra stycken. Snön som kom var ganska blöt och tack vare det blev det en bra botten.
Med dessa fina förutsättningar framför sig monterades D.E.S.S-nyckeln på Lynxen. Efter en knapptryckning hoppar fyrtaktssnurran igång, smidigt och enkelt. Den får stå och bygga lite motortemp medans undertecknad ivrigt klär på sig skoterkläderna.
Vid uppstart visar displayen Eco, ett av två körlägen som går att välja mellan. Nästa läge är Sport och givetvis känns det spontant som att det är med sport vi ska ta dagen. Nu går motorn upp ett par hundra varv i tomgångsläget, efter en knapptryckning.
Första kilometrarna på Lynxen
Den allra första kilometern går i väldigt lugnt tempo, motorn får komma i arbetstemp och visst är det något speciellt med att glida fram på sin allra första “gubbskoter”. Är det nu vid nästan 34 års ålder, och en drös med ungar, som livet med höga kammar och stora motorer är över?
Lynxen är i alla fall minst sagt mysig. Jag kommer på mig själv att spana i skog och mark efter djurspår eller någon toppfågel. Det har aldrig inträffat med racermaskinerna man ägt, om inte turen varit enkom för just det syftet. Då har siktet varit inställt på nästa linje att kunna attackera.
Bredden på framvagnen som är 38 tum gör att den känns stabil, utan att bli för bred inne i snårskogen. Jag tror det kommer bli bra med en 38 tums framvagn i stället för den smalare på 36 tum. Fyrtaktsmotorn gör den en aning tyngre i snoken vilket 38:an troligen kan rädda upp i flera situationer.
Vi lämnar skogen och kommer ut på en grusväg som agerar skoterled under vinterhalvåret. Nu kryper jag upp bakom den gigantiska rutan och på så vis slipper jag allt vinddrag av farten. Trots att jag är en aning för tunt klädd lyckas jag hålla värmen i touringfart. Efter att ha puttrat ett tag så klämmer vi till högertummen mot styret.
Den lilla niohundran vaknar direkt, greppet från de 39 mm höga kammarna grabbar tag i leden och skjuter skotern framåt förvånansvärt rappt. Här är det ingen fördröjning på effekt. Men en bit över förbjuden fart plus lite till så mattas kraften ut.
Toppfart är kanske inte den starkaste sidan och knappast något man är ute efter vid valet av en sådan här maskin.
Roligt har vi i alla fall och plötsligt är grusvägen slut och leden fortsätter i skogen. Det blir tätt mellan träden och riktigt guppigt bitvis, men det sväljer fjädringen med bravur. Nu trycks Eco-läget in och motorn ändrar karaktär inom en svinblink. Det rappa och distinkta beteendet är utbytt mot ett sävligt och lugnt gassvar med lågt effektpåslag.
Ofrivilliga ryck försvinner och färden blir verkligen behaglig. Men så fort man vill gasa är fördröjningen där, det gör att man per automatik tar det lugnt, ganska fiffigt.
Första turen bjöd verkligen på mersmak och vi lyckades spotta en hel flock med orrar som hann slinka iväg innan kameran kom fram. Innan dagen var helt över kopplades även timmerdorningarna på kroken och jakten efter en julgran tog fart.
Det är långt ifrån ett fartvidunder eller en klättermaskin, men med vinterns tilltänkta aktiviteter tror jag att vi kommer att komma riktigt bra överens. Vi har i alla fall fått ett par mil på mätaren och flera kommer det att bli. Det kommer även att monteras ett par tillbehör på maskinen så håll utkik efter nästa uppdatering. Over and out.
Läs fler Sledtrax Reportage
Kontakta din lokala LYNX handlare:
