POLARIS PRO RMK- SOMMARENS VATTENMASKIN, BÄRA ELLER BRISTA!

Vi har lagt ner tiden, vi har gjort efterforskningar och kände oss  äntligen redo att ta sommarens projektmaskin ut på ett första test över öppet vatten. Har vi gjort allt rätt, kommer det att funka, slipper vi simma? Ivriga och nervösa så gjordes premiärturen, officiellt är nu äntligen de första svängarna tagna med vår watercrossmaskin!

Som ett barn på Julafton

Likt ett barn som ska få prova leka med sina julklappar stod undertecknad ivrigt och trampade vid strandkanten, the moment of truth var äntligen här. Under tiden som motorn fick upp grundtemp togs ett sista varv runt maskinen för att se över alla tätningar runt sidokåporna och huven. Redan innan vi lastade skotern har vi använt en vävtejp med bra klister för att täta de springor som kan uppstå kring dessa detaljer, dock skadar det aldrig att ta en till översyn för att undgå slarvfel.

Upp och iväg!

Med nödstoppen runt handleden och ett fast grepp om styret trycks gastummen i botten, vid 4200 rpm tar skivorna fast om variatorremmen och då bär det iväg. De första sekunderna kan sammanfattas med ett ord, ADRENALIN! Polarisen kliver fint upp på vattnet och drivet i maskin är det inget fel på, de första kurvorna tas lite ringrostigt men det går ändå bra. Efter mindre än en minuts körning går vi upp på land, maskinen vickas upp på vänster sida för att se hur mycket vatten som har samlats på variatorsidan. Det kommer ut lite vatten vid fotsteget men inget som är oroväckande, då pulsen har gått ner igen är det dags för en runda till. Denna gång blir körningen lite mer avslappnad och undertecknad törs vara ute något längre på vattnet.

För fort bekväm…   

Allt eftersom att körningen började kännas mer avslappnad började även hastigheten att öka. Då vi pratat med olika profiler som kört mycket på vatten har även ett varningens finger kommit upp angående den matta som sitter på maskinen, de raka summitkammarna kan lätt bli halkiga vid gaspådrag. Detta var något som undertecknad fick bevittna redan under första kvällen, gaspådrag i en kurva och sladden var ett faktum. Sladden gick inte att parera vilket slutade med att jag flög av maskinen likt en lovikavante i plurret! Den första sänkningen var ett faktum men på relativt grunt vatten vilket gjorde att vi kunde dra in maskinen för hand. Då vi körde med låg hastighet funkade det bra men med högre fart vill mattan tappa greppet i sida, alternativen som vi ser är att hålla ner farten i kurvorna eller byta matta till något som är mer beprövat på vatten.

Vård efter körning 

Innan vi packade ihop för kvällen startade vi upp skotern igen. Huv och sidokåpor togs bort för att kunna ta bort tändstift och avgassystem, då inte hela maskinen legat under hade inget vatten trängt in i varken oljebehållare eller tank. Trots backventiler vill du ändå säkerställa dessa två punkter inför kommande körning. När vi dragit i startsnöret X antal gånger och vattenfilmen uteblir när du känner komp med fingret återstår det bara att plugga i nya NGK stift. Går det enligt plan så kommer motorn starta efter det, vår patriot 850 motor svarade bra på detta recept och gick igång. Det rekommenderas även att blåsa ur alla kontaktstycken efter en sänkning för att undvika korrosion och framtida elfel.

Tillbaka till ritbordet.

Efter att ha gått igenom filmmaterial från första körningen konstaterar vi att skidorna ofta vill ta i vattnet, detta är en kombination av att centerdämparen inte är tillräckligt hård samt att originaldämparna i framvagnen är något långa. Vi väljer att prova att dra ihop fjädrarna runt framdämparna med band för att de inte ska kunna fjädra fullt ut och på så sätt inte heller bli lika långa. Sladden från föregående kväll har gjort att vi börjat söka efter en annan drivmatta som ska vara mindre halkig på vatten. Vi fick nys om en begagnad cobra-matta med 41mm kammar som vi valde att köpa, nu väntade en kväll i garaget innan det var dags för körning igen.

Försök två!

Kommande helg var det läge för ett nytt test, maskinen hade fått en något mer framåtlutad look än tidigare. Den ser fortfarande inte i närheten ut som en tävlingsmaskin men vinklarna ser bättre ut. Efter att alla tätningar är besiktade tar vi ut Polarisen på ett nytt försök, Cobra-mattan känns mer lättdriven och maskinen upplevs lättare att köra. Detta är nog en kombination av en matta som är mer förlåtande och att skidorna inte tar lika mycket i vattnet. Trots att Cobra-mattan har betydlig bättre fäste i sidled än den föregående summitmattan vill den ändå slajda vid lite högre fart, det är dock betydligt mer hanterbart. Då undertecknad varit ute på vattnet flertalet omgångar börjar självförtroendet komma tillbaka, sonen ville testa åka och givetvis skulle han få det. Allt gick bra denna gång och vi kan inte annat än att konstatera att detta är barnsligt roligt!

Samafattingsvis!

Då denna artikel släpps har vi hunnit vara iväg ett flertal dagar för att köra med vår watercrossmaskin, har då allt gått som en dans på rosor? Nej, så enkelt är det inte. Vi hade först en tätning som gav upp och släppte in vatten på variatorsidan vilket resulterade i en sänkning. Det i sin tur gjorde att en avgastempgivare gick sönder vid nästa körning och även detta resulterade i en sänkning. Som ni förstår behövs det inte allt för mycket innan man får simma. Har det varit värt det? Tveklöst JA!! Detta är galet roligt och inför nästa sommar finns redan tankar på att bygga en skoter som är mer lik en tävlingsmaskin. Vi får även indikationer om att watercrossen är på uppgång vilket vi tycker är jätteroligt. Jag hoppas att dessa artiklar har dämpat skotersuget lite under de varmaste sommardagarna, för med detta tempo kör vi snart på snö igen…

Ett tips för er som är ute efter begagnade delar är att söka på: TORD´S MOTORSERVICE

Läs några Sledtrax Testar