REVELSTOKE SERIES #15 – EN VECKA MED GRYM SNÖ OCH MYCKET DJÄVULSKAP!

Kan motvilligt erkänna att jag börjar bli ganska så sliten i kroppen fastän bara halva säsongen är avklarad. Har som ni läsare vet haft besök under de tre senaste veckorna från många av mina vänner hemma från Sverige och att agera reseledare med hotellverksamhet tar på krafterna samtidigt som det är väldigt kul. Denna vecka bjuder på riktigt bra snö och ett par situationer där vi djävlats och in till det sista trodde att vi skulle bli kvar på fjället.

Många av de senaste dagarna har spenderats i ”Kirkup”, en dalgång som ligger i anslutning till Boulder där sjukt mycket snö samlas. Förutom massvis med pillow jumps, hopp, drops och pudersvängar har undertecknad med sällskap hamnat i en ravin kallad ”Toilet Bowl” som namnet antyder finns det inte några utvägar och detta misstag höll på att kosta oss en natt till fjälls.

Efter riktigt kul åkning på fjället skulle vi börja bege oss nedåt mot den lokala uthyrningsfirman. Då jag trodde mig veta en genväg bestående av en längre skrååkning ovan fjällstugan på Boulder beslöt vi oss för att vi skulle testa denna. Vad som skedde var att vi skråade för långt och när vi väl började droppa ned mer eller mindre vertikalt i dalgången som är riktigt skogstrång tog det stopp då vi hamnat på en klippvägg. Det är vid denna tidpunkt som det går in för oss att leden inte går där nere och att det var föregående dalgång vi skulle droppat in i. Klockan är vid det här laget 16.30 och om ca 1 timme kommer det att vara mörkt, med en prognos i bakhuvudet om att natten ska bli ca 20 grader kall smyger sig en obehaglig känsla fram.

Vi beslutar oss snabbt för att vända och det är nu vi får börja jävlas, först av allt får vi handvända våra tre maskiner vilket är ganska knepigt när det är så här pass brant, därefter skottar vi fram ett spår som vi ska kunna få upp fart i. Eftersom grabbarna åker med 3 kams matta bad jag dem ta täten för att jag överhuvudtaget skulle ha möjlighet att ta mig upp med min 2,6 kams matta. Jon tar täten och lyckas ta sig till en platå högre upp, Anders som står på tur satsar fullt och jag tror mig kunna se att han tar sig till samma nivå, något jag felbedömt. När det sedan är min tur klämmer jag stumt för fulla muggar, halvvägs upp ser jag att Anders skoter ligger upp och ned i snön. Framför finns en platå, jag satsar fullt men det är snömörkt och konturerna är omöjliga att se, jag flyger in i en vertikal kudde på 3 meter, skotern kastas runt och jag slänger mig av varpå skotern landar mitt på Anders skoter som lyckats med exakt samma misstag som mig sekunderna innan.

Vid denna tidpunkt börjar ångesten krypa sig på då vi ej vet vad som har gått sönder på Anders maskin och om vi ens har möjlighet att köra ut den härifrån. Lyckligtvis var det endast fotstegen på hans maskin som gått av samt hela min plast framtill som blivit snedvriden. Därefter får vi för hand dra upp maskinerna till nästa platå, efter ca 1 timmas ytterligare slit är vi uppe på toppen och det är nu mörkt ute, vi tar samma spår tillbaka som vi åkt hit på och vi är nere på Full speed rentals ca en och en halv timma efter deras stängning. Den andra gruppen, som åkt ned tidigare har informerat dem om att vi hamnat i denna situation och därav höll de öppet och väntade in oss. Jag kunde över radion, som vi av säkerhetsskäl alltid har med oss, informera de andra grabbarna att tillkalla hjälp om vi inte varit nere till nio tiden. Enligt en guide här nere räddas skotrar med helikopter från denna ravin flera gånger i månaden så lyckan hos oss alla tre när vi kom ut var total.

Dagen därpå var det åter fullt ös, denna dag hittade vi riktigt rolig snö i samma dalgång vi varit på föregående dag, vi skråade och hittade massvis av orörd snö med många pillow jumps.
Anders och Jon visade vägen medan en annan tog det lite lugnare. Detta var grabbarnas sista dag och en av dem bästa, jag vet att alla var riktigt nöjda med denna resa vilket gör mig glad. I helgen var jag ute med Jon Jean och mina lokala vänner för att filma och fotografera för denna artikel. Gick inte direkt så bra.. Vi besökte ett lokalt område några mil söder om Revelstoke, snön var utan överdrift bland det sjukaste jag åkt i med över en meter av puder.

Efter ca 1 timmes lek ska vi bege oss mot alpine för filmning men innan vi kommer fram kör jag fast och får börja jävlas rejält. Jag lyckas bygga en platå och efter ca 30 minuter drar jag igång skotern, klämmer fullt och samtidigt smäller det till och motorn dör, jag känner i snöret som är helt stumt och är helt övertygad om att motorn gått.

Jon Jean och Alex anländer och hjälper till, jag öppnar sidokåpan och ser att fjädern till premiär variatiorn gått av, en vikt har fastnat på rullen och klämmer remmen stenhårt mot variatorn, därav var det stumt i snöret. Får skära av min mer eller mindre nya rem och slänga runt skotern för hand, medan grabbarna passar på att jävlas med mig då jag är en av dem få som kör polaris här nere. Efter någon timmas spårkörning kan vi börja med bogseringen ned från fjället, så gick det med den dagen…
Nu har jag inhandlat nya delar och tror att besten är redo till morgondagen igen vilket är bra för nästa grupp ”gubbar” från Östersund som kommer på besök. Glöm inte att titta på veckans scenes, Ger garanterat puder abstinens, finns nu under namnet Revelstoke Scenes #13 – It makes you happy!