REVELSTOKE SERIES #17 – STORT ÄVENTYR PÅ REVELSTOKE HÖGST BELÄGNA BERG MT:BEGBIE

En ny vecka med nya möjligheter har passerat! vilken jag har tagit till vara på genom massvis med härliga dagar till fjälls med mycket puder och sjuk åkning. En specifik dag föregående vecka utmärkte sig och jag tänkte därför dela med mig av det äventyr vi haft på ett av Revelstokes högsta berg Mt:Begbie.

Det är tidig morgon och jag möter upp grabbarna utanför Tim Hortons, Kanadas egna svar på Starbucks som ligger i anslutning till macken och Highway one. Med en kaffe i handen och fulltankad racer, beger vi oss ut på den motorväg som ska färda oss en handfull mil till området som leder oss upp mot ett av Revelstoke’s mest avlägsna berg. Humöret är på topp och förväntningarna lika höga som molnen som omsveper Mt:Begbie denna morgon.
Lastar av skotern, kollar lavin sändaren, packar ned det sista i ryggsäcken, spänner skydden, slänger på mig hjälmen, drar i snöret och iväg det bär.

Efter ett par mil på leden stannar vi till för att diskutera hur vi på ett säkert sätt ska färdas genom kommande lavin terräng som är ospårad för säsongen. Vi lägger upp en plan som alla är bekväma med och därefter börjar klättringen. Jag åker bland dem första i gruppen, större delen av klättringen består av trång teknisk skogsåkning där en klämd gas mot styret är din bästa vän. Vägen leder oss till olika platåer där man kan pusta ut, tagga till och hitta nya linjer. Efter ett par fullgasrepor genom terräng öppnar det upp sig, en vacker dalgång precis under bergets fot. Vi leker med lite skrååkning och pudersvängar, snön på denna höjd ligger helt fluffig och orörd.

Vi fortsätter klättringen ett par kilometer till och anländer till en ’lake’ omringad av fjälltoppar, naturen här är storslagen och vyerna fantastiska. Man känner sig ganska så liten när man sitter i mitten på en bowl omringad av bergsmassiv. Efter en stunds vila och en chokladbit är energin på topp och vi påbörjar den sista branta klättringen vid trädlinjen. Det är glest mellan träden vilket germöjlighet att farta upp rejält innan stigningen, detta var något som behövdes för mig och min 155 tummare. Tog mig med minsta möjliga marginal upp till nästa platå som sedan mynnade ut till fjället.

Väl vid alpine börjar åkningen på allvar, snön ligger riktigt djup, skulle uppskatta runt 60 cm puder och alla går lös i den första bowl vi ser. Joshua hittar en pillow han testar, Mike som älskar klättringar prövar det brantaste partiet på en gång och Andrew som skrååker mest hela tiden prövar en riktigt brant sidehilling.

Vi färdas vidare upp mot glaciären, pudersvängar varvas med fastkörningar.
Joshua skriker till, hinner precis vända mig om och fånga han på ett kort. Någon brist på snö gäller inte detta berg, mäter med min sond och träffar backen med halva handen nedstucken, så uppskattar där och då någonstans mellan 290-310 cm.

Vi ser till början endast glaciären från avstånd, en otroligt maffig känsla. Vi beslutar oss efter mycket övervägande av risker och planering av spårval att åka hela vägen fram till isblocken, detta är dock ingenting jag rekommenderar för någon då risken för ras av isblock stora som bilar tillsammans med laviner finns, vid toppar som dessa.
När vi närmar oss glaciären går en rysning genom kroppen, isblocken som på håll ser ganska små ut visar sig vara över 15 meter höga. Jag knäpper ett par bilder nedifrån och kan säga att man känner sig ganska så liten under dessa massiva isblock.

Vi tar oss sedan vidare hela vägen upp för att få se detta på nära håll men vänder snabbt ned igen av säkerhetsskäl. Varpå vi alla åker ned till en ’safe spot’ där vi plockar fram dagens matsäck medan vi njuter av vyerna.

Klockan tickar på när man har kul och vi påbörjar nedfärden i god tid utfall det skulle börja jävlas för någon. Vi har då också tid att stanna till vid flera lekställen där vi ser till att bränna upp all sås i skotrarna.
Är det inte puder som flyger åt alla håll så sitter man fast, ingen vilar, alla skriker innanför hjälmen och kör av sig bäst man kan. Tillbaka till det här med att jävlas, Jason råkar av misstag hamna halvvägs utför ett klippstup längs en driva. Detta löste sig lyckligtvis ändå bra då vi fyra starka gubbar tog oss dit och kunde handlyfta skotern runt. Denna dag har garanterat gett mig ett av mina bästa minnen utifrån äventyrs perspektivet denna säsong.

Glöm inte att titta på veckans scenes, Jag lovade er en riktigt grym eftersom förra veckans vart inställd. Jag tror att ni kommer bli nöjda! I denna veckans Scenes har det filmats mycket med drönare samt många duktiga åkare som medverkat. Så in och kika, detta vill ni inte missa!
Finns nu under namnet; Revelstoke Scenes #14 – Powland

Häng med nästa vecka, vi har just nu det riktigt bra med puder och till nästa artikel blir det bildspecial och massvis med info om kamera utrustning för er som är intresserade att filma eller fotografera er skoteråkning. Until then ride safe!