Sent i söndagskväll kom jag hem till Revelstoke efter en helg i ingenmansland, sliten i varenda muskel i kroppen men med en riktigt skön feeling både i kropp och själ. Sedan fredag hade jag och några vänner bott i en fjällstuga, åkt på ett outforskat område och hittat massvis med häftig terräng med svårslagen snö. Detta är min berättelse om en dag på ett ”cat-ski” fjäll ett par mil söder om Revelstoke som botat min puderabstinens och gett mig mersmak.
Ett par mil söder om Revelstoke ligger det område vi besökt under helgen. Fram t.o.m. fredags har denna playground varit stängd för oss skoteråkare eftersom att det bedrivits cat-ski verksamhet på fjället. Då en av mina vänner härifrån känner ägaren till verksamheten fick vi förhandsinformation om att området skulle öppnas. Efter ett par timmar bestående av att packa väskan, lasta skotrar, handla in förnödenheter både i fast och flytande form och tankning av maskiner möttes vi upp för avfärd.
Någon timme senare anländer vi vid stugan. Vi gör upp en eld, slänger in våra väskor, byter om, lastar av och beger oss sedan iväg. Inga andra skoterspår syns efter leden som pistmaskin puttrat upp sina gäster på under säsongen. Detta bådar mycket gott!
20 minuter av race efter en cat-ski väg lika bred som autobahn leder oss upp till alpine och vår första bowl. Vi blickar ut över fjällmassivet och ser oändlig terräng av fluffig snö och häftiga ”features”, efter några minuters diskussion om lavinsäkerheten börjar leken på allvar. Alla kör av sig i första bowlen, puder sprutas åt alla håll och vi efterlämnar inte en kvadratmeter orörd snö till kommande skoteråkare.
Från ena bowlen till nästa, skotern snittar på 7500 rpm i sällskap av whiteroom. Jag byter goggles och handskar i samma takt som Josh och Jeff varvar varandra med att ladda fullt mot olika drivor och sätter flertalet sköna hopp.
Mike och jag testar riktigt brant skrååkning och maskinerna samt chaufförerna får verkligen bekänna färg denna dag. Med en avsmalnad 36 Zbroz framvagn och exit dämpare klistrar sig min axys fast mot bergssidan och ger undertecknad nästan alltför bra självförtroende. Jeff prövar en annan brant linje med ett mindre ”lyckat” resultat.
Solen visar sig under någon timma för att sedan försvinna bakom en vägg av gråa moln som övergår i ett kraftigt snöfall som sedan gör oss sällskap resten av dagen. Efter flertalet timmar av lek och med knapp bensin i maskinerna börjar vi färdas ned mot stugan. Josh och jag tar en genväg ned via en bäckravin som vidare leder oss till en tät kuperad granskog, detta är något vi får ångra redan efter någon kilometer.
Vi hjälps åt och det tar inte lång tid fören skotern är lös och förarna är tvärslut i både armar och rygg. Sammanfattningsvis var detta en riktig toppendag med grymt bra åkning, helt orörd snö och massvis med häftiga filmsekvenser.
Så med det sagt, glöm inte att kika in min senaste edit från Revelstoke Scenes #16 – March Madness