REVELSTOKE SERIES #8 – TOMTEN GAV OSS SKOTERÅKARE I REVELSTOKE ÖVER 1 METER NYSNÖ!

Som alla vet får tomten önskelistor från alla världens hörn, tomten jobbar både dagar och nätter för att hinna transportera alla mjuka och hårda klappar till alla snälla barn! Då jag kanske inte alltid var det snällaste barnet har jag inte alltid fått vad jag önskat mig men detta år vart det ändring på det. Min största önskan gick i uppfyllelse då vi skoteråkare i Revelstoke vart frälsta med över 1.3 meter nysnö på 48 timmar. Detta är ett reportage om den djupaste åkning jag haft sedan mina 15 år på skoter.

Vi alla skoteråkarna, både hemma och ute i fjärran har en önskan om att få uppleva snö i överdrivna mängder, både på gott och ont. Den senaste veckan har utan tvekan gett mig den åkning jag drömt om och flyttat hit för.
Snöfallet jag talade i förra veckan fortsatte in till helgen och gav oss nere i byn ca 60 cm.
Då jag har besök från familj nu hade jag planerat med mina vänner att åka ut under helgen för att testa lyckan. Lördag morgon for vi iväg till ett mindre känt område ett par mil utanför Revelstoke där vi åkt med bra förhållanden tidigare under säsongen. Efter cirka 1,5 timme i bil mestadels på skogsbilvägar lastar vi av då vägen inte är plogad längre, tanken är att bege oss upp mot alpine. Vi kikar ut över plogkanten och uppskattar att det ligger cirka metern med snö, större delen nysnö och inte ett skoterspår i backen. Joshua backar upp bredvid mig, våra blickar möts i bilarna, rutan vevas ned och Joshua utbrister ”it´s gonna be deep”

Femton minuter förberedelser består av avlastning, sätta på sig alla skydd, packa ihop kamerautrustning samt uppvärmning av förare.. (skoja)
Rycker i snöret, skotern fräser till och iväg det bär.
Redan efter ett par kilometer stiger snödjupet i rasande takt, transportsträckan mot alpine utnyttjas till fullt med massvis av ”ditch banging” och pudersvängar. En oplogad skogsbilväg med över metern snö och 70 löst är betydligt roligare än vad man tror. Vi når cirka 1500 meter höjd och trädlinjen är ännu inte synlig, däremot är det så mycket snö att vi snabbt beslutar oss för att leka på några kalhyggen då det redan är för ”mycket” snö. För mycket snö? kan det stämma? kanske ni tänker..
Snö i mängder är vad jag flyttat hit för och vill ha men jag kanske skulle tänkt till lite vad jag önskat mig, detta visade sig bli en dag av mera grävning och skottning än skoterkörning.

Ett par timmar senare med max 20 min åkning och större delen fastkörningar anländer vi till första kalhygget. Tar fart upp från en platå med fastklistrad gas, går i ca 15 km timmen, endast styret syns och snön sveper över både maskin och förare. Lyckas följa ett spår Joshua gjort minuten tidigare och får upp momentum, ut i snön igen, maskinen saktar ned som om man skulle klämma stumt på bromsen, kastar in mig i Joshuas spår igen och får ny fart… Precis såhär fick jag hålla på hela dagen för att kunna ta mig fram, Joshua som åker en 163 tummars med 3 kammar tar sig precis fram men med min 155 tummars med 2,6 kammar går det helt enkelt inte, det är för MYCKET snö.

Leker oss vidare runt öppna områden med fler fastkörningar än vad jag kan minnas. För varje linje man lyckas sätta stiger självförtroendet för att sedan dras till botten om och om igen. Att köra fast, skotta 30 min, köra 10 meter till för att fastna igen i nedförsbacke är knäckande!

Redan tidig eftermiddag börjar vi bege oss nedåt mot bilarna, totalt utslitna i varenda muskel på kroppen men med flertalet erfarenheter rikare och riktigt uppumpade armar. haha!

På vägen ned går det så fort att Joshua lyckas köra av leden och hamnar i en brant ravin med tät skogslinje under, vi beslutar redan efter 5 min att vi måste lämna skotern över natten för att komma tillbaka med en vinsch för att hissa upp den, detta var dock inget problem då vi planlagt att åka på samma ställe dagen efter. Kommer hem tidig kväll och är i säng tidigare än dagens 5 åringar. Drömmen om obegränsat med snö övergår till drömmen om att den obegränsade mängden snö ska bli mer kompakt till nästkommande dag och åkning.

Påt igen bara! kl 07:00 möts vi på den lokala bensinstationen och fyller upp skotrarna samt ett par dunkar för Joshuas maskin, idag gör även hans bror Andrew oss sällskap.
Det har varit riktigt kallt under natten vilket ger oss förhoppningar om att snön ska ha gått ihop, kyla drar nämligen ut fukt ur snön, vilket gör att den blir mer kompakt. Vi anländer till samma avlastningsställe och spenderar 30 min för att packa min skoter med all utrustning samt dunkar för att kunna dra loss Joshuas skoter samt fylla upp den så att vi kan ha en riktigt kul dag på fjället.
Kommer fram till där Joshua kört av leden, efter 30 min är Joshuas skoter uppe igen och fulltankad. Snön har gått ihop nån decimeter men har framförallt blivit mer kompakt vilket innebär mer grepp.
Letar oss fram på liknande områden som gårdagen, snön bettar bra och vi alla tre hittar flertalet sköna linjer med läskigt mycket puder.

Andrew missbedömmer en sväng antagligen för att han inte ser något, då snön sprutar över hela han, skidan hamnar på fel sida trädet och sågen åker fram omgående.

Dagen fortsätter med den bästa åkning jag varit med om och timmarna rusar iväg. Vi prövar nya linjer hela tiden och triggar varandra, fastkörningar råder det ingen brist på, då snön har mer grepp idag blir det betydligt enklare för oss att komma loss, stampa runt fotsteg, under a-armar samt skidryck går som en femöring.

Åker till solnedgång och beger oss sedan hemåt, sitter i bilen och funderar över om jag upplevt snö som denna någon gång, kan ej minnas det och därför rankar jag dessa senaste dagar som mitt livs djupaste.
Glöm inte att titta på veckans scenes, Ger garanterat puderabstinens!!