Kontakta oss

Sledtrax

Reportage

REVELSTOKE SERIES #7 – THE CABIN LEVERERAR ÅKNING I VÄRLDSKLASS!

Strålande sol, ospårat puder och grym terräng, detta är orden som bäst beskriver min åkning från föregående vecka.. vilket förmodligen är en av de bästa skoterdagarna jag har haft än så länge denna säsong. Som jag skrev i föregående artikel har jag under ett par dagar befunnit mig några mil utanför Revelstoke, bott i en stuga till fjälls med goda vänner och fått uppleva fjällen som endast de lokala skoteråkarna känner till.

För att ta sig in till området vi ska åka på reser vi syd cirka en handfull mil, därefter är det 30 minuters färja som gäller för att krossa Shelter bay och ta sig över till bergskedjan som vi ska spendera några dagar på. En av mina vänner här nere har en stuga nere vid foten av berget som vi ska bo i. Kör av färjan och färdas ytterligare en handfull mil mestadels på skogsbilvägar och anländer vid stugan ganska sent på kvällen. Vi bär in alla förnödenheter, eldar upp i den öppna braskaminen, dricker några kalla och skissar upp planeringen för nästkommande två dagar. Humöret är på topp och grabbarna berättar massvis med skoter ”stories” från området.
Satan, detta kommer bli ett par riktigt härliga dagar, går tankarna.

 

Vaknar upp tidigt på morgonen, tittar ut genom fönstret och ser en gråmulen himmel, väderrapporten jag följt har sagt strålande sol, slänger ut mig något i stil med vafan är detta!!? ”Lugn” säger Andrew, en av grabbarna, det är inversion, vilket är ett fenomen där varmare luft stiger och ger ett lågt molntäcke med strålande sol och varmare temperaturer ovanför. Hoppas Andrew har rätt tänker jag.

 

Färdas över leder med tunt snötäcke ju högre vi kommer desto djupare blir snön, på runt 1300 meters höjd når vi molntäcket och vi drabbas av sämre sikt under några kilometers ledåkning. Helt plötsligt öppnar himlen upp sig, strålande sol, inte ett moln på himlen och temperaturen stiger från kallt till behagligt, ett glädjetjut innanför hjälmen. Vi befinner oss på cirka 2000 meter och terrängen öppnar upp sig och trädlinjen blir synlig. Första lagret av snö är fluffigt torr och ca halvmetern djup. Ingen av dem lokala åkarna har besökt detta ställe tidigare i år vilket ger oss ”fresh tracks” hela dagen. Detta kommer bli en ruskigt rolig dag.
Tar våra första svängar och pudret flyger över maskin och förare.
Färdas genom storslagen natur, stannar till och från för att njuta av utsikten.
Att stå på 2500 meters fjälltoppar/ ridge är bland det mäktigaste jag varit med om.
Färdas vidare med mindre stopp då och då för att diskutera passager, lavinsäkerhet och hur vi kan färdas på ett så säker sätt som möjligt.

Vi tar oss till en öppen bowl inringad av fjäll där sanslöst mycket snö samlats, tar oss ned över en 300 meters brant, som vi senare under dagen skulle få ångra.
Väl nere går motorn för fulla varv under ett par timmar, åkningen är svår att beskriva utan måste upplevas, garanterat ett av de bästa skoterminnena i mitt liv. Väl efter ett par timmar börjar vi bege oss tillbaka, branten som vi tagit oss nedför gav oss ca 2 timmars arbete, Andrew och jag tog oss upp med flyt efter ett par försök men sedan vart det för många spår och vi vart tvungna att bygga en platå halvvägs åt dem andra grabbarna så att dem kunde ta ny sats. Stannar på vägen hem vid ett flertal tillfällen och njuter av solnedgången.

Anländer till stugan sent på kvällen, utsliten i varenda muskel av kroppen men med ett stort glädjerus. Lagar en storslagen middag och pratar och skrattar åt dagens bravader.
Detta var en resa som jag sent kommer att glömma.

Glöm inte att titta på veckans scenes, Ger garanterat puderabstinens!

Fortsätt läs

Mer i Reportage

Facebook

Populär läsning

Instagram

Till toppen