SISTA LÅNGTESTAREN FÖRLÖST MED VISS DRAMATIK – POLARIS 800 SKS 146

Kalendern visar mitten av januari, det är mer än hög tid för vår sista långtestare att logga in bland våra övriga. En av årets absolut hetaste modeller gör entré på bästa äggkläckarmanér. Polaris läckra SKS 146-tummare. Ny för året och gjord för att maximera nöjet för alla som gillar skidor mot skyn och som erbjuder en verklig utmaning så snart ravinen blir för djup eller berget för brant. Det är då allt blir som roligast. Låt oss introducera Polaris 800 Snow King Special, SKS 146 i vår långtestflotta, häng med!

SKS 146 är modellen som gjorde att Switchback Assault 144 plötsligt har fått stora existentiella bekymmer. Det mesta är nämligen likt mellan SKS 146 och Assault 144, ja man kan lite kaxigt säga att allt bortsett från matta och framvagn samt skidor är lika. Tre parametrar som gör all skillnad i världen om man är mer lössnöbusare än ledsmiskare med lössnöambitioner. Det är helt klart så att SKS 146 tagit ytterligare ett kliv mot lössnö-ligan vilket kanske mest märks med 39-tums framvagnen.

Något som passar mig som handen i handsken. Samma hand som snabbast av alla sträcktes rakt upp när SKS 146 kom på tal och vem som skulle få äran att köra långtestet. Yes! Där var ni efter igen kära kollegor. 🙂 Flinet har suttit fastklistrat ända till vi började närma oss mitten av december och de första målande beskrivningarna strömmade in om skön åkning från när och fjärran.

Två dagar innan julafton konstaterades det att den enda snökörning som skulle bli av under långledigheten var med snöslungan. Måttligt kul. Första laddningen SKS 146 som kom till Sverige var ett fåtal, där vi som media skulle få lägga beslag på en för att kunna börja rapportera om den. Men någon prioriterade om och behöll den själv. Så sorry läsare, verkligheten är bister ibland.

Nåja, efter att nästa laddning SKS 146 gungat runt ute på atlanten och hittat vilse till Amsterdam och sedemera Göteborg där ingen hade lust att köra ut maskinerna till alla hungriga köpare så anlände åbäket nu, i mitten av januari! Allt medan 2019-modeller börjar basuneras ut och snörekorden avlöser varandra. Jodå, ni ser rätt, jag är rätt förbaskad efter att ha missat två veckors långtestmöjligheter och därmed också rapportering till er läsare. Men nu till något som väger upp allt elände i slutänden för jösses vad snö vi har nu, strålande!

Vilka förväntningar har jag på maskinen? Till nytillkomna läsare kan jag meddela att senaste två åren har en Ski-Doo Freeride 146 varit min bäste vän, före det Lynx Commander 800 ett år, vilken best! Innan Commandern ylade en Arctic Cat XF 800 HC runt i snön, vi trivdes verkligen ihop! Och före det var föregångaren till SKS 146 min parhäst, Polaris 800 Switchback Assault 144. Backar vi bandet ett hack till så tämjde jag en Yamaha Nytro XTX, alltså också 144 tummare som lärde mig att man kan köra en fyrtaktare där de flesta tvåtaktsåkare ger upp bara man är körtränad – och det utan turbo!

Ser ni något mönster? Mellanmjölk är gott, för att inte säga allra godast! Och alla skotrar var undantagslöst väldigt roliga bara man ställt in dom efter sin egen körstil. Det är faktiskt hemligheten till att ha riktigt roligt på en skoter. Okey men med Assaulten gick det överstyr, jag och extremkompisen “Snygg-Per på Glansgården Bil och Motor” byggde om halva boggin några gånger för att vi tyckte man borde kunna hålla full mutter vid ett spännande ledavsnitt, Assaulten som crosshoj var ett faktum. Och det gick efter mycket om och men.

Historien är faktiskt sanning och i verkligheten mycket galnare än det går att beskriva, men jag kan konstatera att det nog sågs udda av förbipasserande när det låg en nedriven boggi, stag, dämpare och verktyg lite överallt i snön, det några mil från närmaste stuga. För det var ju just det avsnittet på leden man ville kunna bomba därför låg alla grejer då också. Nåja vi lämnar det…

Freeriden var uppsatt som en full fet tonåring. D.v.s. lealös, mjuk, mjukare mjukast. Men därmed också alldeles underbar vid teknisk åkning i skogen och även där det var lite lössnö. Av någon underlig anledning klarade dessutom dämperiet av hyfsad avancerad ledåkning också. Tycker den gamla Freeriden från 2014 får mer än berömt godkänt rent allmänt faktiskt.

Nya Polaris SKS 146 är tänkt att vara ännu bättre, åtminstone sett till att den är fyra år nyare. Jag har dessutom alltid trivts på Polaris av någon anledning, och de som känner mig säger nu att jaja, du trivs ju på alla crossovers, och så är det nog lite. Nu var jag inte med i USA, på Snowshooten i våras och har därmed inte kört SKS-146:an men rapporterna hem till redaktionen gav löpande rapporter om “roligaste maskinen jag kört”, “den är kung”, “den är tokrolig”, “helt sjukt kul” och all annan uppmuntring för att göra livet här hemma lite lättare – eller inte.

Förväntningarna är därför rätt humana på SKS-146:an, den ska ge det nöje som det rapporterades om. Vi kan ju börja med namnet. SKS, “Snow King Special” det låter inte helt fel i mina öron, namnet gör mig faktiskt tokglad, check!
Och till sist, efter allt strul så skickas ett stort tack till Örjan på Haraldsbåtar i Borlänge som stannade kvar sent en fredag kväll för att förlösa maskinen Polaris skickat, jag och redaktionen (och säkert läsarna) uppskattar din insats för världsfreden!
Ok, nu kör vi. Hörs hej!