Sledtrax testar
YAMAHA MOUNTAIN MAX 154 – DELRAPPORT TVÅ
Vintern är i full gång och vi har minsann inte legat på latsidan. En av många maskiner som fått bekänna färg är långtestmaskinen från Yamaha som gått på högvarv under den extrema start som vintern 2021 bjöd på. Bottenlös pudersnö och långa kördagar är vad som stått på schemat och vår Yamaha Mountain Max har fått visa vad den går för!
Efter att vi fick göra den första körningen med Yamahan har suget efter att köra mer varit stort. Dels för att skoterkörningen i sig är fruktansvärt rolig, men kanske främst för att hinna med så många olika snöförhållanden som möjligt. När man som undertecknad byter märke eller modell varje säsong är det alltid intressant att lära sig vad snöskotrarna är kapabla till samt att se hur dem beter sig under olika förhållanden. När försäsongen med sitt tunna snötäcke tvingar en att hålla i tyglarna för att fortsätta köra lugnt, då växer idéerna om vad man skulle kunna göra med maskinen under perfekta snöförhållanden. För att då hitta just detta satt vi och bevakade väderleksprognoserna i veckor. Vi ser slutligen lovande dagar i fjällen där snön fortsätter att vräka ner. När vi slutligen får ordet om att det är så mycket lössnö i fjällområdet kring Saxnäs att det är att betrakta som okörbart, då var vi inte sena att hoppa in i bilen för att se hur Yamaha Mountain Max kunde axla dessa extrema förhållanden!
Väl framme i Saxnäs är kvicksilvret en bit under 20 strecket, men snödjupet ser väldigt lovande ut när man tittar ut genom fönstret. Det är alltså med en skräckblandad förtjusning som vi kör iväg över sjön och upp mot de lockande bergssidorna. Det dröjer dock inte många minuter innan vi inser att denna dag kommer att bli jobbig. När vi kommit över sjön och kör in på det första myrstråket, först då inser vi hur djupt maskinerna går i snön. Frontbågen är långt under snön vid vanlig körning och när man väl får upp farten för att göra en burkning, då blir det helt vitt av snö som täcker både förare och skoter. När vi sedan börjar jaga höjdmeter får vi problem. På relativt flacka områden är det väldigt utmanande och att ta sig upp för de backar som vi normalt passerar är helt omöjligt.
På en sekund kommer de nostalgiska tankarna åter från när man körde kortbandare. När man fick jobba i timmar för att ta sig upp för de backar som nu mer är en transportsträcka. Precis så utmanande är detta trots att skotrarna har drivband på 154” och riktigt bra klös under huven. När man stannar får man antingen göra detta i nedförs för att inte spinna fast när man skall iväg. Eller så får man köra i en cirkel för att kunna starta i sitt egna spår igen. Yamahan tvekar dock inte för en sekund. Trots att vi kör på full gas i minuter ligger den stadigt på 8200 varv. När man tar om för att försöka få upp mattan på snötäcket är det ett gott gassvar man möts av. Känslan i maskinen är i detta läge helt underbar.
Efter ett par timmars arbete i branterna kommer vi tillslut upp mot fjällsidorna som öppnar upp sig. Här är snön lite mer kompakt av att vinden har legat på och vi får nog med fart för att kunna försöka oss på lite bus och lek. Vid dessa manövrar känns det klart att Yamaha har fått till en rolig maskin. Kanske beror en stor del på detta av att tunneln är tämligen kort redan från fabrik. När man tar bort stänklappen är yttersta punkt på bakbågen bara 4 cm längre ut än vad yttersta punkten på exempelvis Summit Expert. Det är därför inga problem att få till ”piruetter” på vändhjulen längs bergssidorna.
När tankmätaren säger till och börjar lysa gult, ja då är det dags för oss att inse att vi måste vända hem. Som tur är sker hemfärden i nedförlutning och sker utan problem. Men dagen är inte slut bara för att soppan sinat. För att ta vara på snön tar vi nya tag efter en laddning med fylld bensintank samt en god middag, hjälmlamporna åker på och vi är redo för nästa halvlek.
Dagar som dessa går inte att glömma, men de varar heller inte för evigt. Som tur var har vi fått avnjuta flertalet av likande svängar och kan med trygghet säga att Yamaha Mountain max är en riktigt kapabel maskin, som pallar med det mesta. Visst, första remmen fransade sig efter 40 mil. Detta är något vi normalt sett skulle sett kritiskt på, men nu är det inte tal om ”normala” mil som vi räknat här. Körningen har mestadels varit extremare och det är fantastiskt att se hur bra skotern har fungerat och hur lite underhåll som dessutom krävs. Det enda vi har gjort är att spänna mattan någon gång om sänder. Men sedan har vi egentligen inte haft något syfte med att öppna kåporna, annat än att fylla på olja och värma fryspizzan på slutburken.
I skrivande stund har vi fått cirka 80 mil på denna Yamaha Mountain Max och det är därför dags för oss att göra en första service. Sedan har vi bestämt oss för att montera lite eftermarknadsutrustning, när vi nu lärt känna skotern och vet vad vi vill justera. Därför kommer ni i nästa artikel kunna läsa mer om när vi monterar tillbehör från bland annat Zbroz, RP Glasfiber och RJWC.
Se vår REVIEW
Kontakta din lokala Yamaha Handlare:
