YAMAHA SIDEWINDER – LYCKOPILLER PÅ RIKTIGT!

Färden går lugnt över den kilometerlånga sjön, gradantalet ute visade nyss på bistra 12 minus och solen kämpar på med att värma upp de gnistrande iskristallerna. Landskapet är som en saga, under mig spinner den turboladdade Yamma-motorn lite dovt. Hela skapelsen är paketerat till nåt som på torrt Yamahaspråk kallas för Sidewinder X-TX 141 LE, men namnet ljuger våldsamt, den är nämligen betydligt roligare än så. Häng med bland svåra sjukdomssyndrom och skidor resta mot himlen.

Åter till leden, vi tuffar fram lite lugnt. Känslan att man kan öka effekten med ytterligare 150 hästar känns mäktigt. Snart så, tänker jag medan varggrinet övergår i ett mer sammanbitet flin. Stranden närmar sig och som vanligt blir det lite stökigare förhållanden just där, släpper inte gasen utan håller fortfarande 20-30 % gas när första slagen kommer. Farten är väl 50-60 km/h. Det här ska den klara utifrån den tekniska specifikationen tänker jag och visst är det så. Lite sävligt hoppar den både på och mellan knölarna i kylan. Bra uppvärmning av dämparna tänker jag.

Kan inte låta bli att trycka på lite när värsta partiet passerats, hoppsan, där rapporterade ytterligare 100 välmående kusar in till tjänstgöring, det spinner fint men jag lyckas faktiskt hålla mig från att trycka stumt, kan lovar att 150 verkliga hästar känns rätt bra ändå. Känslan är nästan surrealistiskt när man vet att ytterligare ca 50 hästar till gömmer sig därnere bara man trycker lite hårdare på avtryckaren. Kan ni fatta!? Ytterligare 50! Släpper gasen något och nu nyttjar jag återigen bara ca 50-60 hästkrafter. Svävar fram på den sladdade leden som svänger än hit och än dit. Maskinen känns förvånansvärt vig och agil i sitt uppförande på den bitvis utmanande leden. Den ligger stabilt och känns inte vinglig eller orolig.

VÄRLSDREKORD

15-20 minuter senare har jag slagit personligt världsrekord i återhållsamhet. Kan garantera att det under de senaste 30 åren aldrig hänt att inte gasklykan tryckts stumt inom fem till möjligen max sex minuter. Funderar på om det är nåt allvarligt som hänt, är det hjärtat? Mjälten? Prostatan? Bihåleinflammation på väg till hjärninflammation. Blåskatarr, fasiken går jag inte ofta på toa numera, eller är det nacken, öronen? Ojojoj. Tankarna är många, alltså vilken sjukdom är det som gör att man inte trycker full mutter?? Kommer fram till att det är hög tid att både besöka sjukvården och klämma stumt fort som f.. LEV! Hoppsan, där checkade ytterligare 150 hästar in.

Det bär iväg nåt så ända in i helsike, det river och sliter i mattan, lite ”traction control”-känsla faktiskt när mattan ömsom hittar fäste och ömsom tappar detsamma. Variatorsystemet hinner med rätt bra förövrigt. Breath – Breath. Phssschy Phssschy, andningen blir tyngre, djupare. Jag är plötsligt stenfrisk och alla sinnen jobbar för högtryck

KÖRA SKOTER

Allt medan farten ökar känner jag en euforisk känsla, det här är sjukt, sjukt kul alltså! Lever, är den mest levande människan på jorden. Plötsligt förstår jag varför man inte riktigt kan förklara för omgivningen varför det faktiskt är en oändlig lycka att få KÖRA skoter. Det här går liksom inte att förklara, det måste upplevas. Man kan berätta att snön gnistrar, solen lyser, motorn ryter under huven, att fartkänslan är enorm på den slingrande leden och det är en märkligt mäktig känsla när man momentant ökar hästkrafterna från 50 lugna fina till runt 200 vilda hästar bara genom att trycka lite hårdare på ett litet handtag av svart plast.

Det går inte att förklara varför livet plötsligt får en mening, varför solsemestern är totalt ointressant jämförelsevis eller varför det är värt att traila 150 mil en helg bara för att få köra lite skoter. Den som inte upplevt 200 hästar i en modernt uppbyggd skoter flyga fram på en gnistrande led med bra dämpare och trygga ledegenskaper kan aldrig förstå vad jag pratar om. Det här levererar Sidewindern direkt från kartong. Storslagna upplevelser.

TROLLERI GENOM ENGAGEMANG

De skoterintresserade belackarna som är problemfokuserade kommer med ändlösa argument om att Yamman är ”tung” mer rörlig massa osv. Ja, det är ingen tvåtaktare, visst väger maskinen sina kilon och visst känns den rörliga massan, men det är inte överdrivet mycket längre, chassiet är dessutom väl avstämt, Sidewinder X-TX 141 SE är osedvanligt välbalanserad. Man har visserligen valt att låta den här Sidewindern ligga lite tungt på fronten så länge som man inte håller stumt, troligen för att den alltid ska ha grepp där fram. Klokt tänker jag medan den ganska tvära kurvan tas i ansenlig fart och det med halvgas, imponerande. Trycker fullt och skidorna lyfter sig rakt mot skyn, helt sjukt. Beroendeframkallande!

Det här med tyngd fram bak osv kan man faktiskt trolla med rätt mycket själv, det gör man primärt genom att justera fjädrarna eller lufttrycket i dämparna för de som inte har vanliga spiralfjädrar.

Den här Yamman kör rakt av med luftdämpare och utan att gå in i debatten vad som är bäst så kan jag åtminstone konstatera att just det här exemplaret fungerar helt okey.

Eftersom jag är lite fånig kring körkänsla och vet att bra uppsatt fjädring/dämpare är A-O så micklar jag lite hit och dit med luften. Man kan som vanligt konstatera att det tar en förbaskat lång tid att hålla på men att engagemanget gör att belöningen blir högre än insatsen. Bra blev bättre! Vilka värden hade jag? Ingen aning. Hann dessutom ställa om – eller förstöra körkänslan som var så bra som en kollega så snällt muttrade – när jag testade lite lössnöinställning. Så kan det vara!

Upplevelsen på lederna, oavsett hoppiga eller släta hann dock nå toppklass innan jag ”förstörde allt”… Och varför blev det så? Jo den här släden är ju tänkt att kunna busa lite med vid sidan av också. Att ha samma fjädringsinställning för att seriöst bomba led som att seriöst bomba lössnö är som att åka ut med en lössnömaskin på crossbanan, det går, men det gör ont i ryggen – av lite rätt olika anledningar. Tömde ur en hel del luft och testade att surfa runt, tja matthastigheten är det ju inget fel på, i alla fall inte när 200 kusar får mattan att snurra som en påtänd duracellkanin. Man har helt enkelt skapat sig själv lite jetdrift efter några sekunders knapptryckning. Breath.

VRÅNGVINTER BREDVID LEDEN

Tar man sig fram? Ja det gör man så länge som inte snön är fluff och två meter djup kanske. En vanlig svensk vrångvinter med 60-70 cm halvkompakt snö är som julafton för Sidewindern. Vi hade det alltså förbaskat kul även bredvid de preparerade spåren, jag och Yamman. Den är relativt lättkörd men kräver en bestämd hand. Skråkörning med en relativt kort maskin utrustad med turbo är lite speciellt, nerverna ligger hela tiden lite utanpå skinnet och fingertoppskänsla gånger två krävs, annars snurrar allt runt och du står med nosen rakt upp. Men visst är det buskul att friåka. Hemfärden på lederna efter friåkningsgångerna fick bli lite lugnare för att matcha fjädringsuppsättningen, bra både för mig och maskin.

Nåväl, summerat kan jag konstatera att det här är en modern och väl avvägd maskin som fungerar ypperligt för svenska förhållanden. Personligen passar just den här modellen mig perfekt, lagom lång, och alldeles o-lagomt galen i övrigt. Den är mäktig på många sätt, inte minst när alla hästkrafter checkar in för tjänstgöring.

VERKLIG HEALING

’Ett sista tips går faktiskt till landstingen, låt sjukvården investera i Sidewinder X-TX 141 LE så kommer sjukskrivningstiden för de som gått i väggen att halveras eller kanske helt försvinna efter ett par veckor. Jag både skojar och är lite allvarlig i det! Det är ingen tvekan om att 141-tums Yamahan matchar in som seriös energipåfyllare, det kan jag intyga

Och till sist så lovar jag mig själv att aldrig, aldrig vänta 15 minuter innan tummen trycks mot styret, det var ju heltokigt tänkt, vilket pucko. Nej, framöver blir det varmkörning och sedan full mutter utan tjafs! Socialstyrelsen rekommenderar 100 till 150 fullgaskörningar per dag och detsamma gör även jag till er.
Keep breathing så ses vi därute!