ARCTIC CAT HARDCORE ALPHA 146″

Hösten är likt ett enda långt förspel, längtan efter att hämta maskinen börjar trycka på innan temperaturen ens börjat antyda blå siffror. När väl din nya vapendragare står där i garaget och blänker är det bara nästa sak i huvudet, att det ska dumpa nog mycket av det vita guldet för en första riktig sväng. Under de tidiga dagarna i januari hade vi fått rapporter om att det skulle finnas nog med snö i Arjeplogs fjällvärld för att genomföra just en sådan körning. Det hade äntligen blivit dags att ta en dans med en av de kanske busigaste katterna någonsin?

Det var en torsdag kväll som det efterlängtade samtalet kom, ”nu finns det tillräckligt med snö för att börja känna på maskinen”. Ivrigare än Tarzan börjar nu undertecknad packa ihop alla kläder och lika snabbt var även skotern lastad på släpet. När allt var klart kvarstod bara ett problem, att kunna somna. Tänk om det vore samma förväntansfulla känsla infann sig på söndag kväll när man vet att jobbet väntar på måndagen… Till slut ringde klockan och trotts att natten bara bjudit på några timmars sömn stutsar jag ändå upp, prognosen hade lovat klart väder med ungefär 20 minusgrader och hemma visade det bara några grader kallare än lovat. Ekipaget styrdes mot Arjeplogs fjällvärld och redan efter 10 mils bilkörning hade termometern varit ner och vänt på 35 minusgrader. Med viss oro fortsätter vi mot tilltänkt plats och väl framme stod kvicksilvret på 28 minus.

Det var kanske inte optimalt men vad utsätter man sig inte för när skotersuget är som störst? Försiktigt började jag dra runt den kompressionstarka 800 kubikaren innan jag slår på tändningen och ger det ett försök, förvånande så startar motorn lättare än jag trott och stod nu för att bli varm. Det var jag och Emil ”Crazytalo” som beslutat oss för att köra denna dag, även han var sugen på att rasta sin nya partner. Bara en par veckor innan hade han hämtat ut en Polaris 850 Matryx i 146” Khaos utförande. Peppade som få åkte vi ner mot isen för att transportera oss mot tilltänkt körområde, redan efter 1 kilometer börjar jag tveka. Det började sticka i händer och ansiktet, det måste ha varit en bit under 30 minusgrader. Av erfarenhet vet jag att bara man kommer in i skogen och tar lite höjd brukar resten lösa sig, det var bara att bita ihop.

När vi äntligen tagit ta lite höjd efter fjällsidan var det som att komma till en annan värld, tempen steg markant och likaså snödjupet. Nu kunde man äntligen börja känna på hur maskinen beter i djupare snö, tidigare mil har körts kring Boden och snödjupet har inte varit det bästa men ändå fullgott för att få bort det råaste ur maskinen. Jag tar sikte mot en myr som jag ser genom fjällbjörkarna, när jag kommer ut där yr bara snön när jag lägger omkull Alphan. Den känns otroligt lättbruten och jag inser fort att jag nästan överarbeta den, efter en tight vänstersväng trycker jag gasen mot styret och rycker till. Jag kommer på mig själv med att göra glädjetjut då skidorna ställer sig rakt upp i luften, adrenalinet sprutar och jag känner mig som 20 år igen. Trotts att maskinen inte är fullt inkörd och saknar några hundra rpm går den fruktansvärt bra, motorn svara på minsta input och variatorn backshiftar rickigt fint vid omtag.

Vi söker oss upp efter fjällsidan och arbetar av platå efter platå, ju mer jag kör desto mer övertygad blir jag om att det kommer bli en galet rolig vinter. Skotern känns väldigt lättkörd och lyssnar på minsta input från dig som chaufför, den är lätt att kryssa mellan träd trotts att skidorna står ganska högt i luften i den lösa snön. Rullevändingar och bowties kommer vara en barnlek för den erfarne och känslan är att Arctic Cat verkligen lyckats med en fem etta på denna rock´n roll maskin. Den ska bli ett sant nöje att fortsätta denna vinter och se hur maskinen känns med mer mil i kroppen och fullt inkörd. Ni vill inte missa detta, Stay tuned!

Läs fler SLEDTRAX TESTAR

Försäkra din snöskoter via SVEDEA

Läs mer hos ARCTIC CAT