DEN JAPANSKE TOMTEN SLÅR TILL!

Några dagar före jul kom så samtalet vi väntat på, de båda Yamaha-maskinerna var färdiga för avhämtning. En liten hake var dock att de skulle hämtas i Kramfors vilket ju är en bit från Umeå och ännu längre från Arvidsjaur. Ett snabbt “krigsråd” senare hade vi kommit överens om att Johan blev ansvarig för att båda maskinerna kom till Umeå så skulle Ingemar hämta sin där sen. Sagt och gjort så blev det en liten road-trip söderöver mitt i julrushen för att hämta årets japanska leksaker.

Dagen till ära hade det frusit på lite lagom så man åtminstone fick lite vinterkänslor trots att snömängden i Umeå inte gjorde någon glad. Resan ner efter E4:an gick händelselöst, men när jag svängde av ner mot Kramfors insåg jag snabbt att vägbanan var täckt av ett tunt islager med lite vatten ovanpå, riktigt såphalt med andra ord.

Att vägen dessutom går brant utför gör det hela än mer spännande när man har en släpvagn som styr på. Även fast det gick riktigt sakta avlutas det hela med en lagom kontrollerad sexhjulssladd i den tvära kurvan längst ner i backen. Som tur var kom ingen bil i motsatt körriktning.

Lagom omskakad efter äventyren på det hala underlaget kör jag in utanför BN:s motor i Kramfors och går in för att hämta maskinerna. Ägaren Göran bjuder på en kopp kaffe och lite skotersnack innan det är dags att lasta upp båda maskinerna och återigen vända kosan norrut.

När jag sakta rullar iväg mot E4:an tänker jag att det verkligen inte är varje dag man har ca 400 hästar på släpvagnen. I det här fallet representerat av två mycket potenta Sidewinders!
Ganska precis 6 timmar efter avfärd är jag åter i Umeå och lastar av B-TX:en i garaget för att Ingemar ska kunna hämta den under julhelgen. X-TX:en får stå kvar på släpvagnen för vidare transport till Västerbottens inland för julfirande och sedan en hel del skoterkörning innan jobbet i Umeå kallar igen efter trettondagshelgen. I skrivande stund har första körningarna avklarats, men mer om det i en kommande artikel.

Etapp 2. Umeå – Arvidsjaur

Timmarna släpade sig verkligen fram de där sista dygnen innan resan mot Umeå skulle gå åstad på juldagen. Minns hur man som barn hade svårt att somna kvällen innan julafton. Märkligt att man som (relativt) vuxen skulle ha lika svårt att somna kvällen innan juldagen…

För det var ju på juldagen som garageporten till Carlssons garage skulle öppna sig till ackompanjemang av änglakörer och ett mystiskt svårdefinierbart himlalikt ljus skulle sprida sig över skapelsen där bakom. Den grå/svarta och (Sledtrax) orangea besten som ska bli min lekkamrat den kommande vintern. Åtminstone var det ungefär så jag målat upp detta magiska ögonblick.

Om Johans resa ner till Kramfors bjöd på halka och dramatik, så kan man lugnt konstatera att det gjorde min resa till Umeå också. Mitt i skogen mellan här och hellvittis skulle en skenande älgko tydligt ge mig en påminnelse om min dödlighet.
Incidenten slutade dock lyckligt för alla inblandade, även älgen (så vitt jag förstod), men Passaten behöver lite plastikkirurgi i snoken. Det är helt klart något dramatiskt över våra Yamaha hämtningar i år…

Men så stod vi ändå äntligen där till slut, utanför Carlssons garage. Förväntansfull som en bäver på en timmerbilsparkering betraktade jag under tystnad hur porten gled upp och Sidewinderns gestalt uppenbarade sig.
Lastningen gick snabbt och elegant och resan hem till snön lika så. Får vara nog med dramatik nu? Nu börjar äventyret på riktigt. Ett stilla snöfall välkomnade oss hem till Arvidsjaur vilket vi tolkar som ett gott omen. Inte länge nu innan de första milen kommer att avverkas. Rapporter kommer. Inte missa!