2017-04-09 SNÖN KOM OCH RMK:N DEN LEVERERAR

Vintern har vaknat till liv, snö finns det nu i mängder, RMK:n rockar och trivs som fisken i vatten. Vi har skrapat ihop tillräckligt med mil och timmar för att få genomgå första service, och så här långt verkar RMK:n vara ett säkert kort, för vi har hittills inte stött på några större problem utan bara vissa små detaljer som ”strulat”.

RMK:n har rockat på ordentligt i snön, och chassit är extremt stabilt och enkelt att hitta hem på.
Än så länge så funkar dämparna riktigt fint. Ställda på det mjukaste är de riktigt krispiga, fast fick jag välja så skulle de fått vara ännu lite mjukare för är underlaget lite hårdare hade det inte gjort något om man kunnat trycka ihop dem lite enklare vid snäva vändningar.

Mätaren har passerat 50 mil, tro det eller ej men det har inte blivit mer. Det har vi den annorlunda vintern att tacka för, men det börjar vara ett uttjatat kapitel så nu lämnar vi det.Vid 52 mil så kom texten upp på displayen att det är ”dags att lämna in för service”. Smidigt med indikering, irriterande att det måste klickas bort vid varje start men det är ju bagateller.

RMK:n verkar onekligen snäll på rem, fast sanningen är att en har vi lyckats bränna.
Detta skedde efter senaste stora snöfallet. Undertecknad närmade sig en brantare stigning och nådde just så pass upp över krönet. Gasen fick det släppas på för det började vobbla i variatorn i massor, vad hände nu då? Av med sidokåpan och då spretar det ut trådar i massor på remmen. Det visade sig dock inte vara pga varmgång eller för mycket gasande i pudersnö utan själva justerskruven till remmen hade rallat ut trots att den inte hade varit rörd en enda gång efter att maskinen plockats ut.

Så ut med remmen och in med en ny. Hm, köra in remmen? Kan vara sista riktigt fina puderdagen, så svaret blev nej det får vi ta med nästa rem. Det var också nu jag märkte att skruven rallat då det efter en stund började skrika i variatorn och den klivit massor för högt upp på sekundären.
Dagarna har blivit längre, men inte så pass långa så det går att sitta och hänga läpp över oinkörd rem…

Den här dagen är André med och kör och även ett par polare. Helgen innan hade vi varit till USA och kört kommande maskiner inför nästa år, under tiden vi var borta kom det uppemot 50 centimeter snö hemmavid.
Nu hade allt satt ihop sig en aning så med 163″ och 66 mm höga kammar så skottar det på duktigt bra. Dagen började i en inte alltför brant backe för att sedan ta vid där det blev lite mer utmaning.
En av Andrés polare kör en 146″ lång Assault av okänd årsmodell och den får jobba på i den djupa snön, som på vissa ställen är uppemot två meter, och där det drevat in än mer.
Med extrema skidres och problem att komma upp på vissa ställen så ser det dock ganska trevligt ut i alla fall. Så snötillgången går inte att klaga på. Detta var en av få tillfällen då RMK:n fick vistas i sitt rätta element. Det är uppenbart hur ruskigt stabil RMK:n är, man bara pekar skidorna dit man vill och trycker stumt. Okej, riktigt så enkelt är det kanske långt ifrån, men jag slutar faktiskt inte imponeras av hur pass riktningsstabil maskinen är. För tillfället är Summit T3 163″ min referensmaskin, men jag upplever det som ganska markant skillnad i att hålla linje med RMK:n.

Så dagen spenderades med en hel del skråanden och mycket test att komma sig upp där det var brant och besvärligt. Efter en heldag med körning, fastkörningar och fotande så visade mätaren på 4 mil och det var god tid att rulla hemöver.

MATTAN

Ett tämligen omdiskuterat ämne är mattor, och Serie 6-mattan som sitter på denna maskin är 66 mm hög. Det har på sociala medier diskuterats hårt om Serie 6 och Serie 7 hållbarhet. Enligt vissa verkar dessa mattor inte hålla mer än ett tiotal mil, lite i stil med de första Peak 2.5-mattorna. Men vår långtestmaskin har som sagt rullat 52 mil och mattan är i skrivande stund i nyskick. Nja, nyskick är kanske att överdriva, men i kanonskick utan några skador.

Nu kan man lätt tro att den är fiskörd men så är inte fallet. Undertecknad brukar ha svårt att släppa gas förrän skotern står helt still och inte ens slita och gunga frenetiskt hjälper.
Trots detta så är mattan riktigt fin. Det är klart, hittar man på en vass sten eller annat sylvasst föremål under snön så ryker mattan ganska fort, men det har vi lyckats undkomma.

Min teori är helt och hållet att varmkörning är det som käkar mattor. Skotern är i princip aldrig körd på led och undertecknad har tidigare kört sönder mattor och då vill kammarna i synnerhet släppa väldigt nära själva mattan. Att ligga och köra 90, 100 i längre sträckor med hyfsad kylning känns bra, men sanningen är att det inte kyler en 2,5″ eller 3″ matta tillräckligt.
Mattan kommer upp för högt från backen för att få den kylning som krävs.

Nu kan det faktiskt vara så att Polaris Serie 6 och 7 matta är extra känsliga för varmgång, så det är något att tänka på att inte gasa allt för långa sträckor på hårdspår utan att mattan får en chans att kyla. Isrivarna hjälper ju till en hel del, men att gå från ett par där man kan backa utan att tänka på det till ett par som måste fällas upp vid backning är ingen lek. De höll i alla fall nästan 40 mil innan de gick av på ena sidan, vet att jag är långt i från ensam på den fronten.

GREPP

I lössnö är greppet helt brutalt. Popupeffekten är det inget fel på, den river inte bort fästet i start utan man kommer upp direkt på snön och den skottar frenetiskt med puder, fortfarande när snön tagit ihop så fäster det riktigt bra. Det är när det blir hårt som det blir spännande. I vinter har det töat mer än normalt, och en dag då vi körde hade det kommit ett trettiotal centimeter nysnö.

Vi hitta en mysigt brant backe som någon hade varit före i på ett enstaka ställen. Jag tog ordentligt med sats och kom i princip hela vägen upp, problemet var bara det att i slutet av backen kom jag in på ett gammalt hårt spår, och i det ögonblicket försvann precis allt fäste och farten.

Färden som hade gått så ruskigt smärtfritt förvandlades helt plötsligt till ett totalt mörker. Maskinen börjar glida bakåt, och fort dessutom. En bit ner slår vi runt och rullar några varv, men som tur ute i den lösa snön så varken undertecknad eller maskin kommer till skada.

Hårdspår är inte mattans paradnummer kan jag lova, fast man ska ändå ha i bakhuvudet att den är ljusår bättre än sin föregångare Serie 5.1-mattan. Det är en renodlad lössnömatta, för vårföret finns det bättre alternativ om man föredrar att det ska betta även då det blir hårdare.

Påsken kommer för första gången i mitt 30-åriga liv att spenderas i södra Sverige utan närhet till snö. Ja,ni läste rätt. Håller alla tummar för att det ska finnas snö kvar när jag kommer hem så jag får chansen att prova på lite slushkörning med RMK. Den som lever får se, over and out!