FRÅN KRASCHEN TILL KAMERAN – EMIL GÖRANSSON HITTADE EN NY VÄG I SNÖN

Emil Göransson har alltid haft skotrar i blodet – Det som började tillsammans med pappas skoterbyggen i garaget har vuxit till en passion som han idag delar med tusentals följare på YouTube. Efter en rejäl smäll i samband med en bakåtvolt tog livet en ny riktning – men intresset för skoteråkning växte sig bara starkare. Här berättar Emil om vardagen, drömmarna och varför det viktigaste är att ha kul på vägen.

Berätta lite mer om dig själv vart du är uppvuxen, vad du jobbar med, ålder, sambo, familj etc ( sånt som ligger lite utanför skoteråkningen)

Jag är just fyllda 29 år och är uppvuxen i Färila, en by strax väster om Ljusdal. Där jag fortfarande idag bor kvar i ett hus tillsammans med min sambo Linnea. Sedan jag gick ut gymnasiet så jobbade jag som snickare, fram tills den dagen då jag krashade på en bakåtvolt med min skoter och ådrog mig en ganska taskig skada som jag har än idag, 2 år senare tampas med. Efter en lång och kämpig sjukskrivning så insåg jag att vara snickare 40 timmar i veckan kanske blir aktuellt för mig hädanefter. Så idag är jag faktiskt tjänsteman (Eller kanske klyshigare sagt byggservicechef) på samma avdelning och företag som jag tidigare jobbade åt som snickare. Lite speciellt att reflektera tillbaka till, haha!

Hur började din passion för snöskotrar, och vad var det som fick dig att satsa helhjärtat på det? 

Det hela börjar nog tack vare min Pappa, som alltid också varit helhjärtat skoterintresserad. Oavsett om det kom till att köra skoter all ledig tid på vinter-halvåret, till att fördriva den övriga tiden med att bygga trippelveteraner till Turboladdade V-max 4 or. Ja oavsett så var lilla jag alltid med på ett hörn! Så det ligger helt enkelt bara i blodet för mig att vara en skoternörd.

Vad inspirerade dig att starta din YouTube-kanal och dela ditt snöskoterintresse med en bredare publik?

Eftersom skoterintresset alltid funnits så är det nog när man i tidiga tonåren tittade mycket på ruffriders. Att de varje höst släppte en långfilm som man såg fram emot var något man såg upp till och gjorde att man ville ta efter! Efter några år i tonåren med pojkfilmer på youtube så gick det där över mer och mer, till att bli fler men kortare edits. Som nu ännu en gång helst ska bli till 5 sekunders REELS eller rena ”Vloggar” med 15 minuters pratande just för youtube. Där försöker man hänga med i tiden lite grann!

Kan du berätta om ett minnesvärt ögonblick från dina skotervloggar som verkligen sticker ut för dig?

Ojdu… Det finns så många minnen, Både tråkiga och roliga ärligt talat. Men när det gäller det som finns dokumenterat på youtube så faller jag alltid tillbaka till när vi åkte till jorm första gången 2020. Med mina närmsta vänner i en gammal sliten Volkswagen Transporter som Oscar hade, haha! Att tillägga så var vi tidigare mest bara vana vid vårt platta, tätvuxna landskap hemikring Hälsingland & Härjedalsfjällen. Vi åkte då till Jorm i april och möttes av en meter med nysnö på en väldigt snörik botten, Gles granskog och långa raviner med hängdrivor i mängder på fjället med upp emot ca 3 meter snö enligt de lokala åkarna vi träffade. Det var inget vi riktigt hade fått uppleva innan detta!(Tro det eller ej). Och jag minns så väl hur friåkningen öppnades till nya standarder för en själv den helgen! Minnesvärd resa som finns dokumenterad på youtube. Annars har jag någon video från ett soligt Riksgränsen också. För gränsen är alltid gränsen i slutet av maj.

Hur balanserar du tiden mellan att skapa innehåll för din kanal och att njuta av själva snöskoteråkningen?

Riktigt bra fråga då det är väldigt svårt att balansera dessa! Alla vet ju hur jäkla kul det är att bara härja fram spontant på skotern i skogen motför att be polaren plocka upp kameran för att man ska improvisera någon vändning som ändå alltid går snett, ni vet… Man får bara se till att köra lite planerat och prata med polarna där man vill stanna upp tiden och filma lite medan man själv behöver återhämta sig. Och sedan turas om på det viset. Då brukar det på något vis lösa sig själv att båda delar är kul. För när kameran väl har varit framme så är det så värt det att det finns dokumenterat att dela med sig av till varandra efter dagen på fjället!

Vilka råd skulle du ge till någon som vill börja dokumentera sina snöskoteräventyr på sociala medier?

Var inte rädd för att prova! Var inte för hård mot dig själv över vad som duger eller inte att lägga ut. För då kommer det inte att bli kul att hålla på och då tar man sig inte tid till det heller och det blir inte något gjort!

Hur ser du på snöskoterkulturens utveckling i Sverige, särskilt med tanke på den ökade närvaron på digitala plattformar?

Är det något som jag tycker är riktigt kul med denna kulturen så är det hur man ifrån olika delar av sverige möts & träffar varandra på fjället och hänger ihop med likasinnade! Det blir på något vis att man redan känner varandra från sociala medier och alla har oftast samma mål och pushar varandra framåt! Enligt mig är det en unik och fin kultur vi har idag när det delas så mycket olika körningar på olika nivåer som vi kan lära av varandra. Haha jag hoppas att det var ett OK svar på din fråga!

Finns det någon särskild plats eller terräng där du drömmer om att köra snöskoter?

Ja, och det måste ju vara det klassiska svaret Revelstoke. Man ser och hör en hel del därifrån och det ser heeeelt magiskt ut! Innan jag är pensionär hoppas jag ha sparat ihop till en resa dit under någon vecka! Det är ett mål!

Hur ser framtiden ut för snöskotersporten, och vad hoppas du själv kunna bidra med?

Vi har kommit så långt i åkning och fordon nu så jag hoppas verkligen sporten minst sagt får leva kvar där den är! Det känns som att vi är utsatta då vi är en liten grupp i en liten sport som inte har mycket att säga till om, så därav gäller det att vi visar respekt och beter oss. Jag har själv fått lära mig av misstag genom åren som man har fått skämmas för och bara ha velat få göra till rätta! Jag kan åtminstone bidra med att vi tittar på varandra vad som är coolt och inte. Så troligen så är vi fler där ute som tar lärdom av varandra om något görs fel.

Vilka framtida projekt eller mål har du för din YouTube-kanal och din närvaro inom snöskotervärlden?

Det hela är väl på den nivån att jag vill ha kul och det jag gör ska vara roligt! Men om jag får drömma mig bort, så vore ju drömmen att vara ledig från sitt 7-4 jobb under vintern och livnära sig på att lägga ut skotervloggar var och varannan dag. Ungefär som Muskoka Freerider på youtube. Jag är inte den som ger upp med mina mål, men denna karamell har man sugit mycket på under nätterna, om hur man kommer dit ifrån min situation, och man börjar väl inse att det bara är en fantasi… 

Men för att avsluta genom att just säga emot mig själv så hoppas jag utöver det kunna inspirera andra där ute genom att aldrig ge upp på sina mål! Jag hoppas att vi syns på fjället! Ha det!

Läs fler Reportage

Följ EMIL GÖRANSSON på INSTAGRAM