MÅNADENS PROFIL – PER-ARNT SOLEM ANDØL

Han växte upp med drömmen om flips, hårdrock i hörlurarna och med idoler som flög högre än alla andra. I dag är det Per-Arnt Solem Andøl själv som står för showen, med brutna ben bakom sig, ryggen lagad två gånger och blicken fäst på nästa kick. Mellan oljeriggar och familjegården i Orkanger jagar han känslan som bara uppstår när man kastar sig bakåt samtidigt som gashandtaget är limmat mot styret, och hoppet att landningen sitter. Det här är berättelsen om kompromisslös passion, rå körglädje – och en man som hellre flyger än fegar.

Bara efter en kort stunds samtal med dig väcker det ju genast vårat intresse! Men berätta lite om vem du är?

Jag heter Per-Arnt Solem Andöl och är 29 år gammal från Orkanger i Norge, jag jobbar som industrimekaniker inom olja och gas, både onshore och offshore. Pappa sa alltid: ”Om du ska ha råd att köra hårt med skoter så måste du jobba på!” Så jag har ett jobb där jag jobbar två veckor och är ledig tre veckor. Då har man både råd och tid till det man älskar. Jag bor hemma på familjegården med min farmor. Jag är äldst av mina syskon – min syster Karoline och mina halvbröder Trym och Odin.

När du tänker snöskoter – vad är det egentligen du jagar: adrenalinet, friheten eller känslan av att vara långt från folk?

Oooh… Från ung ålder kollade jag alltid på freestyle motocross och freestyle snöskoter. Jag älskade allt de gjorde! Jag var så imponerad, flips med cross och snöskoter var det sjukaste jag visste. Travis Pastrana, Jeremy “Twitch” Stenberg, André Villa och Ailo Gaup var mina största idoler inom FMX.

Det var lite svårt att få åka cross och skoter här hemma, så det blev nästan ingen åkning de första tio åren av mitt liv. Men jag hittade BMX och MTB och började hoppa lite med det. Inget stort, men jag hade alltid drivet att bli bättre, och kanske en dag bli lika hård som dem jag alltid kollat på. Drömmen om flips började tidigt. Om 14-åriga Per-Arnt hade sett 29-åriga Per-Arnt hade han nog inte trott att det var sant.

Sen kom Slednecks, Thunderstruck-filmerna och Turnagain Hardcore in i mitt liv. Jag har ingen aning om hur många gånger jag sett Dane Fergusson åka med en riktig hårdrocks-Ski-Doo Rev, full gas hur länge som helst, och göra den största step-up-flippen jag någonsin sett. Min dröm idag är att göra en lika stor step-up-flip – och kanske “add some flavor”.

Det jag jagar när jag tänker snöskoter är nog känslan man får när man äntligen landar något man har drömt om. “Mestringsfølelsen”, som vi säger i Norge. Efter allt jag hållit på med de senaste tio åren är det svårt att få samma adrenalinkick som när man var yngre. Så känslan när man gör något man tränat länge för och tänkt på länge – den är speciell. Men det absolut bästa med skoter är alla människor man får träffa. Jag vill vara med på allt roligt inom sporten – freestyle, skotercross, friåkning. Kan jag inspirera någon att köra och ha kul, då är jag en lycklig man.

Har du någon gång tänkt “det här var en dålig idé” – och varför fortsatte du ändå?

Hahaha, ja… lite för många gånger. När man är 5–10 meter upp i luften, upp och ner i en 270° whip och kollar ner på landningen och undrar: ”Jaha… now what?” Då spänner man alla muskler och vägrar släppa skotern när man landar!

Men alla “dumma idéer” jag haft har gett mig så mycket fint. Alla vänner jag fått från hela världen, inom friåkning, freestyle och skotercross. Listan är lång, och jag vill tacka dem alla. Jag är övertygad om att om man har duktiga kompisar runt sig så dras man in i en atmosfär där man själv blir bättre, om man är villig att gå den extra milen. Så ja, jag har tänkt att det är en dålig idé, men det KAN gå bra. Och jag är villig att se hur det går. Jag ångrar inget. Jag känner att jag lärt mig något av allt.

Vi har sett att du även är grym på downhill. Vad är likheten mellan downhill och snöskoter – och största mentala skillnaden?

Hahaha, tack! Downhill är nästan det roligaste man kan göra med kläderna på, på sommaren i alla fall. Allt är mindre i downhill, mindre hopp, mindre fart – men man landar hårdare. Det är som skoter: man samlar ett gäng likasinnade, åker till fjällen och kör. Vill vi köra hopp, gör vi det. Vill vi köra svarta “dödsleder” släpper man bromsarna lite mer än man egentligen vill och ser vad som händer.

Den största skillnaden är att cykeln väger nästan ingenting och man inte har motor som kan hjälpa en i luften. På skoter kan man justera med gas och broms. Och man landar på snö – det är lite mjukare. Hoppar du ramp med downhill är det “no brakes, huck and pray”! Man kan hoppa bra på cykel – men på skoter kan man flyga. Alla kan köra downhill, det finns leder för alla nivåer. Så om ni kommer till Åre – hör av er, så kan jag vara guide!

Vad är det sjukaste du gjort på skoter som inte gick åt skogen?

Det står mellan flip to flat med cross-skotern och step-up-flipparna jag landat. Flip to flat började med att det snöade sjukt mycket dagarna innan jag fyllde år. Jag byggde ett hopp på åkern för att hoppa långt, men jag tycker det är farligare att hoppa långt än att göra flips – så jag byggde det lite större än planerat. Jag tänkte att det var perfekt att testa min “nya” Polaris IQ 600R på. Första flippen flög jag av i landningen, men själva flippen gick bra. Jag byggde hoppet lite brantare till dagen efter och landade perfekt på andra försöket. Så ja – nya crossmaskinen funkade bra!

Step-up-flipparna i Riksgränsen var också galna. Ibland får jag bara feeling och vill göra något kul. Mina närmaste vänner ser på mig när något är på gång. Ser jag en driva där man kan göra något roligt är det lätt hänt att jag rycker bakåt och flippar. Ibland landar jag bra, ibland inte – men det är kul att testa och utvecklas.

Finns det något du vägrar göra på skoter?

Barrel roll. Jag vet inte – jag gillar det inte riktigt. Jag har kompisar som gör det och det ser coolt ut, men det intresserar mig inte så mycket. Då gör jag hellre backflip-kombos. Men man ska aldrig säga aldrig. Plötsligt får man feeling och testar.

Är det svårt att kombinera jobb, ansvar och en livsstil som många kallar extrem?

Nej. Det här är mitt liv. Jag har ansvar för min egen lycka, och om jag inte gör det jag älskar är jag inte mig själv. Jag jobbar för att kunna vara ledig och göra det jag tycker om. Folk frågar om jag aldrig tänker på konsekvenserna. Jo, det gör jag hela tiden. Jag vill inte sitta hemma med ont överallt eller bli förlamad. Jag vet att det är en risk, och det har hänt folk jag känner och sett upp till. Men min energi går till att må bra. Om jag måste försvara min livsstil för folk som inte förstår, då blir samtalen korta. De får gärna tro att jag är mindre smart. Jag slutar inte med skoter för att andra tycker det är farligt.

Känner du press att köra hårdare för att leverera content?

Jag pushar mig själv och vill göra tricks jag drömmer om. Jag kör för att hålla hårdrocksstilen levande och för flera av mina idoler som inte längre är med oss. Jag lägger upp content jag själv tycker är kul, med musik jag gillar. Om en person ser det eller 100 000 spelar ingen roll. Kan min åkning inspirera någon, eller ge samma glädje som jag känner, då blir jag sjukt glad. Jag känner mig fortfarande som ett barn på julafton när jag får köra med folk jag ser upp till. Så när någon tycker att jag är duktig blir jag otroligt glad.

Bästa och sämsta köpet?

Bra skydd och pitcoat. Jag har brutit flera ben, brutit ryggen två gånger på tre år och fått skotern i huvudet flera gånger. Hjälmarna blir skrot efter det. Jag köper dyra hjälmar – hjärnskakningar och hjärnskador är det värsta som finns. Bästa köpet är nog pitcoaten. Jag går med den hela tiden! Den är perfekt vid transportkörning – man kan ha mindre kläder under och bättre rörlighet när man gör stunts.

Till sist – vad är du pinsamt dålig på?

Extremt dålig på att planera. Jag och en av mina närmaste vänner åker runt på grejer hela tiden, men vi pratar knappt innan. När vi väl ses kan frågan komma: ”Jaha, var ska vi bo den här gången då?” Det är kaos – men vi löser det alltid. Och… att landa snyggt! Jag landar aldrig stilrent, haha. Men det är en del av min “rowdy”-stil,  och den lär nog vara kvar tills jag inte kan hoppa mer.

Läs fler Månadens Profil

Följ Per-Arnt Solem Andøl på Instagram