MÅNADENS PROFIL – WILMA JONSSON

Med en brinnande passion för motorer och äventyr har Wilma Jonsson gått från att vara en skoterälskande tjej i Västerbotten till att bli en ytterst framstående skotercrossförare på både nationell och internationell nivå. Med ett starkt arv och skotertävlingar i blodet har hennes resa varit kantad av både utmaningar och triumfer. I denna intervju får vi höra Wilma berätta om sin resa, hur allt började, vägen till SM-guld och framtida drömmar. Sledtrax bjuder på en inspirerande artikel om hårt arbete, dedikation och kärleken till sporten.

Låt oss börja med att lära känna dig lite bättre. Vem är Wilma Jonsson, personen bakom hjälmen och all skoterutrustning?

Jag är en 26-årig tjej som är uppväxt i en by utanför Vindeln, Västerbotten. Flyttade till Västerbottens inland när jag började gymnasiet men är numera bosatt 3 mil utanför Umeå med min sambo Daniel & vår hund. Jag gillar allt med motor och att träna, samt vara ute i naturen och mitt jobb. Just nu jobbar jag på NCC med asfaltering, tidigare körde jag lastbil men då jag kände att jag ville vara mer ledig på vintrarna så bytte jag jobb. Förutom den sidan av intressen så gillar jag även att få vara kreativ, tex att måla & pyssla. Något som gjort att jag börjat gilla sociala medier mer och mer, då det inte längre bara handlar om att lägga ut en bild med en text. Jag gillar även alla slags utmaningar, att känna den där kittlande känslan av att ”går verkligen detta?” till att man faktiskt klarar av det är väldigt kul!

Som vi förstått det har skoter funnits med tidigt i ditt liv. Hur såg din uppväxt ut och när kom skotern in som en naturlig del av vardagen? Minns du den första skotern och känslan av att köra själv?

Ja, skoter har alltid funnits med i bilden. Min pappa Leif tävlade i över 30 år i både cross, backe och enduro, han slutade när jag var 7 år. Min mamma Stina tävlade också lite i enduro men slutade innan jag kom till världen. Pappa har drivit ”Jonssons Allrep” sedan 1995, en verkstad som gör som det låter, allt. Men han var bland annat BRP återförsäljare under några år, jag föddes med skoter i mitt blod kan man säga, men det har absolut inte varit en självklarhet att jag skulle börja med skotercross.

Min första skoter var en Ski-Doo Mini Z, som jag tyckte var mer rolig att tolka med boben bakom än att köra, även cross blev inte någon hit för mig då jag var 7 år och körde in i ett träd och skrapade mig illa. Jag körde inget med rullgas förrän det var dags att börja träna på att köra moped med pappa. Men själva skotercross karriären vet jag knappt själv hur det tog fart.  Jag hade min mini Z, sen så fick jag en Lynx 3300 glx som jag körde lite på banan i Böjern med. Mest var det för att pappa var driven i klubben och vi använde den och en Ockelbo för att trampa och sladda banan för de som brukade träna. Detta var tiden innan man behövde en pistmaskin för att köra skotercross. Jag körde sedan några varv med Lynxen då vi ändå var där. 

På något vis utvecklades det när jag var ca 10 år till en Rev 440 från 2007. Då var det så att varje gång de kom nysnö så tog vi de äldre skotrarna, åkte ned på kvällen för att trampa och sladda, för att sedan dagen efter kunna träna med reven. När det var tränat färdigt så bytte man skoter och sladdade banan igen. När jag var 11 år sa jag till pappa  ”jag vill börja tävla nästa år”. Om han drog en suck eller blev lycklig vet jag faktiskt inte, men eftersom hans två äldre söner inte varit intresserade trodde han nog inte att hans ”dotra” skulle vara den som ville börja tävla. De fick dröja tills jag var 13 år, då körde jag min första tävling i Bygdsiljum i total snöstorm på en Ski-Doo 550f i 12-14 klassen. Sedan så rullade det bara på från det.

När gick det från att vara något du gjorde för att det var roligt till att bli en tydlig satsning mot skotercross och tävling på hög nivå? Fanns det någon särskild händelse eller person som blev avgörande?

Jag har nog ända sedan jag började köra vetat att det var detta jag ville satsa på. Jag tävlade dock även inom precisionsskytte samt simning tills jag var 14 år. Att vara aktiv inom 3 sporter samt fixa högstadiet visade sig vara väldigt svårt så jag bestämde mig för att enbart fortsätta med skotercrossen. Jag var ingen ”talang” som ung. Jag gick för det mesta i mål sist, men tyckte ändå att det var kul. Resultaten var inte de viktiga då. Det var inte förrän jag hade gått ut gymnasiet som jag och pappa valde att nu satsar vi 110% och säsongen 2019 blev första året med en helt ny maskin och sponsorer.

Din utveckling inom skotercross har varit tydlig de senaste åren. Hur upplever du själv resan från de första tävlingarna till där du står idag? Vilka milstolpar har betytt mest längs vägen?

Att de har varit otroligt roligt men även väldigt tufft många gånger. Som yngre så var det många som tyckte att jag var ”fånig” som valde att köra skotercross. Jag minns i högstadiet att vi fick i uppgift att beskriva våra framtida mål. Jag sa att jag ville vinna SM guld & bli bäst i världen i att köra skoter. Då sa läraren till mig att ”Detta är bara fjanterier”.Även många i min egen ålder mobbade mig och tyckte att jag bara gjorde mig ”märkvärdig” med att köra skotercross. Men jag har alltid i slutändan gjort det för mig själv och för att jag tycker det är kul att köra skoter samt utvecklas.  Att gå från att vara glad och skämta om att man ”vann bakifrån” till att faktiskt få kliva högst upp på pallen har varit häftigt.

De största milstolparna är bland annat min första medalj, brons i Stadioncross SM 2018. Silver arctic cat cup 2019 och såklart SM guldet 2020. Att få kliva upp på pallen igen 2024 och senare den säsongen både vinna 2x SM-Guld och Super league var otroligt skönt och kul. Då jag 2021 bröt sönder mitt knä i februari, som till följd av det var det 2 kämpiga år att komma tillbaka.

Bakom framgångar finns alltid hårt arbete. Hur ser din vardag ut under säsong och hur förbereder du dig under barmarksperioden för att orka prestera på topp?

Under säsong så försöker jag att köra så mycket skoter som möjligt. Helst minst 3 dagar i veckan. Sedan ca två pass med övrig träning. Under barmarkssäsongen i år har det varit 2 pass i veckan under juni-september. Ett helkropps styrka & ett konditionspass. Sedan 3-4 pass från september till det att vi börjar köra skoter. Under sommaren så är mitt jobb väldigt fysiskt och vi gör långa dagar så att träna mer ger mig bara mindre möjlighet att återhämta mig ordentligt. Detta upplägg känns verkligen som vi hittat rätt, jag har hållt mig frisk nästan hela barmarkssäsongen och känner mig väldigt stabil & stark på skotern. Jag har alltid ett stort driv att vilja att göra allt så bra som möjligt men har haft svårt att hitta en balans i återhämtningen som gjort att jag tidigare år ofta blivit lätt förkyld. Samt att jag i år även fått i mig ordentligt med näring. Jag har varit väldigt dålig tidigare år på att äta. I dagens samhälle som vi lever i kan jag känna att de är lätt att falla in i att de ska ätas på ett visst sätt, men vad jag kan känna så är det av största vikt att äta ordentligt och varierat då man tränar.

Motgångar är en del av alla elitsatsningar. Har du haft någon period som varit extra tuff mentalt eller fysiskt och hur har du tagit dig vidare därifrån?

De senaste åren har verkligen varit berg och dalbana. Från att gå från att vara i mitten av fältet, till att vinna SM-guld, för att sedan bryta sönder knät, till att inte nå på pallen, för att sedan komma tillbaka och vinna SM och pallplats i VM.

I början av 2023 tog jag faktiskt för första gången hjälp med den mentala biten. Jag gick vägen genom Svemo och fick prata med en idrottspsykolog. Fick väldigt många bra verktyg, men de blev inte så mycket bättre för jag hade ingen aning om hur jag skulle använda dem. Efter 3 möten så pratade vi inte mer. Våren 2023 tog jag kontakt med Umeå Performance Center och fick ett träningsprogram som de försökte skräddarsy så gott de kunde utifrån deras kunskap inom skotercrossen. Jag tränade efter schemat hela barmarkssäsongen och senare mot hösten så fick jag kontakt med min nuvarande tränare. Det var där allt började falla på plats både mentalt och fysiskt. Han hade erfarenhet av både motocrossförare och skotercross samt att han hjälpte mig med det mentala. Jag har lärt känna mig själv både som idrottare och civil människa på ett helt nytt plan. Vi fystränar på ett helt annat sätt än vad många andra gör men jag känner att det funkar jättebra.

Du är idag en förebild för många unga förare, inte minst tjejer. Hur ser du själv på den rollen och vilket ansvar känner du i att visa att det går att satsa fullt ut?

Jag tänker inte så ofta på det. Jag vill absolut framföra budskapet att vi tjejer inte är mindre värda än killarna i allt som sker i livet. Både sport, jobb och vardagsliv. Jag visar mycket av min vardag på sociala medier och vill egentligen mest att man ska känna en samhörighet. Något som jag kan känna att jag saknat mycket. Jag har ofta varit väldigt ensam i mina intressen, framförallt som tjej. Men även att man kan vara intresserad av mer ”tjejiga” saker trots det. Jag gillar att göra mina naglar, klä upp mig, gå på stan och känna mig som tjej fastän överhängande av mina intressen är mer ”killiga”. Att våga satsa på sina drömmar och mål pushar jag alltid på. Allt är möjligt, även om vägen dit kan vara tuff och krokig ibland.

När du blickar framåt, vad har du för mål med din satsning – både den kommande säsongen och på lite längre sikt? Var ser du dig själv om några år?

Målen med min satsning har alltid varit att bli bäst. Just nu är jag bäst i Sverige och vill försvara den titeln. Men blicken är satt högre än så. Målet är att försöka ta ett VM-guld, samt att få testa köra någon tävling i USA. Hur många säsonger till är osett ännu. När jag känner mig nöjd med min egen satsning så kommer jag nog finnas kvar i kulisserna inom skotercrossen, då jag vill få sporten till att växa och bli en sport som fler ser på mer seriöst. Mer tid i skogen både på skotern och till fots kommer det definitivt att bli, samt umgås mer med familj och vänner, som blir lite åsidosatt då sporten och jobbet tar upp mycket tid.

Som kvinna i en mansdominerad sport – vad skulle du vilja skicka med till andra tjejer som funderar på att ta steget in i skotercrossen eller utveckla sin körning ytterligare?

Våga testa. Be en kompis om hjälp som har kunskap inom motor. Kontakta närmaste skoterklubb eller någon av oss idrottare. Många av oss finns på diverse sociala medier och hjälper gärna till att guida er hur ni kan gå tillväga. 

Att köra mycket skoter är A och O för att utvecklas, att lära känna maskinen, bli trygg i att kunna tänja på gränserna. Samt ta lite extra tid för att titta och lyssna på andra som kör fortare/bättre, hur de kör. Även granska sig själv, vad skulle jag tänkt på? Vad hade jag kunnat göra annorlunda? Vad kan jag göra som ingen annan testat?

Till sist, vad ser du mest fram emot just nu – är det tävlingsnerverna, utvecklingen som förare eller tiden ute på skotern?

Alla de tre sakerna, samt att få komma tillbaka till skotergemenskapen. För att inte glömma att få känna glädjen efter en lyckad tävling.

Vi rundar av med tre snabba:

– Roligaste tävling du har kört?

Snowcross super league i Österrike 2024, otrolig plats, arrangemang och bana. (Bring back super league!)

– Drömplats för skoteråkning?

USA/Canada! Både på en crossbana och friåkning

– Ett måste i fikasäcken under långa tränings- eller tävlingsdagar?

En protein/energi bar är alltid med samt vatten och självklart en matlåda! Åker ingenstans utan någon slags energi.

Läs fler Månadens Profil

Följ Wilma Jonsson på Instagram