MÅNADENS PROFIL – MIRANDA TJÄRNSTRÖM

Månadens profil är ingen mindre än Miranda Tjärnström! Ett välkänt namn inom snöskoterbranschen, dels genom sin passion för motorsporten men framför allt genom sina framgångar inom Watercross, där hon som en rutinerad och skicklig åkare ständigt kämpar om pallplatserna. Vem är då tjejen bakom hjälmen? Och vad krävs för att tävla på elitnivå? Detta och mycket mer tar vi reda på i denna artikel!

För de som inte känner dig ännu, kan du berätta, vem är Miranda Tjärnström?

Jag är en driven och målinriktat tös uppväxt i byn Skråmträsk, några mil utanför Skellefteå med två bröder och stöttande föräldrar. Pappa gjorde några försök med att få mig och mina bröder in i motorsportsvärlden, vi köpte en Ski-doo Elan och en Everest som vi lekte med på vintrarna. En sommar byggde pappa en off-road gokart, modell större, där vi använde motorn från skotern som drivkälla. Denna körde vi runt på lägdan, sen fick vi leka med mosters gamla bil och pappas gamla kärra.  Men trots detta var jag inte så imponerad av motorer, utan det var mest lillebror som var motorintresserad. För mig och mina bröder blev det dock det klassiska med hockey och fotboll, där jag i tonåren valde att satsa helhjärtat på hockeyn och försökte ta mig till toppen.

Efter juniorlandslag och JVM samt ett SM guld var drömmen att en dag få spela ett OS i Vancouver. Men när jag föll på mållinjen stod jag vid ett vägskäl, att ge hockeyn fyra år till och ta mig en plats i OS i Sotji i Ryssland eller lägga grillorna på hyllan. Sommaren 2010 tog jag ett sabbatsår från all fysträning och flyttade hem från Stockholm, och den sommaren drog min lillebror Robin och hans polare Linus med mig på Motorveckan i Lycksele. Där och då var första gången jag kom i kontakt med Watercross.

Hur kom det sig att du började med Watercross och vad är det som är så roligt med just denna sport?

Hur jäkla fränt och kul var det inte alltså!! Där satt vi längs med Hawaiiudden i stekande sommarsol och såg alla dessa skotrar gasa runt på böljan blå. Dennis Lundqvist från Piteå gjorde ett minnesvärt intryck med sin överlägsenhet, man kunde inte annat än le. Jag frågade min bror som sett och kunde mer om sporten om det inte fanns några tjejer som tävlade?  Och broder Robin svarade – Som om…!

Där tändes gnistan, jag måste ju bara prova detta! Jag kände att jag började vara färdig med lagsport och ville göra något där det var jag själv som kunde påverka min framgång och bestämma själv. Sagt och gjort, vintern 2010 köpte jag en välskött Ski-doo Renegade 800 från en äldre herre som var så nöjd över skicket på den. Om han där och då bara hade vetat att denna maskin skulle komma att bada så många gånger om i dom svenska sjöarna.

Sommaren 2011 ställde jag upp på Lycksele Motorvecka, min absolut första tävling efter att bara ha kört rakt fram och knappt svängt. Lillebror skämdes ögonen ur sig vill jag lova, men jag sa att man måste ju börja någonstans. Första debuten blev en flopp de lux kan jag ju säga!  Jag tog mig 10-20 meter ut och klarade inte ens första kurvan, så det blev bada i samtliga heat.

Efter tävlingen och prisutdelningen kallade arrangören Marino upp mig, för dom hade tagit fram ett extrapris till tävlingens enda tjej. Superfin tanke och engagemang, men jag tänkte bara där och då att jag kan fan inte få pris om jag är sämst, det är ju pinsamt! Att ge upp är inget som jag är van att göra, så självklart tändes gnistan att jag ska fan visa dom att jag är bättre än så här! Å här är vi 15 år senare…

Vad skulle du beskriva som det största ögonblicket för dig inom tävlandet hittills?

För mig är det min absolut första överst pallplats i Dorotea år 2019 som sticker ut av många andra pallplatser genom åren. Det tog 8 år för mig innan jag fick rättfärdiga min debut i Lycksele år 2011.

Det är på tävlingarna som det gäller, men det ligger hårt arbete bakom. Hur ser dina dagar ut under säsongen och hur förbereder du dig?

Under säsong tävlar jag och min stöttepelare Joel Renberg typ varje helg från början på juni till september. Söndagar går åt att packa upp, rengöra alla prylar, börja skruva i maskin och kolla så att allt ser okey ut samt rengöra variatorer. Ibland behöver man söndag till onsdag på sig att skruva, renovera och ändra. Torsdagar packar man och lastar, ibland måste vi också sticka då för att hinna till tävlingarna. Avstånden kan vara långa med tanke på att vi försöker hinna med allt vi bara kan inom Norden. Folk ska inte tro att vi är betalda proffs, för utöver detta har vi båda vanliga jobb som också ska skötas och hinnas med. Dygnen har som jag alltid sagt för få timmar… haha!

Det är en extremt hög nivå på både åkare och maskiner för watercross idag. Vi vet att du spenderar mycket tid att få maskinen i ordning. Kan du säga något om ditt bygge för säsongen? Vad är det för skoter i grunden och vad är de viktigaste ändringarna?

Maskinbygget var egentligen ett impulsprojekt som Joel tog på sig åt Wesslan. Men efter ändrade planer fick jag äran att ta över projektet på maskinen. Maskinen i fråga är byggd på en Arctic Cat Riot 600, där geometrin var snarlik den gamla maskinen så chassiemässigt var det ganska lätt att hittat en väg fram men motorbygget var en helt annan femma. Jag vet inte ens var jag ska börja. Joel kände att vi nått vägens ände med 900 motor och beställde en 858 vevaxel på chans, i hopp om att den skulle kunna rymmas i ett 800 H.O block, för att i sin tur kunna bygga en stroker 958 motor. Med stor hjälp av YB Engineering räknade vi ut att det förmodligen skulle komma att vara ett grymt koncept, men avråddes från att genomföra det då det skulle krävas enormt mycket jobba med portning och bearbetning av blocket. Men Joel som alltid vill gå sin egen väg lyssnade inte på avrådan och satt genast igång med sina kommande 100-tals timmars grubblande, slipande, svarvande, tids nog så var veven på plats i blocket och cylindrarna skickades iväg för portning.

Valet av insprutning blev 600 SXR med egenbyggd kabelhärva och programmerbar ECU. När konceptet väl sen skulle sättas på test i bromsbänken hos Kens Allmek i Arjeplog var förhoppningarna att nå den magiska gränsen på 200 hästar. När vi redan efter ett fåtal pull såg siffrorna passera 200Hk och 210Hk då var hux flux alla timmar värt det. Slutresultatet håller vi dock hemligt till vidare. Vi jobbar i det dolda lik väl så som våra konkurrenter när det gäller att skruva och bana nya vägar i sporten så det är klart att vi har ett ess i rockärmen inför säsongen…!

Som kvinna i en mansdominerad sport – vad skulle du vilja skicka med till andra tjejer som funderar på att ta steget in i watercross?

Vill man så kan man! Det är många som bryr sig om vad andra tycker och tänker, men det spelar ingen roll egentligen. Det som faktiskt betyder något är vad du vill! Det är superkul att tävla med grabbar, en mix av människor skapar alltid en härligare stämning.

Hur ser skoterintresset ut vintertid? Vi har bland annat sett att du varit på pallplats vid backtävlingar? 

Skoteråkningen vintertid är mer eller minder obefintlig, jag har alltid tänkt att jag ska ha råd att köpa en vintermaskin och lära mig lössnökörning på riktigt. Men vintrarna har alltid gått åt att skruva, utveckla och satsa hårdare inför nästkommande watercross-säsong.

Backtävlingarna har varit lite mer spontana att ställa upp på. I vinter var tanken att bara köra ”test and tune” på variatorer hemmavid. Sen dök det upp race i Älvsbyn som vi kände kunde bli en kul grej. Maskinen går som fan och ni skulle bara veta att man inte kan annat än le i hjälmen när man väl stummar ur sin maskin.

Hur ser du på den kommande säsongen, både för egen del, men även för sporten i stort?

Vi är sjukt taggad! Med tanke på att min säsong i fjol blev en aning kort, då jag bröt ett ben i handen, så jag vill ha revansch. Jag ska jaga grabbarna och kunna gengälda allt stöd jag har i ryggen genom mina fantastiska samarbeten. Utan dom skulle jag inte vara där jag är idag, dom får en att känna sig ung och pushar alltid på för ytterligare en säsong. 

Det var superkul att se Joel på vattnet igen och vem vet, kanske vågar sig Joel ut igen efter att hoppat in i fjol för mig då jag blev skadad… Vi får se vad sommaren har att ge!

För sportens del så hoppas vi på fler tävlande och fler tävlingar, alltid kul med nya arrangörer som vågar kasta sig in i sporten. Vikten är att vi alla har roligt och värnar om säkerheten för det går snabbt ute på vattnet numera

Avslutningsvis kör vi tre snabba frågor:

Roligaste tävlingen du har kört på?

Lycksele Motorveckan är svårslagen, jag älskar banan och vädret slår typ aldrig fel där. Sen känns det typ som hemmaplan, då jag har fantastisk stöttning inte bara från familjen utan även samarbetspartners som kan komma och kika. Sen är ju publikstödet där helt fantastiskt!

Vad ser du mest fram emot under denna säsong?

Bra väder & att vi får äta gott efter racen!

Vad är din kommande målsättning med skoteråkning?

Hitta tillbaka till att vara startsnabb och därefter pallen!

Läs fler Månadens Profil

Följ Miranda Tjärnström på Instagram