MÅNADENS PROFIL – NIKLAS KRISTOFFERSSON

Niklas Kristoffersson är en av snöskoterns förkämpar. Bakom varje snöskoterspår som ringlar sig genom det svenska vinterlandskapet finns mer än bara frihetskänsla och motorljud. Det finns också ett omfattande arbete för att bevara möjligheten att överhuvudtaget kunna köra snöskoter i Sverige. I en tid där regelverk skärps, tolkningar ifrågasätts och myndighetsbeslut väcker debatt, står Niklas Kristoffersson mitt i händelsernas centrum. Som VD för branschorganisationen SNOTEB (Snö- och Terrängfordonsbranschen) arbetar han dagligen med att kämpa för snöskoterns framtid i Sverige. Ofta långt bortom rampljuset. I denna Månads Profil möter vi en av de tydligaste rösterna för ett fortsatt hållbart, tillgängligt och lagligt snöskoterliv i Sverige.

Vad är din personliga relation till snöskoter? Hur började allt för dig?

För att vara helt transparent så är min personliga relation till snöskotern avlägsen. Jag bor och verkar i Stockholm, men är uppväxt än längre söderut. Men för att beskriva relationen så vill jag citera en tidigare ordförande för MC-branschen och den nuvarande ordföranden för Snö- och terrängfordonsbranschen.

När jag anställdes bekände jag att jag inte hade någon aning alls om vare sig motorcyklar, fyrhjulingar eller snöskotrar. Då fick jag ett öppet och uppriktigt svar: ”Jag vet det, men vi kan allt om motorcyklar så vi behöver någon som kan det andra du ska arbeta med”.

Och i arbetet mot de värsta förslagen som utredningen om en ny terrängkörningslag 2019–2020 uttryckte min nuvarande chef för Snöskoterbranschen skrattande att: ”Det är fascinerande att vi har en skåning, bosatt i Stockholm som leder arbetet för en sund snöskoterlagstiftning för oss som kör skoter i Norrland.”

Så jag befinner mig en bit från fjädring, mattlängd och framvagnsbredd, men arbetar dagligen med lagstiftning, debattartiklar och kampanjer för Snöskoterns dag. Och allt är ju viktigt för en livaktig snöskoterkultur!

Som VD för SNOTEB, hur skulle du beskriva ert uppdrag och det arbete som sker “bakom kulisserna” för snöskoterns framtid i Sverige?

Mina uppdragsgivare är medlemsföretagen i Snö- och Terrängfordonsbranschen, alltså importörerna av snöskotrar och fyrhjulingar. Mitt huvudsakliga uppdrag är alltså att direkt och indirekt främja försäljningen av nya snöskotrar. Men mitt ansvar är att bidra med resultat som gynnar snöskoterbranschen i stort då medlemsföretagen i sig ansvarar för sina egna affärsmodeller. Så jag/vi säljer inte snöskotrar, men vi skapar förhoppningsvis en bra grund för importörerna och handlarna att göra det. De direkta uppdragen är till exempel kampanjen för Snöskoterns dag, ta fram fordonsstatistik, formalia och administrativa uppgifter. De indirekta uppgifterna handlar om PR- och PA-insatser, mediakommunikation, regelverk och samarbete med myndigheter såväl som andra skoterorganisationer.

En hel del av det arbetet sker ju ”bakom kulisserna” men är vare sig särskilt hemliga eller alltid spännande. Jag skulle vilja säga att arbetet på ett branschförbund är mestadels likt baslinjespelet i tennis. Visst får man ibland in ett serve-ess eller får springa fram till nätet för en snygg volley, men allt som oftast är det ett långsiktigt arbete för att skapa goda förutsättningar för Snöskotersverige. Vi som levererar snöskotrar har ett ansvar för en livaktig snöskoterkultur tillsammans med våra kunder.

En viktig del i vårt arbete – och som diskuteras regelbundet tillsammans med leverantörerna – är vårt ansvar för att alla snöskoterförare kör lagligt, kör oskadligt och respekterar omgivning såväl som naturen. Vi har en stark kodex i branschen att aktivt motarbeta alla tendenser till att sälja olagliga produkter och att vi följer riktlinjer och lagar för försäljning av snöskotrar och med det bidra till en positiv syn på snöskotern i Sverige.

Den senaste tiden har debatten intensifierats, inte minst efter Naturvårdsverkets egen tolkning av Terrängkörningslagen. Hur påverkar sådana utspel, och hur bemöter ni det?

Det korta svaret är: väldigt mycket. Det långa svaret kommer givetvis att landa i samma slutsats, men det kräver en förklaring som tar en liten omväg. I botten är det väldigt bra att i en utvecklad demokrati ha myndigheter som dels följer de riktlinjer regering och riksdag sätter upp, i de så kallade regleringsbreven, dels är proaktiva inom sina områden. För att ta ett närliggande exempel:

Det är bra att Trafikverkets medarbetare, från generaldirektören nedåt i hela organisationen, kontinuerligt arbetar för säkra vägar och en ökad trafiksäkerhet. Men det är inte bra om medarbetare på myndigheten inte tar hänsyn till andra omständigheter i sin kamp för nollvisionen. Att de till exempel väldigt intensivt arbetar med att införa krav på så kallade ”ROPS” (Roll over protection systems) på alla fyrhjulingar i hela landet för att minska antalet dödsfallen kan synas vara en god idé. Men samtidigt visar statistiken att samtliga dödliga olyckor utom ett, de senaste tre-fyra åren, har föraren haft alkohol och/eller droger i kroppen vid olycksfallstillfället. Då hjälper ingen ”pinne” bak på fyrhjulingen. Kampen mot alkohol vid körning i terrängen torde vara myndighetens prioritet istället för regleringar utan klart värde.

När det gäller Naturvårdsverkets agerande mot, ja mot, snöskoterkörningen i Sverige så är det tydligt att tjänstemän och ansvariga helt enkelt bortsett från deras ramar vad gäller myndighetsutövning och med det också den sunda tjänstemannatradition som råder på andra håll i det offentliga Sverige.

Utan juridisk grund, endast på grundval på en icke remitterad utredning 2020, har myndighetens aktivister helt enkelt fattat beslut om riktlinjer vad gäller krav på tillstånd från markägaren vid oskadlig snöskoterkörning, utan egentliga argument annat än vad de själva anser hur det bör vara.

Naturvårdsverket har fått mängder av underlag och fakta under denna process. Information och konkret juridisk grund som de helt enkelt bortsett från då det inte passar deras egen agenda. Det är beklagligt och vi kommer inte att ge oss i just den här frågan, då deras åsikter och tolkningar helt enkelt inte är korrekta.

Vilka är de största missuppfattningar kring snöskoterkörning som du ofta stöter på i dialogen med beslutsfattare och allmänheten?

Ska jag nämna två av många missuppfattning så är det att landets snöskoterförare alltid stör och förstör. Utan genuin fakta som grund för sina ståndpunkter får vi ofta argumentera mot påståenden utan bevis. Ett exempel är att snöskoterns stör djurlivet, ofta baserat på en numer gammal rapport från Nordamerika som flera gånger har motbevisats. En annan missuppfattning är att snöskotrarna släpper ut mer farliga avgaser än inrikesflyget, ett påstående som visade sig vara falskt eftersom Naturvårdsverkets beräkningsmodeller efter vårt arbete visade sig vara helt felaktiga.

En missuppfattning är när LRF påstår att snöskoterförarna orsakar omfattande skador på deras medlemmars mark. Ett påstående som baseras i stort på så kallade självuppskattningar i en intern enkät bland de egna medlemmarna. Men när vi granskar en sådan rapport visar den sig vara full av hål då den inte ens gör skillnad på markskador orsakade av snöskotrar eller andra fordon som egna traktorer eller fyrhjulingar.

I den offentliga debatten är det fullt av självsäkra påståenden som inte sammanfattar hela den svenska snöskoterkulturen, utan ofta baseras på enstaka händelser eller när de uttalas av personer som i grunden inte tycker om snöskotrarna som sådana. Helt plötsligt är det ett fåtals negativa uppfattningar som ska sammanfatta allas syn. I själva verket är snöskotern en, som jänkarna skulle sagt – ”way of life” i snöskoterlänen. De allra flesta vet och tycker att snöskotern är en del av vardagen och en viktig del dessutom.

Vad skulle du vilja att allmänheten och beslutsfattare bättre förstod om snöskoterns roll? Både kulturellt, ekonomiskt och för landsbygden i stort?

Även här skulle jag vilja ta upp tre saker. 

Snöskotern är inte bara viktig utan i lika hög grad avgörande för väldigt många människor. Men samtidigt är dessa i praktiken helt baserade i norra Sverige, vilket gör att resten av landet helt enkelt inte förstår dess vikt eftersom de inte är vana vid snöskoterkörning i sin vardag. Vi ska arbeta för en ökad nyfikenhet och en förståelse för det dagliga livet med snöskoter under vintern i norr.

För det andra att se alla positiva effekter en sund snöskoterkultur för med sig. Människor får med snöskotern en möjlighet att färdas i områden som ju har få vägar, vi får helt enkelt chansen att komma ut i naturen. Det skulle vi inte göra utan skoter och endast till fots eller på skidor. Men med den friheten kommer givetvis också ansvaret för att vi kör skoter lagligt och oskadligt. Vi vet också att snöskoterkörning faktiskt ökar folkhälsan, ett annat mål riksdagen satt upp men som tyvärr inte tas upp i våra myndigheters kommunikation.

Det tredje är att få både politiker som myndigheter att se hur viktig snöskotern är för det lokala samhället. Ta Norrbotten som exempel. Våra beräkningar visar att snöskotern omsätter drygt 6 miljarder kronor – årligen i länet längst upp i norr! Snöskotern skapar arbete och skatteintäkter i just de kommuner och regioner som idag har det svårt att få ihop vardagen. Snöskotern är glesbygdens fordon, ett faktum fler makthavare borde ta till sig.

Mer om Snö- och Terrängfordonsbranschen: www.snoochterrang.se 

Läs fler Månadens Profil